I artikeln har Aftonbladet egentligen inget case utan försöker bygga upp en historia om att jag anger ”möte” för mitt resande i stället för något annat, när det i flera fall handlar om att ta sig från en festplats till en annan eller från en festplats och hem.

Under 2006 hade jag taxiresor för sammanlagt 4068,66 kr. Under 2007 uppgick de sammanlagda taxikostnaderna till 8436,09 kr. De båda åren utgör normalreseår.

Under 2007 ökade det mediala fokuset på mig och därmed hotbilden. Det kom en lång rad hot från olika håll. För att bara nämna några, och utan att gå in allt för mycket på själva hotbilden, kan jag nämna de kanske mest högljudda - nämligen nazisternas dödslistor och våldsvänstern.

Jag misshandlades också två gånger under året. Detta gjorde att riksdagens säkerhetsenhet gjorde bedömningen att jag under vissa tidpunkter och vid särskild exponering etcetera ska åka taxi.

Säkerhetsbedömningen är att på en plats är det relativt säkert men att det är i transporten mellan plats A och B som de största riskerna för överfall och våld finns. Under 2008 eskalerade det hela så att jag under en period på några veckor tvingades ha beskydd av SÄPO. Allt detta får så klart stora konsekvenser för det arbete som ska utföras, att jag omprioriterar vad jag ska delta på och att jag undviker en del aktiviteter för att de inte känns trygga.

I och med den ökade säkerhetskraven kommer med självklarhet ökade kostnader. Det är kostnader ingen önskar vi skulle behöva men som är en nödvändig del för att det politiska våldet inte ska få konsekvenser som leder till tystnad. Säkerhetsrutinerna är också sådant som möjliggör att vi trots våra uppdrag i det längsta kan leva våra liv så normalt som möjligt. Även om en direkt konsekvens är att vi minskar vår offentliga exponering på grund av obehag.

I artikeln ondgör sig Aftonbladet över att rubriceringen är satt till möte.

När de ringde mig för att ställa frågor vid cirka 19.30-tiden lördagen den 21 augusti står jag på Gullmarsplans tunnelbanestation och försöker förklara hur systemet fungerar.

Det finns 15 kategorier att välja mellan hos tjänsten My Cab callcenter. De kategorier som finns är följande: konferens, media, möte, partiarrangemang, resa med delegation, riksdagen, seminarium, studiebesök, talmansresa, utbildning, utrikesresa, utskottsresa, valarbete, väljarkontakt och övrigt. Den sista kategorin godkänns inte av reseenheten på riksdagen.

När jag frågade säkerhetsenheten vilken kategori jag skulle använda eftersom det helt uppenbart inte fanns en som hette ”säkerhet” uppgav de att jag skulle välja använda tjänsten ”möte” vilket jag gjort.

Aftonbladet försöker dock i artikeln få det att framstå som att jag medvetet ljuger om att jag är på möte när det helt uppenbart inte är ett möte jag är på sent på natten på nattklubben Patricia.

De har egentligen ingenting att bygga sin artikel på och försöker därför desperat att hänga upp artikeln på en diskussion om huruvida jag varit på möten eller inte. Rubriken på artikel är ”Har ”möten” – på krogen”

Ingressen lyder:
”Aftonbladets granskning visar att många av resorna går till nattklubbar sent om nätterna. Men på kvittona skriver han ”möte”, ”riksdagen” eller ”övrigt”.”

Om Aftonbladet hade tagit sig tid till att sätta sig in i hotbilden hade de insett, som jag och säkerhetschefen på riksdagen båda sagt till dem, att jag är belagd att resa med taxi vid vissa tidpunkter och de som är rena säkerhetsresor benämns möte.

De resor som felaktigt hos taxitjänsten skrivits som övrigt måste ändras vid attestering, vilket Aftonbladet också vetat om de gjort sitt jobb ordentligt.

I slutet på artikeln skriver Aftonbladet:
”Någon timme efter att Aftonbladet har talat med Lennart Gustafsson, klockan 12 på dagen, skriver Fredrick Federley på sin blogg:
”Paninis thaisallad till lunch o som sällskap säkerhetschefen. Sen plåtning för Veckans Affärer, gym o kontorstjänst. Full dag.”

Vad Aftonbladet missar är att den säkerhetschef jag äter lunch med inte är riksdagens Lennart Gustafsson utan centerpartiets säkerhetschef Anna-Karin Jonsson. Det råkade vara så att vi satt bredvid varandra i fikarummet med vår hämtmat. Vad Aftonbladet egentligen vill är att insinuera något annat. Vad är oklart, men de har helt fel i antydan om vem jag satt bredvid på lunchen.

Summa summarum så stämmer artikeln väl in i hur Aftonbladet med tveksam journalistik än en gång trott sig ha mig på kroken men deras story har varit så svag att de inte kan få till det på ett bra sätt. Det blir återigen insinueringar i stället för fakta.

Hade de velat prata om taxiresandet hade de så klart valt att jämföra med normalåren 2006 och 2007 innan säkerhetsrutinerna fick ökas markant och kunnat konstatera att jag följer de säkerhetsföreskrifter jag är ålagd att följa.

I och med att Aftonbladet också publicerar rörelsemönster som är hemligstämplade av en anledning tar man också på sig ett stort ansvar. Vad de gör är att underlätta för den som vill skada att kunna göra det.

Intill huvudartikeln i Aftonbladet har man en artikel där det hela reds ut. Men skadan är så klart redan skedd och syftet med artikeln är uppfyllt. Oavsett vad som sägs i min förklaring så har Aftonbladet redan gjort klart att det är fuffens, bluff och båg – vilket var syftet.

Det är ungefär samma hantering som Aftonbladet hade i samband med ”Ursulagate” där det insinuerades en hel del utan att något vettigt egentligen blev sagt.

Fredrick Federley

Redaktionens tillägg: Ingen av de två reportarna på Aftonbladet vill skriva någon replik till artikeln. De anser att det räcker med den nyhetsartikel de har skrivit.

Dock medger Zendry Svärdkrona att det blev ett sakfel vad gäller mötet med riksdagens säkerhetschef.