Den 6 oktober 2007 misshandlades en 16-åring på Kungsholmen i Stockholm. Misshandeln var så allvarlig att han dog. Fallet uppmärksammades stort och det som hände sedan visade sig vara rena lotterivinst för företaget Facebook, Inc.

Det var en 15-åring stockholmare som reagerade genom att startade facebookgruppen ”Bevara oss från gatuvåldet.” Gruppen växte lavinartat och uppmärksammades stort i massmedia. Medieuppmärksamheten ledde till att gruppen växte ännu mer och det ökade uppmärksamheten ännu mer. Sedan blev det en stor manifestation och senare rann det hela ut i sanden.

Även på andra håll i landet togs initiativ till liknande manifestationer. Jag var själv en av arrangörerna till manifestationen mot gatuvåldet i Göteborg och jag minns den stora medieuppmärksamheten. Vid ett tillfälle där några kompisar och jag satt upp affischer inför manifestationen hade vi två tv-lag och en pressfotograf bakom oss. Så här i efterhand kan jag tycka att det nog hade funnits mer lämpliga intervjuobjekt. Vi hade ju trots allt bara engagerat oss i frågan, samtidigt som det fanns organisationer som hade arbetat mot gatuvåld i flera år. De hade kunnat tillföra mer till diskussionen – men de hade inte startat någon facebookgrupp.

De flesta av dem som senare deltog i själva manifestationen hade fått informationen via helt klassiska kanaler. Den roll som facebook spelade var att uppmärksamma journalisterna på oss. På samma sätt uppmärksammade journalisterna facebook. ”Facebook mot gatuvåld” var en rubrik som fastnade.

Innan dess var facebook mer eller mindre en webbportal bland många, i alla fall i Sverige. Under första halvan av 2007 var det förvisso en del svenskar som registrerade sig, men det var i första hand människor med många internationella kontakter och mediefolk som höll till där. Sidan fanns än så länge bara på engelska och det märktes fortfarande tydligt att den en gång i tiden skräddarsyddes för amerikanska collegestudenter. Få kunde nog föreställa sig att facebook skulle genomsyra vardagslivet på det sättet det gör i dag.

Efter manifestationerna mot gatuvåldet fick allmänheten upp ögonen för det nya fenomenet. Det publicerades artiklar om hur man skapade en facebookprofil, och bilden som förmedlades var att snart skulle alla finnas där. En självuppfyllande profetia som senare besannades. Det fanns också några kritiska inslag som exempelvis behandlade bristande respekt för privatlivet, men de försvann i massan.

Produkten facebook skulle inte slagit genom så brett om den inte hade hypats rejält av det som nu för tiden kallas ”gammalmedia” av somliga. Företaget har inte betalt för reklam, det fick uppmärksamheten helt gratis. Om man börjar gräva i tidningsarkiven, så hittar man säkerligen många exempel från 90-talet där det skrivs om internet på samma sätt. Den stora skillnaden är dock att internet är ett decentraliserat nätverk som trots alla försök är förhållandevis svårkontrollerat. Facebook är ett varumärke som ägs av ett enda företag.

Nu på sistone har det diskuterats mycket om sociala mediers betydelse för opinionsbildningen. Det är rätt uppenbart att de spelar allt större roll. Inte minst ger de helt nya möjligheter för gräsrotsrörelser att sprida sitt budskap. Men jag tror inte att sociala medier har förändrat opinionsbildningen i grunden. När det manifesterades mot gatuvåld så var det ändå i första hand journalister, inte bloggare eller facebookanvändare, som skapade ringar på vattnet genom sin rapportering.

Mycket har hänt sedan dess och under första halvan av 2010 har vi sett två framgångsrika initiativ som använde facebook på ett mycket strategiskt sett: Dyrare mat, nu! och Rättviseförmedlingen. Ingen av de skulle inte har varit möjliga i den formen utan sociala medier, men de skulle heller inte har fått det genomslaget de fick om de inte hade uppmärksammats stort i gammelmedia. Det är också värt att notera att initiativtagarna i båda fallen är stockholmsbaserade och mycket pr-kunniga.

Facebook och andra sociala medier skulle inte vara så populära som de är om de inte skulle ge sina användare ett rejält mervärde. Det är användarna själva som skapar det mervärdet - utifrån ett affärsperspektiv framstår det som ett genialiskt koncept. Alla är där för att alla andra är där.

Även Sveriges Radio använder facebook för att interagera med sina lyssnare och det är inte helt oproblematiskt.
Granskningsnämnden ska nu utreda om SR genom sin närvaro där gynnar det kommersiella företaget facebook. I mina ögon är det rätt uppenbart att så är fallet. Men frågan är ändå komplex, för är det verkligen rimligt att public servicebolagen ska hålla sig utanför en arena som har blivit så pass viktig i samhällsdebatten? Det ska bli spännande att se vad granskningsnämnden tycker. Beslutet kommer i augusti.

I takt med att webben blir allt viktigare för opinionsbildningen har det även – med draghjälp av traditionella medier – vuxit en storkoncern som tjänar rejäla pengar på att kanalisera människors sociala liv. Sociala medier skapar helt nya möjligheter för enskilda att göra sina röster hörda. Men samtidigt är monopolen på plattformen större än tidigare skådat.

Niklas Hill
niklas.hill@trinambai.se

TOPPEN MED SOMMARTORKAN ÄR
att det nu äntligen skulle finnas utrymme för att rapportera om världens bortglömda konflikter i exempelvis Västsahara.

BOTTEN MED SOMMARTORKAN ÄR
att sommarvikarierna istället skriver om småbarn och gulliga djur.