– Akta dig noga. De rånar dig och dödar dig för minsta lilla värdesak. Livet där borta är inte värt någonting.

Personen tittar lite oroligt på mig. Ska jag åka till Nicaragua? Med en filmkamera? Det verkar inte riktigt klokt. Jag kunde lika gärna gå ner i graven direkt.  

Jag pratar med några andra som precis bott i Nicaragua. ”Ingen fara. Det räknas numera till ett av de säkraste ställena i Latinamerika, ” svarar de. 

En sekund senare sitter de mediekritiska glasögonen stadigt på näsan. Efter åren på Second Opinion är det i bland svårt att släppa den mediegranskande blicken. Säger samtalet något om mediebilden? Har medierna lyckats ge en mångfacetterad bild av omvärlden? Eller sitter vi mest innanför Stockholms tullar och målar exotiserande porträtt om fjärran länder, när vi överhuvudtaget skriver om världen?

På redaktionerna talas det nu om sommartorka. Många kämpar i juli för att fylla tidningssidorna med annat än rekordväder, festivalreportage och skvaller. Men, kära medier: världen är större än industrisemestern i Sverige. Det är med andra ord inte sommartorka överallt. Nyheterna flödar, skandaler susar, reformer görs, aktivister kämpar, politiska samtal fortgår och konflikter härjar – på många ställen i världen.

Passa på och speja en bit utanför Stockholms skärgård och Västkustens röda klippor. Låt alla pigga och duktiga sommarvikarier satsa lite mer tid på sådant som inte prioriteras under resten av året. Vem vet – ni kanske kan fånga världens scoop, och ta världen lite närmare på samma gång. 

Men det finns trots allt många ljusa strålar i svenska medier. I sommarens sista mediekrönika tar Mattias Boström oss med på en spännande resa till Kalmar tidning för hundra år sedan. Jag fångas av berättelsen och tänker lite nostalgiskt på mina många år som lokaltidningsreporter på Åland. Mattias text ger perspektiv om hur medievärlden faktiskt förbättrats. Berättarformerna har blivit fler och människor syns på andra sätt i dagens artiklar. Dessutom fanns textreklam och hårdvinklade skandalrubriker i allra högsta grad för hundra år sedan.

I höst gör jag en resa av ett annat slag - till Latinamerika. Där ska jag fånga annorlunda möten och livsöden. Jag ska också göra multimediala reportage med fokus på ungas tankar om kropp, hälsa och sexuella rättigheter. Jag hoppas att resan gör mig till en bättre journalist och samhällsaktör med bredare kunskap från världen.

Därmed slutar jag nu som ansvarig utgivare och redaktör på Second Opinion – åtminstone för den här gången. Under min tid har vi varit små, få och nya – men vi har tillika gjort intryck och lämnat avtryck i mediedebatten, på flera olika nivåer. Ett par reportrar driver inte det mediekritiska samtalet på egen hand. Utan alla tips och välskrivna inlägg från er skulle inte sajten leva som den gör i dag.  

Jag är både stolt och glad över att ha bidragit till att flera hundra personer skrivit artiklar och inlägg på vår sajt. Framförallt är jag glad över att Second Opinion blivit en aktör som räknas – i många sammanhang. Många journalister har tagit till sig det vi och ni skrivit under året. I ett stort antal fall har det lett till att artiklar rättats till i efterhand. Och det har varit ett oerhört stort privilegium att få föra så många intressanta samtal med mediechefer, journalister, bloggare och andra aktörer.

När jag sitter på planet i höst fortsätter det mediekritiska samtalet på Second Opinion.  Hur ska redaktionen utveckla innehållet då? Bör vi lyfta fler positiva nyheter? Skriva om bra mediesatsningar? Göra fler djupare gräv eller kortare och lättare medienyheter? Den frågan får ni gärna ta med er i hängmattan. Nu tar sajten semester, men Maria Bjaring, Mats Olin, Mårten Eidevall Wallin och de andra Second Opinion-medarbetarna ser fram emot era tankar och inlägg efter semestern. Simma lugnt!

Hanna Navier