EU-parlamentarikern Olle Ludvigsson (S) skriver på DN Debatt att ”svenska toppolitiker och journalister tillsammans utvecklat ett nationellt navelskådande nej-sägarmaskineri”.

Under drygt sex år var jag korrespondent för SVT i Bryssel. Nog är det så att de flesta svenskar inte känner sig ”hemma i EU”, samtidigt som jag också möter ett stort intresse och många frågor om ”hur EU egentligen fungerar”.

Men detta är inte enbart en svensk fråga. Svårigheten med att koppla samman nationella debatter och nyhetsagendor med vad som diskuteras på EU-nivå är något som upplevs som ett problem och som det klagas på i de flesta EU-länder. EU-parlamentariker från alla länder anser att de får för lite uppmärksamhet i sina hemländers medier, och det är ofta parlamentarikers förklaring till det sjunkande valdeltagandet i EU-valen (Sverige var ju ett undantag med något ökat valdeltagande 2009).

Ibland jämför en del svenskar längtansfullt med Financial Times, Frankfurter Allgemeine Zeitung eller BBC World med att säga att där finns minsann kvalificerad EU-bevakning, och antyder att allt är bättre i andra länder. Då säger jag att detta är elitmedier som läses och ses av ett fåtal. SVT Rapport 19.30 och Aktuellt bör jämföras med de stora dagliga nyhetsprogrammen i tv i respektive länder.

Även i Journal Televisée i fransk tv kl 20, i BBC:s  huvudnyheter för brittisk hemmapublik kl 22 och i tyska heute och Tagesschau ser jag att de nationella vinklingarna på EU-frågor dominerar: Hur har egna landets ministrar klarat sig vid rådsmöten, hur hanteras nationella hjärtefrågor i EU:s institutioner.

Sveriges Television har haft två korrespondenter på plats i Bryssel sen Sverige blev medlem i EU. Trots tider av nedskärningar och besparingar på många andra områden, har SVT behållit två Bryssel-korrar, samtidigt som andra medier minskat sin närvaro i Bryssel. Den internationella journalistklubb jag var med i Bryssel uttryckte i våras stor oro för att antalet EU-korrespondenter i Bryssel minskar. Här har SVT stått fast vid två Bryssel-korrar.

Nu bevakar vi inte enbart vad som sker i kommission, råd och parlament. Vi gör reportage runtom i Europa, för att i tv-reportagets form med bilder och röster från människor och miljöer skildra det som är på gång att beslutas i Bryssel och Strasbourg. Det är ett bitvis omöjligt uppdrag att hinna med allt, och det betyder att vi måste välja bort många frågor och att vi inte alltid i detalj följer hur EU-parlamentet, kommissionen och rådet agerar. Men för att kunna erbjuda mer än talarstolar och presskonferenser tror jag det är ett nödvändigt val.

Det senaste beslutet om mammaledighet i EU-parlamentet redovisade vi endast i kort telegramform i våra nyhetssändningar. Vi har tidigare haft reportage om frågan, och eftersom EU-parlamentet inte har sista ordet utan det nu börjar förhandlingar med medlemsländernas regeringar och förändringar då väntas, tycker jag det är rimligt.

Dessutom finns SVT Forum som sände parlamentets hela debatt om mammaledighet, och Per Malm tog upp frågan i programmet ”EU-samtal”. Genom SVT Forum har vi en återkommande och omfattande bevakning från EU-parlamentet.

Men ur ett annat perspektiv kan jag tycka att det finns poänger i Olle Ludvigssons resonemang. Alltför ofta skrivs och sägs att ”EU har beslutat” någonting, och det låter som en främmande rymdfarkost landat eller att en främmande makt beslutar om oss. Läsaren eller tittaren har inte en chans att förstå vem inom EU som beslutat något, om det är ett definitivt beslut eller om det fortfarande kan påverkas och ändras. Och det framgår inte om och hur svenska representanter har agerat, om det nu är i parlamentet, rådet, kommissionen eller i någon kommitté med experter och tjänstemän.

Om man som journalist är osäker på beslutsgången inom EU-apparaten blir det enklare att oprecist säga bara ”EU har beslutat”. Jag tycker att man inte kan begära att varje svensk kan skillnaden mellan råd, parlament och kommission inom EU, men varje journalist borde kunna det!

Jag skulle naturligtvis också önska mig att svenska politiker på ett tydligare och mer otvunget sätt kunde koppla samman nationella frågor med debatter på EU-nivån. I ett inslag i Rapport före valet efterlyste vi EU-frågorna i valdebatten och ställde frågor till partiledarna om hur de två regeringsalternativen skulle skilja sig när de representerar oss vid ministerrådets lagstiftande bord.

Så - gärna mer bevakning och debatt om EU-frågor!

Rolf Fredriksson