”Marja Lång, informationschef på Riksgälden som sköter försäljningen, dementerar dock att affären är klar…Hon medger dock att Riksgälden ’ligger i slutförhandlingar’ om en försäljning.” (Veckans Affärer 29 januari 2009)

Den 10 november 2008 tar den svenska staten via Riksgälden över Carnegie Investment Bank sedan banken mist sitt banktillstånd. Riksgäldens mål är att så fort det går sälja ut delar av eller hela bolaget igen. Efter en utdragen process och många spekulationer står det, den 11 februari 2009, klart att bolagen Altor och Bure köper Carnegie.

 I centrum av spekulationerna står Marja Lång, informationschef på Riksgälden. Hon beskriver tiden från att Riksgälden tar över till att Carnegie säljs som en ”att leva i en torktumlare”.

”Det har varit väldigt intressant och väldigt arbetsamt. Journalister har ringt från tidig morgon till sen kväll. Det är klart, jag hade ju kunnat stänga av min telefon. Men det tycker jag inte att jag ska göra.”

Accepterar uppgifter okritiskt

Rapporteringen beskriver hon som spekulativ och i vissa fall felaktig - men generellt relativt bra. Det skiljer sig mycket mellan olika medier och olika journalister, och hon förvånades över hur okritiskt många journalister accepterade uppgifter från olika källor, i jakten på att vara först.

”Det är anmärkningsvärt att journalisterna är så aningslösa att de inte inser att de är redskap för olika parter. Det finns väldigt många intressenter i den här affären, och de läcker som såll. Man måste vara medveten om att källorna har sina anledningar att läcka. Det kan vara för att de vill påverka utvecklingen, eller vill hålla sig väl med en särskild journalist. Medierna måste vara mer kritiska mot sina källor, och inse att de är parter i ett spel.”

Kan man som mediekonsument lita på uppgifter från tidningarnas anonyma källor?

”Nej, det går inte. Det betyder inte att det de säger inte är sant, men det är sällan hela sanningen. I den här affären är det väldigt många som har känt till delar av sanningen. Oftast stämmer en liten bit av det källorna säger, men det kanske är helt irrelevant i ljuset av någon annan information.

"Riksgälden har en köpare klar till investmentbanken Carnegie, erfar DN Ekonomi. Enligt uppgift kan affären komma att presenteras redan idag, måndag." (Dagens Nyheter, 9 februari 2009)

Felaktiga uppgifter skapar oro

Mediernas spekulationer har försenat processen att sälja Carnegie, menar Marja. Felaktiga uppgifter i pressen skapar oro bland de anställda på Carnegie och bland spekulanterna. Hon har själv över 20 års erfarenhet som journalist från SVT och har därför förståelse för att tidningarna måste spekulera, menar hon. Mycket av felaktigheterna tror hon beror på det höga tempot.

”Media idag är i en helt annan situation än när jag var verksam. Då fick man ägna sig åt en nyhet en hel dag, idag måste de publicera på webben och har ständigt deadline. Ofta har de en hypotes som de går efter, och då får den helt enkelt inte spricka. Ibland har jag blivit förvånad när de har tagit varenda ord jag sagt bokstavligt och tryckt det rakt upp och ner. Medierna är så jagade nu för tiden.”

Kommit väl ut

Riksgälden har trots allt kommit väl ut i hela affären, menar Marja. Hon tror att det framförallt beror på att Riksgälden försökt att vara så öppen som möjligt. Att svara ”inga kommentarer” kan tolkas som om det källorna påstår är sant, även om det inte är det.

”Riksgälden är ett företag i allmänhetens tjänst och min roll är att ge journalisterna ett sammanhang. Men det är svårt. Det är mycket jag inte fått säga. Ibland har journalister ringt och frågat, ’blir det någon avslut idag eller inte?’ Och det kan jag naturligtvis inte svara på. Men ibland har jag sagt att ’off the record tycker jag att du kan syssla med någonting annat idag.’”

"Måste lära mig att hålla käften"

I vissa fall tycker Marja Lång att hon fått skylla sig själv när det blivit fel. Som gammal nyhetsreporter har hon en förkärlek för så kallade one-liners, slagkraftiga repliker.

”Vi visste att det fanns en risk att Carnegie skulle mista sitt tillstånd, så vi förberedde oss noggrant i flera veckor innan vi tog över. Sedan sade jag till en reporter att ’vi köpte Carnegie på fem minuter har förberett oss i flera veckor.’ Och det var ju sant, men jag tänkte inte på hur det skulle blåsas upp. Jag måste lära mig att hålla käften”, säger Marja Lång och skrattar.

Journalisterna inte pålästa

På frågan om huruvida journalisterna har varit pålästa tvekar Marja Lång. Först svarar hon fort.

”Nej, det är de inte. Antagligen beror det återigen på tidsbrist. Det är ju alltid enklare att ringa och fråga än att läsa på själv, det är ju ett gammalt knep. Men de hade vunnit på att ha läst på innan.”

Sedan ångrar hon sig.

”Det kanske är orättvist att säga att de inte varit pålästa. Det har inte funnits så mycket att läsa på, förutom den information vi har lagt upp på hemsidan. Det är också en extremt komplex affär, både juridiskt och affärsmässigt.”

Aldrig varit med om någonting liknande

Även om det varit en hel del felaktigheter och vilda spekulationer så har Riksgälden ofta blivit korrekt behandlade, menar Marja. När det blivit fel har det berott på att journalisterna inte kollat med Riksgälden, för att de trodde att storyn skulle dementeras.

"Riksgälden avbröt budgivningen för tidigt. De skulle absolut ha kunnat få upp priset. Och det var inte det högsta budet som vann, säger en källa till TT." (Dagens Nyheter, 11 februari 2009)

Något liknande i mediebevakningsväg har Marja Lång aldrig varit med om tidigare, varken som nyhetsreporter eller informationschef.

”Nej, jag har inte riktigt hunnit samla tankarna efter den här cirkusen.”

Freja Salö
freja.saloe@second-opinion.se