Vi är inte tillräckligt bildsköna. Det är nog ett av de största hindren för att våra frågor ska tas upp i tv. Du ser aldrig någon med synliga funktionshinder i tv-rutan. Det handlar om det perfekta utseendet och vi funktionshindrade är faktiskt inte perfekta i den bemärkelsen. Vi kanske helt enkelt inte är politiskt korrekta i dagens samhälle.

Våra kommun- och landstingspolitiker, samt alla de biståndshandläggare som inte inser att vi också är människor, bidrar till att vi inte blir delaktiga och jämlika med den övriga befolkningen. Vi med särskilda hjälpbehov betalar priset för de nedskärningar som görs.
 
Det skrivs få artiklar om de sociala försämringar som drabbat oss som är beroende av andras hjälp för att leva ett värdigt liv. Om man läser det som faktiskt har skrivits så ser man på artikelkommentarer att majoriteten tycker att det är helt i sin ordning att personliga assistenter tas bort, utan att vara insatta i vad de verkligen betyder för den som har assistans.

Även TV-medierna har ett väldigt litet intresse för de kraftiga kommunala nedskärningarna som drabbat oss personer med stora hjälpbehov.

Vad det dåliga intresset beror på kan man bara spekulera i. Jag tror att det beror på att det i dagens samhälle finns en trend att man inte ska bry sig om andra än sig själv.

Även bland de kommunala tjänstemännen finns samma tendens. Det är helt i sin ordning att försämra livsvillkoren för oss. Vi har heller inga reportrar som har det brinnande intresset för dessa viktiga frågor i dag. Ett bra program var dock det i Sveriges Radio nyligen, Välviljans apartheid.

Dessutom gjorde TV 4 Stockholm ett inslag om min indragna ledsagarservice som var sakligt, men det gav inget genklang. Det gjorde inte heller det reportage som lokaldelen Mitt i Upplands-Bro gjorde.

För att dessa viktiga frågor ska komma upp på dagordningen behövs det någon som verkligen vill ta tag i det. Den personen verkar dock inte finnas i tv-världen – och i pressen är det alldeles för få som verkar vara intresserade.

Sven Aivert