Stödet överstiger vida det stöd som LO ger till Socialdemokraterna. Längre ner i artikeln framgår hur jag har räknat (redan här en reservation för att jag verkligen, och jag menar verkligen, gjort uppskattningar och höftat, inte att förväxla med exakta siffror).

Varje morgon slår jag upp DN och kollar in huvudledaren. Kanske borde jag sluta med det. Det känns ungefär som att ha Per Schlingmann vid frukostbordet. Han sitter mellan kaffekoppen och yoghurtskålen och berättar för mig om regeringens fantastiska prestationer under en svår tid.

Regeringen har lyckats hålla hårt i pengarna med hjälp av den fantastiske Anders Borg. Om Moderaterna tappat är det naturligtvis Aftonbladets fel. Väljarna känner inte alls igen sig i Sahlins Sverige och förslaget till sänkt pensionärsskatt är förresten löjligt, fortsätter Schlingmann innan han tar en tugga av min rostade macka.

DN har väl alltid varit borgerligt, kanske någon invänder. Ja, men det har hänt något de senaste åren, kanske sedan Niklas Ekdal slutade som ledarsidans chef. Det har nog också att göra med att de borgerliga i dag sitter vid makten. DN:s ledarsida uttrycker idag ett oreserverat stöd för regeringens politik vilket känns bra mycket obehagligare än när borgarna var i opposition.

Varje val rapporteras det om LO:s stöd till Socialdemokraterna. Folkpartiet och särskilt en herre vid namn Carl B Hamilton brukar räkna lite på vad LO:s stöd är värt. Uträkningarna är ganska godtyckliga, och det är inte så konstigt. Det är väldigt svårt att räkna ut vad opinionsbildning är värd i pengar.

På samma sätt är det svårt att räkna ut vad de borgerligas stödtrupper ”borgergligas stödtrupper "betalar” vid varje val för att stötta en högerseger. Svenskt Näringsliv, Timbro, Almega, Skattebetalarnas förening, ja det finns en hel rad organisationer som mer eller mindre öppet kampanjar för borgerlig seger.

Men vad som inte lika ofta uppmärksammas är de borgerliga ledarsidornas stöd till de borgerliga partierna. Precis lika meningslöst som det är att sätta en siffra på vad LO:s opinionsbildning är värd är det förmodligen att försöka sätta en siffra på vad borgerliga ledarsidors stöd är värt.

Men det finns ändå en poäng i att försöka. Jag reserverar mig alltså för att de uppgifter som nämns här nedan är uppskattningar, inte att förväxla med exakta siffror. Jag höftar helt enkelt och försöker räkna så ”snällt” som möjligt för att undvika anklagelser om överdrift.

Hur jag räknade:

Jag har hittat lite olika siffror på antal tidningar med någon form av borgerlig inriktning i Sverige. Enligt Wikipedia kan jag räkna till 48 stycken med inriktningen liberal, oberoende liberal, borgerlig, moderat, konservativ, centerpartistisk eller oberoende centerpartistisk (eller dylikt).

Sex stora tidningar (upplaga över 100 000/dag):
DN, SvD, Sydsvenskan, Dagens Industri, Expressen, Göteborgsposten

Fem medelstora tidningar (upplaga 50 000 – 100 000/dag): Corren, Nya Wermlands-tidningen, Dalarnas Tidning, Nerikes Allehanda, Upsala Nya Tidning

Totalt 37 små tidningar (upplaga under 50 000/dag)

Det är naturligtvis nästan omöjligt att räkna ut vad texter i tidningar är ”värda” i pengar. Redaktionellt material är alltid mer värt än annonser. Å andra sidan vet de flesta läsare att ledarsidan uttrycker en åsikt och inte är ”nyheter”.

Men låt oss ändå göra ett litet räkneexempel. Vi värderar två saker: arbetskraft och plats i tidningen.

Vi börjar med arbetskraften. För enkelhetens skull räknar vi med att varje anställd kostar 50 000 kronor i månaden. Enligt Carl B Hamilton kostade en LO-tjänsteman 45 250 kronor år 2006 inklusive sociala avgifter (lön cirka 28 900). Vi säger att ledarskribenterna tjänar ungefär lika bra och sen lägger vi på lite för inflation (jag vet, de tjänar nog mer).

Hur många jobbar då på en ledarredaktion? Låt oss säga att de stora tidningarna har fyra heltidstjänster, de medelstora 1,5 heltidstjänster och de små 0,75 heltidstjänst. Vänta nu ett ögonblick innan ni börjar protestera vilt. Jag vet att många tidningar har färre anställda, men detta är just ett genomsnitt. Jag tror ändå att dessa genomsnittliga siffror ligger i underkant.

Det blir totalt 20 ledarskribenter (heltidstjänster) på de stora tidningarna, 7,5 på de medelstora och  27,75 på de små.

Totalt blir det 55,25 heltidstjänster. Vi rundar av till 50. Okej, 50 tjänster * 50 000 * 12 månader = 30 miljoner i kostnader för att anställa.

Nu ska vi räkna ut vad själva textutrymmet är värt. Låt oss inte sticka under stol med att det mesta som skrivs på borgerlig ledarplats i våra svenska dagstidningar syftar till att ge alliansen stöd. Inte allt naturligtvis, men låt oss säga 75 procent. Ibland släpper man in lite andra skribenter, ibland är någon kanske lite missnöjd med det lokala borgerliga styret, vem vet.

Nåväl. Nu värderar vi ledartexterna lika högt som motsvarande annons skulle ha kostat. Ja, jag vet, det blir lite konstigt, men hur ska vi göra då? Oppositionen måste ju köpa annonsplats i tidningen om man vill nå fram med motsvarande budskap.

Tidningarna har ungefär en sidas ledarsida i genomsnitt. Vissa har längre (som DN), andra har mindre ledarsidor, i synnerhet de små tidningarna.

Sidan tre i DN (stor tidning) kostar cirka 300 000 kronor. En helsida i Svenskan (stor tidning) kostar cirka 160 000 kronor. En helsida i Uppsala Nya Tidning (medelstor) kostar 73 300 kronor. Helsida i Västerbottenskuriren (liten tidning) kostar 52 800 kronor.

Tyvärr har vi inte tid att kolla exakta priser för alla tidningar. Så vi hittar ett rimligt genomsnitt. Vi lägger oss väldigt lågt för att undvika upprörda känslor.
Stor tidning: 150 000 kronor för helsida.
Medelstor tidning: 60 000 kronor för helsida.
Liten tidning: 30 000 kronor för helsida.

Okej, nu ska vi räkna.
Sex stora tidningar * 150 000 = 900 000
Fem medelstora tidningar * 60 000 = 300 000
37 små tidningar * 30 000 = 1 110 000
Totalt: 2 300 000 + 25 procents moms = 2 875 000

Vi beräknar det totala annonsvärdet av en helsida i samtliga svenska borgerliga medier till 2 875 000 kronor per dag.

Vi gångar det med 365 för att få värdet för ett år:
1 049 375 000 kronor. Sen lägger vi på värdet av arbetskraften, det vill säga 30 miljoner kronor - och får då 1 079 375 000 kronor.

Sen är vi så schyssta att vi drar av 25 procent eftersom vi kan räkna med att en av fyra artiklar på borgerlig ledarplats handlar om något annat än att vrida debatten i en borgerlig riktning. En och annan självkritisk artikel slinker igenom.

Då blir det 1 079 375 000 * 75 procent = 809 531 250 kronor per år. Under mandatperioden blir det 809 531 250 * 4 = 3 238 125 000 kronor.

Alltså: Borgerliga tidningar har stöttat alliansen med över 3 miljarder kronor under mandatperioden i positiv PR.

Sven Elander