För något år sedan läste jag Jack Finneys fantastiska roman "Time and Again" från 1970. Och den har bitit sig fast. Ibland fantiserar jag om att jag själv befinner mig mitt i bokens handling.

Huvudpersonen Simon Morley deltar i ett vetenskapligt experiment där han blott med tankekraft lyckas förflytta sig nästan ett sekel bakåt i tiden, till New York på 1880-talet. För att lyckas med detta klär sig Morley i tidens kläder, flyttar in i en Manhattanvåning som stått orörd i nästan hundra år och läser varje morgon återupptryckta tidningar från 1880-talet. Det låter kanske otroligt, men tack vare bokens upplägg upplevs det som helt plausibelt.

Jag kom att tänka på detta när jag under de senaste dagarna roat mig med att läsa en veckas utgåvor av lokaltidningen Kalmar, nyheter skrivna för exakt etthundra år sedan. Ju mer jag sjönk in i rapporteringen från Kalmartrakten första juliveckan 1910, desto mer kände jag att sekelskiftesstaden och dess invånare tog form runtomkring mig. Det behövdes inga bilder för att skapa denna känsla, det enda som krävdes var ord.

Tidningen Kalmar kom ut fyra gånger i veckan. Måndag, onsdag, fredag och lördag. En helårsprenumeration kostade fem kronor och varje nummer bestod av fyra sidor. 

Förstasidan var full med småannonser, helt enligt dåtidens sätt att skapa tidningar. Den 1 juli 1910 ville handlarna att läsarna skulle lockas av annonsrubriker som ”Nu kan enhvar köpa skrifmaskin Liliput & Duplex”, ”Jordens bästa symaskiner” och ”Dubbelstarka slamfärger, patent”. Eller varför inte ”Brännvin, absolut rent i parti om minst 250 l. till mycket billigt pris”.

Många annonsörer hänvisade till vetenskapliga rön utförda av namngivna personer med fina titelförkortningar eller framhöll sin förträfflighet genom jämförande reklam, som när Axa visar att deras hafregryn innehåller mer ägghvita (dvs protein) än konkurrensfabrikatet Gyllenhammar. Det enkla, raka budskapet var dock det mest använda: ”Rubens Paketsnus är bäst”. Kan det bli tydligare?

Efter varuannonserna hittar man annonser om offentliga nöjen, kyrkoangelägenheter, auktioner och mycket annat. I jobbannonserna söks alltifrån dugliga tegelarbetare och tidningspojkar till en stadgad och villig jungfru. ”Ryktare, hvars hustru är villig att mjölka erhåller plats genast å Ryssbylunds Gård, Rockneby.” Anställningarna kunde påbörjas antingen genast eller den 24 oktober. Det sistnämnda berodde på att statarna varje år under perioden 24 oktober till 1 november hade rätt att flytta och söka arbete på annan plats.

Även en del redaktionell text luktar annons lång väg, utan att så påpekas. I det vanliga notismaterialet finns det också dold reklam, speciellt på nöjesfronten. I hela landet fanns det ett inarbetat system där tidningarna förde in notiser, ofta mycket positiva, om aktuella teateruppsättningar. Dessa notiser skrevs i själva verket oftast av teatrarna själva och publicerades mitt i det redaktionella notisflödet i utbyte mot att tidningarnas medarbetare, inklusive familjer, släktingar och vänner, fick gratisbiljetter till föreställningarna. Ett exempel från en stockholmsteater 1901 visar att en enda tidningsredaktion hade plockat ut 106 fribiljetter till en enskild uppsättning!

Det mesta i tidningen var korta notiser. Huller om buller, ibland samma nyhet återgiven i olika notiser i samma tidning. Vitt skilda ämnen efter varandra. Eldsvåda som släcktes av rådig mjölkerska, guldfynd i Brittiska Columbia, Godtemplarordens ökade medlemsantal. Några få texter i varje nummer var av det längre formatet, men då rörde det sig sällan om nyhetsmaterial, utan oftare om till exempel nedskrivna föreläsningar i något vetenskapligt, historiskt eller geografiskt ämne. De enda längre nyhetsartiklar som tidningen Kalmar införde denna julivecka 1910 handlade om luftskeppet Deutschland som störtat i närheten av Osnabrück (ingen förolyckades). Varje dag infördes nya rapporter om händelsen och tillgången på material var extra rikligt eftersom 18 av de 30 passagerarna hade varit journalister. Något hinder att flitigt återge material ur andra tidningar fanns inte, vare sig från svenska eller utländska konkurrenter.

Många notiser rör ny teknik och nya kommunikationsmedel. Flera gånger omnämns tävlingen om att bli förste aviatiker att flyga över Öresund – en kapplöpning mot tiden med både danskar och svenskar inblandade. Men det skrivs också om det första ryska lokomotivet som har kört över gränsen till Finland och om svenska framgångar för ingenjör Betulanders automatiska telefoner som uppsatts i Paris.

Journalistiken känns väldigt annorlunda mot idag. Intervjun var ännu inte ett utbrett fenomen. Det finns inga uttalanden från personerna som berörs i artiklarna. Istället frossar journalisterna i detaljer. Finns det en faktauppgift som går att precisera så gör man det. Det gör att vissa notiser tenderar att handla om nästintill ingenting. Svensk-amerikanska sångkören turnerade runt i Sverige sommaren 1910, något som tidningen Kalmar skrev om vid upprepade tillfällen, till exempel så här i en rapport från Stockholm: ”Svensk-amerikanska kören anlände hit i dag på morgonen och mottogs af en stor skara människor, däribland mottagningskommittén och svensk-amerikanska sällskapets sångkör, som hälsade den med amerikanska nationalsången, hvarefter d:r Lagerholm höll välkomsttalet och utbragte ett 4-falldigt lefve. Kören svarade med ’Vårt land’ och professor Örtengren utbragte ett lefve för Stockholm.”

På samma sätt skildras allehanda mord och gruvligheter, ofta med stor dramatik. Rubrikerna lockar: ”En farlig kriminaldåre rymd från Nyköping” och ”Hvit slafhandel i Göteborg”. Man väjer inte för något. Varje begånget självmord tas med i notisform, med angivande av namn, yrke och förmodad anledning till självmordet. Att man anger yrket är självklart, som när fiskhandlande B. J. Karlsson i Furulund och hans hustru haft ihjäl sitt fosterbarn genom alkoholförgiftning.

Men allt var inte annonser eller nyhetsmaterial i tidningen. Flera gånger varje vecka kunde man läsa skönlitterära berättelser, antingen noveller eller romaner i följetongsform. Det förekom även en hel del viktig samhällsinformation, till exempel tidtabeller för ångbåtstrafiken eller de gällande torgpriserna för allsköns livsmedel. Och varje dag långa listor på exakta vilka gäster som anlänt till Borgholms respektive Nybro badanstalt. Under rubriken ”Från landsbygden” kunde man hitta nyheter av ganska lågt allmänintresse, såsom redogörelser för enskilda personers bröllop, begravningar och avtackningar.

Det må vara omöjligt att resa i tiden. Men att läsa tidningar från en annan tid är ett utmärkt sätt att förflytta tankarna till en avlägsen epok i vår historia. Tack vare den detaljerade journalistiken och bredden på nyheterna – alltifrån prins Eugens automobilfärder runtomkring i riket till landsbygdsrapporter om den förbipasserande Halleys komet – så får jag uppleva något som ingen historiebok någonsin kan återskapa.

Mattias Boström