Samma produkt kan vara producerad på helt olika sätt, utan att det är synligt för konsumenten. Det säger Friederike Ziegler, forskare på SIK, Institutet för Livsmedel och Bioteknik, i Göteborg. Hon har bland annat forskat på den svenska kräftans väg från fångst till butik.

Friederike Ziegler tycker att den som köper kräftor ska tänka på var kräftorna kommer ifrån och hur de producerats. Tyvärr, menar hon, är bristen på information i butikerna ett problem för att kunna göra det.

– Det är fullkomligt omöjligt för kunden att bedöma till exempel hur mycket energi som krävts för att producera en vara.

Smak och doft bedöms
Någon gång i augusti och september brukar tidningarna publicera sina kräfttester. Det här skulle kunna vara ett tillfälle att diskutera klimat- och miljöpåverkan, både bland importerade och svenskfångade kräftor – vad bör den miljövänliga konsumenten försöka välja?

Det smaskas i testgrupper och på redaktioner. ”Köttet smakar gott men är något löst”, ”smaken är salt och fadd och känns inte helt fräsch”, ”ingen kräfta man vill äta två gånger” och ”dyraste kräftan inte alls bäst”. Men den som frågar sig hur kräftans väg till kyldisken sett ut får ingen hjälp av att läsa tidningen. Smak, doft och konsistens är vad som bedöms.

Utrymmesbrist
Joanna Drevinger har i flera år hållit i Svenska Dagbladets kräfttester. Hennes bild är att läsarna helt enkelt vill få råd om vad de ska köpa inför helgens kräftskiva.

– Alltså, så enkelt är det. De vill veta vad som smakar bäst.

Det är på tidningarnas matsidor man oftast hittar kräfttesterna. Av utrymmesskäl finns det, enligt Joanna Drevinger, ingen möjlighet att vara speciellt utredande.

– När jag skriver testerna så är det till en fredag, och de är inte särskilt långa. Då går det inte att fördjupa så mycket.

Däremot tror Joanna Drevinger att en artikel om kräftornas produktionsvillkor skulle vara väldigt läst på nyhetssidorna. Då skulle det också kunna finnas med en hänvisning från kräfttestet till den granskande artikeln – något hon också tänker ta upp som förslag på redaktionen.

Annars mycket miljö
Göteborgspostens konsumentredaktion märker en tydlig efterfrågan på det årliga kräfttestet. Många går och väntar på det, hör av sig och frågar när det ska komma. Lena Ekstrand är reporter och skrev testet 2009. Inte heller hon tror att det kommer bli aktuellt att ta upp ett miljöperspektiv i testerna.

– Vi lyfter miljöfrågan i så många andra sammanhang och testar så mycket olika produkter. Ibland får det bli sådana här rena smaktester, även om det finns vissa läsare som efterfrågar det ekologiska perspektivet i alla artiklar.

Slipper dåligt samvete
Att många av kräfttesterna har rubriker i stil med ”Billigast kräftor bäst i test” tycker Friederike Ziegler låter nästan populistiskt.

– Konsumenten får bekräftat att det är okej att välja det som är billigast, man behöver inte ha dåligt samvete.

Joanna Drevinger håller inte med om att det skulle vara något problem med att lyfta fram de billigaste kräftorna.

– Om det råkar vara så att de billigaste kräftorna visar sig vara bäst i testerna, då ska vi ju skriva det.

Att utreda ifall det finns skillnader i produktionsvillkor mellan billigare och dyrare sorter – det tycker hon är viktigt, men hör till en annan artikel.

Stort ansvar
Tidnigarnas tester har stort inflytande på vilka kräftor som konsumenten väljer i affären, det är Lena Ekstrand på GP övertygad om. Personligen känner hon också ett stort ansvar.

– Det är nästan så man blir rädd när man tänker på hur mycket det vi skriver kan påverka konsumenten. Därför är vår trovärdighet också väldigt viktig för oss.

Om det skulle komma rapporter om dåliga produktionsvillkor för kräftor så tror Lena Ekstrand att saken skulle komma i annat ljus. Då skulle det kunna bli aktuellt att skriva om ämnet.

Läs också:
SvD:s stora kräfttest
Dyraste kräftan inte alls bäst

Helena Sällström
helena.sallstrom@second-opinion.se