Vad händer egentligen med all personlig information som vi knappar in på Facebook? Det är väl ingen som riktigt har koll på det, så det gäller att vara på sin vakt.

Många verkar dock vara rätt obekymrade, och delar med sig även ytterst känslig information som de kanske inte skulle berätta för vem som helst. Nu i dagarna har det ploppat upp en ny applikation med namnet ”Riksdagsvalet 2010.”

Med svenska flaggan i logotypen ser den rätt officiell ut, men i själva verket är det två helt okända killar i 20-årsåldern som står bakom. De har nu fått draghjälp av Dagens Nyheter, och i skrivande stund har de redan attraherat över 100 000 användare.

”Valhemligheten är garanterad, enligt upphovsmannen”, skriver DN.se. Men här studsar jag till. Går det verkligen att lita på en halvskum applikation på Facebook som inte ens har funnits i en vecka? Borde inte DN.se varit mer kritisk? Valhemligheten är en av de viktigaste beståndsdelarna i fria val, och det är oroväckande att se hur så många människor, till synes utan närmare eftertanke, bidrar till denna form av åsiktsregistrering.

Resultatet från en sådan omröstning säger ingenting alls om valmanskåren i stort. Seriösa valforskningsinstitut ser till att de som svarar på frågor återspeglar befolkningen i stort. Därför kan en opinionsmätning med 1 000 deltagare vara mer representativ än en webbomröstning med 100 000 deltagare. Det är statistisk baskunskap, men det verkar lätt komma i skymundan i hysterin över allt fler opinionsmätningar.

Webbomröstningar skulle kunna ses som en kul grej utan relevanta resultat som heller inte gör någon skada. Men i det här fallet finns Sverigedemokraterna med bland valalternativen. Det gör däremot inte Piratpartiet, Feministiskt initiativ eller något annat av partierna utanför riksdagen. Upphovsmannen motiverar det så här till DN.se:

"– Sverigedemokraterna tog jag med för att partiet framstår som det enda utanför riksdagen med verklig möjlighet att i höstens val ta sig in. Någon annan avgränsning hade varit svår att göra, säger Petter Lindqvist, som beskriver sig själv som inte speciellt politiskt engagerad."

Vilka partier som har en chans att klara fyraprocentströskeln är en fråga man kan diskutera länge. Men det är ingenting upphovsmannen till en opinionsmätning ska ta ställning till. Genom att gynna ett visst parti på det sättet bidrar Petter Lindqvist till en självuppfyllande profetia. För en opinionsmätare är det rena dödssynden.

Detta missgrepp har förvisso rättats till efter en kritikstorm på webben, men att ändra svarsalternativen mitt under pågående omröstning gör knappast resultatet mer användbart. Enligt DN.se var det bara drygt 150 personer som hade installerat facebook-applikationen när intervjun gjordes i fredags. Det är osannolikt att den hade spridits så lavinartat om inte DN.se hade hjälpt till med sin okritiska rapportering.

Det är svårt att se hur Facebook, som ofta har kritiserats för sin bristande respekt för den personliga integriteten, skulle vara rätt plats för att delta i en ”anonym” omröstning. Åsiktsregistrering är förbjuden enligt grundlag i Sverige, och det finns goda skäl till det. Detta hindrar naturligtvis inte medborgarna från att uppge sina politiska preferenser frivilligt.

Men det är skrämmande att se hur många som lägga sitt goda omdöme åt sidan så fort de är inloggade på Facebook. Ännu mer skrämmande är det om även journalister på webbupplagan till en av Sveriges största tidningar lägger all kritisk granskning åt sidan.

Niklas Hill
niklas.hill@trinambai.se

.............................................................................

 Vad tycker du om webbomröstningar?
 Skriv inlägg här!
 Har du ingen profil, skapa här.

.............................................................................