Vad man ser är en handikappad människa men det är ett orättvist och förlegat synsätt. Ingen människa är handikappad, det är något man blir av samhället.

Det är samhället som handikappar, förbiser och stänger ute många individer. Det man verkligen inte ser är individen som råkar sitta däri, taggad med samma livslust som du och med vilja att bidra i samhället.

Men där tar det stopp. Man ser att det är omöjligt för henne att rulla uppför en trappa men inte att det vore fullständigt möjligt att bygga en ramp. Det är på ett sätt en livslång sorg. Den här attityden som ovetande människor har gentemot henne.

Sorgen sitter i ord som mångfald och normalitet och avstånd på flera tusen mil. Vi på den här sidan går och går (eller rullar och rullar), så hur kommer det sig att vi aldrig möts? Varför finns det inte en enda popstjärna som sitter i rullstol? Alla små drömmer väl någon gång om att bli superhjälte?

Superhjältar har aldrig funktionsnedsättningar. Vart finns våra barns förebilder? När ska de få uppmärksammas i andra sammanhang än rent diskriminerande? Funktionshindrade syns aldrig i tv för att då skulle fokus flyttas från programmet. Byt ut "funktionshindrade" mot "mörkhyade" och du har hets mot folkgrupp.

Om det verkligen är så att folket i stugorna inte skulle kunna koncentrera sig på programinnehållet för att
programledaren är rullstolsburen, så ligger svaret precis i den meningen jag precis skrev. Det behövs synas fler rullstolar i medierna i dag.

Om någon som Rickard Olsson hade varit rullstolsburen är jag övertygad om att SJ skulle göra allt för att han skulle kunna åka tåg. Om Rickard samtidigt skulle vara en förebild i media och sitta i rullstol skulle han troligtvis inte behöva rulla in bakvägen på firmafesten, eftersom entrén består av trappor. Intervjuerna om honom skulle troligtvis i början fokusera enbart på hans så kallade "handikapp" innan journalister och läsare skulle lära sig att det bara är en liten del av en människa.

Det skulle inte vara synd om honom utan han skulle vara självklar. Lagom till att min dotter är stor hoppas jag på att denna självklarhet är uppfylld, för länge sedan.

Towe Paqualin