Birksten skriver; " Sverige har i dag ett mycket omfattande regelverk när det gäller vindkraftsetableringar". Så är det naturligtvis inte.
Enligt direktiv från regeringen prövas etablering av vindkraftverk i Sverige av endast två inhemska lagar; Miljöbalken och Plan- och bygglagen.

Var och en som är läskunnig kan i portalparagraferna i dessa lagar läsa att lagens syfte är att värna miljö, skydda liv och hälsa från skador orsakade av människors verksamhet.
Var och en som är läskunnig kan läsa portalparagraferna i dessa lagar och inse att det är olagligt att skövla miljön med de skador som varje vindkraftverk självklart alltid innebär.
Men rättsvårdande myndigheter följer direktiven genom att förbigå portalparagraferna och istället hänvisa till senare delar av dessa lagar som inte är relevanta.

Så skriver t.ex Strömstads kommun 25.5.2010 i fråga om bygglov för vindkraftverk;
" beslutet fattas med stöd av 24 kap. 3 § och 26 kap. 2 §, miljöbalken".
Kan inte detta sätt att kringgå lag kallas "att vränga lag"?

Och hur kan miljödomstolar i sina domslut ange att de tusen ton tunga betongfundament bara behöver täckas av 30cm jord och sedan lämnas när vindkraftverk monteras ned och naturen skall återställas, när det enligt Miljöbalken är absolut förbjuden att lämna kvar betong i naturen?

Birksten påstår vidare att ny vindkraftsetablering föregås av en noggrann utredning som detaljerat utreder de miljömässiga konsekvenserna av projektet, på människors hälsa samt djur- och naturliv. Så är det naturligtvis inte.

Sverige har gett tillstånd att sätta upp 1400 monsterlika vindkraftverk utan att undersöka följderna på miljön. Först i våras anslog regeringen medel att undersöka skadorna. Då var det så dags. På Naturvårdsverket ges information om att någon tittat på hur fåglar flugit förbi vindkraftverk i Kalmarsund men först nyligen fick Naturvårdsverket medel för att studera hur örnar skadas.

Och ingen har undersökt människornas lidande, de vars liv blir outhärdligt vid vindkraftverken.

Birksten fortsätter; "De som berörs av vindkraftsetableringen har goda möjligheter att överklaga tillståndsgivningen". Så är det naturligtvis inte om man med överklagan menar att de sakskäl som den klagande framför tillmäts betydelse.

Den 29.1.2010 satt jag, inbjuden som ordförande i en förening, i möte med länsstyrelsen i Skåne bredvid landshövdingen med alla hans jurister och frågade varför alla överklagningar alltid avslogs trots påtalade sakfel. Svaret blev; " vi har ingen anledning att ifrågasätta exploatörers uppgifter". Kan det sägas klarare att vi struntar fullkomligt i överklagningar?

Och vidare skriver Birksten; "De vindkraftverk som används i Sverige uppfyller de högt ställda säkerhetskrav som stipuleras i olika nationella och internationella regelverk." Så är det naturligtvis inte.

Så sent som 17.12.2009 skriver ansvarig Energimyndighet; "För det fortsatta resonemanget är det viktigt att ha klart för sig att vindkraftverk utgör byggnad enligt svensk lagstiftning". Vem eller vilka har tubbat politikerna och verk och myndigheter till denna missuppfattning? Var fanns alla anställde jurister vars uppgift borde ha varit att redogöra för de rätta lagrummen som gäller för vindkraftverk i Sverige?

Tack vare Claes- Erik Simonsbackas enträgna arbete har numera insikten om att vindkraftverk i Sverige är maskiner som då de är farliga skall säkerställas enligt EU:s Maskindirektiv och sedan CE-märkas, godtagits av verk och myndigheter, men tydligen inte av företrädare för vindkraftverksindustrin Birksten.

Inget verk i Sverige är CE-märkt men det är varje annan maskin som säljs.

Birksten påstår också att; "Riskavstånd och andra säkerhetsaspekter är andra viktiga ingredienser i dessa miljökonsekvensbeskrivningar." Så är det naturligtvis inte.

Jag har tyvärr tvingats läsa en mängd miljökonsekvensbeskrivningar men aldrig läst om riskavstånd och andra säkerhetsaspekter i bemärkelsen att någon som helst hänsyn tas till detta i beslutsunderlaget. Jag rekommenderar Birksten att t.ex. läsa miljökonsekvensbeskrivningen i tillägget till översiktsplanen i Strängnäs kommun.

Som medborgare frågar jag mig hur det kan vara möjligt att Sveriges regering och riksdag, utan att beakta gällande lag, beslutar om den största förändringen av det svenska landskapet som någonsin genomförts i landets historia genom tusentals jättelika vindkraftverk.

Lika frågande ställer jag mig till politikers enkelt bevisligen felaktiga motivering att vindkraftverk i Sverige minskar utsläpp av CO2, att de därför utgör miljönytta som uppfyller internationella åtaganden.

Det behövs inga stora kunskaper i matematik för att visa att de utsläpp av växthusgaser som frigörs vid bygget av varje vindkraftverk, vägar, kabelgator, uppställningsplats, hundratals ton betongfundament, tornet, vingarna m.m. inte kan gottgöras genom kraftverkets el på 27 år. Vilket betyder att verken aldrig under sin verksamma tid på 15-20 år blir utsläppsneutrala. Vilket betyder att de aldrig kan gottgöra den skada de åsamkat klimatet.

Det går ekonomiskt riktigt illa för vindkraftverksindustrin nu med o2:s misslyckade börsintroduktion och med fallande aktiekurser för många andra vindspekulanter, men inte förbättras detta av så felaktiga påståenden från Birksten.

Bernd Stymer
Medlem i Helgarögruppen, Landskapssydd i Strängnäs, nätverket Miljöskydd.