Att Aftonbladet är en socialdemokratisk tidning är ingen nyhet. Samtidigt vill de göra klart för sina läsare att de är helt objektiva i sin nyhetsrapportering. Man ska kunna lita på att alla får komma till tals och behandlas lika.

Tidningen är enligt egna mätningar Sveriges överlägset största dagstidning och är därmed en väldigt stor politisk maktfaktor.

Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att gissa att det dras nytta av tidningen på andra ställen än ledarsidan för att puffa fram oppositionen till valet. Problemet är bara att det inte går att försöka påverka och samtidigt vara objektiv. De går i stället en balansgång mellan att försöka påverka så många som möjligt och samtidigt försöka uppfattas som objektiva.

Taktiken är att attackera och hylla båda sidor med små skillnader. Det rör sig om rubriksättningar, vilka frågor man tar upp och i vilken omfattning. Små skillnader som är svåra att se vid en första anblick, men gör en betydande skillnad i opinionen.

Ett bra exempel är den så kallade ”lögndetektorn” som Aftonbladet införde innan valet. Syftet är att granska politikernas uttalanden, jämföra med fakta och meddela läsarna om de talar sanning eller inte. Här finns inget utrymme för tyckande, utan Aftonbladet ger intrycket av fullständig objektivitet. Såväl höger som vänster ser ut att få sig en släng av detektorn i ungefär samma utsträckning, men tittar man lite närmare på granskningarna lyser dock objektiviteten med sin frånvaro.

Oppositionen får till exempel betydligt mer ”sant” än Alliansen och i mer viktiga frågor. Det skulle ju kunna vara en tillfällighet eller helt enkelt bero på att Alliansen överdriver mer. Problemet är bara att det är systematiskt. Mona får ”helt sant” i sitt utspel om att klyftorna ökat samtidigt som det i texten står ”men klyftorna ökade även under Perssons tid”. Det samtidigt som Alliansen får bedömningen ”mer sant än falskt” när de talar sanning, men på samma sätt inte berättar allt omkring.

Går man in på lögndetektorns egna hemsida möts man av tre kort med frågor man kan ställa till detektorn. Samtliga tre frågor är från alliansen. Resultatet är två helt falska och en lite mer sant än falskt. Följande tre kort för oppositionen visar tvärt om, och liknade små skillnader genomsyrar hela tidningen. De lyckas alltså göra så små skillnader att de knappt syns. Det blir fånigt att klaga på dem en och en, men mängden och systematiken i det hela i kombination med Sveriges mest läsa tidning och nyhetssida på nätet gör skillnad, och de vet de naturligtvis.

Skulle det dock kunna vara så att skillnaderna är omedvetna, att artiklarna färgas av deras egna värderingar och åsikter utan att ha det som syfte?

Det stora testet kom i förrgår.

Aftonbladet verkar ha lite problem att hitta tillräckligt mycket att granska så de vill att läsarna ska ge dem citat att granska. Jag kom direkt att tänka på en artikel jag precis läst med rubriken ”Skatten som får äldre att byta parti” (från 2010-08-17) där Tomas Östros än en gång pratar om den så kallade pensionärsskatten.

Där står svart på vitt: ”Anders Borg har infört en särskild pensionärsskatt som inte fanns förut”. Denna lilla mening har fel på två punkter: Det finns inte och aldrig funnits någon skatt som riktar sig mot pensionärer och ingen ny skatt har införts. Pensionärerna i dag har exakt samma skatt som under socialdemokratin. Det finns därmed ingen möjlighet för Aftonbladet att skriva något annat än att påståendet är falskt.

Jag fyllde i formuläret med namn, citatet och länk och väntade med spänning på resultatet. Skulle de rensa bort frågan för att inte påverka opinionssiffrorna negativt i detta dåliga läge, eller skulle de publicera och tvingas skriva ”falskt” med stora bokstäver” på en av socialdemokratins idag viktigaste mantran? Vad väger tyngst: att påverka opinionen eller att vara objektiv? I går kom svaret, stort uppslaget på nättidningens förstasida tillsammans med en bild på de fyra alliansledarna:

”Ungdomsskatten” – ett påhitt av alliansen
Alliansen anklagar de rödgröna för att planera en ungdomsskatt Men lögndetektorn avslöjar att uttrycket är konstruerat – av alliansen själv.”

Längst nere i artikeln kunde man läsa:
”Fredrik Reinfeldt och alliansen har hittills inte fått genomslag för benämningen ”ungdomsskatt”. Bättre gick det för förre statsministern Göran Persson, som myntade begreppet ”pensionärsskatt” i valrörelsen 2006. Det var då han började kalla de borgerligas skattesänkning för löntagarna för en pensionärsskatt. Vilket den alltså inte var.

En korrekt beskrivning är i stället att löntagarna har fått jobbskatteavdrag, medan pensionärerna inte har fått det. Men Perssons uttryck fick, till skillnad från Reinfeldts, fäste i media och bland svenskarna. Den som i dag googlar ”pensionärsskatt” får 241 000 träffar, medan ”ungdomsskatt” bara ger 22 900 träffar.

Slutsats: Det finns ingen särskild ”ungdomsskatt” (lika litet som det finns någon ”pensionärsskatt”). Alliansen (och Göran Persson) försöker kontrollera hur folk tänker. ”

Så löste alltså Aftonbladet problemet. Trots att ”pensionärsskatten" är betydligt mer omtalad och används betydligt mer i denna valrörelse (som de själva skriver omnämns pensionärsskatten mer än 10 gånger oftare på Google, vilket är en bra indikator på vilket fäste orden fått) väljer de att granska alliansens motsvarighet istället för socialdemokraternas som tipset handlade om.

Jag hoppas innerligt att svenska folket förstår att tidningen inte granskar för deras skull, utan för att styra opinionen, och tyvärr är det dåligt med granskare som granskar Aftonbladet.

Fredrik Svensson