MEDIETRÄNAD. Carl Johan Sundberg, universitetslektor på Karolinska Institutet, tycker att det är viktigt att forskarsamhället lär sig att kommunicera bättre. I kursen ”populärvetenskaplig kommunikation” utbildar han forskare om hur journalistiken är uppbyggd.

– Det handlar om hur journalister arbetar, deras roll i samhället och även juridiska aspekter. Vi diskuterar också journalisterna som granskare, förmedlare och underhållare.

Han tycker att det finns stora kvalitetsmässiga variationer inom vetenskapsjournalistiken, men ser jakten på dagsaktuella nyheter som ett övergripande problem. Redaktionerna styrs för mycket av nyhetsflödet och risken med det är att dåligt underbyggd forskning slumpmässigt får genomslag, säger han.

– Nyheter från förra veckan är inte intressanta för journalisterna. Det blir ett problem när man slaviskt följer flödet utifrån daterade klockslag. Man väljer det som strömmar in från de stora drakarna i stället för att jaga egna nyheter. Det handlar om lättja. What goes in comes out.

Kontaktnät underlättar
Carl Johan Sundberg önskar att dagens redaktioner gick mindre efter tidsskriftsgiganter som Science och Nature och inriktade sig mer på tidsskrifter inom olika specialistfält. Han tror också att det är viktigt att vetenskapsjournalister nätverkar och lämnar sina skrivbord.

– Om journalisterna lär känna forskare på konferenser och liknande, kan de också snappa upp vad som rör sig i fältet. Det finns mycket bra uppslag man inte kan läsa sig till och genom att bygga upp ett kontaktnät kan man också finna nyanser i det man förmedlar.

För ett tiotal år sedan praktiserade han på ABC Television i USA, där han upplevde ett stort fokus på just nätverkande.

– De hade en stor databas med experter och varje gång de skulle göra ett inslag kontaktade de ett flertal forskare med en breddfråga. Genom att ha en sådan här systematisk kontaktyta kunde man få 30 återkopplingar på en dag. På så sätt kunde man lättare hitta en kontext kring nyheten och samtidigt få en uppfattning om dess betydelse inom forskningen.

Missvisande oenighet
Ett problem med vetenskapsjournalistiken är att medierna ofta skapar pseudokonflikter mellan forskare, säger Carl Johan Sundberg.

– Om 99 av 100 forskare tycker si och den hundrade tycker så, ger man ändå båda sidor likvärdigt utrymme för att bibehålla ett slags konfliktelement. Det är både olyckligt och oansvarigt, eftersom man inte återger verkligheten.

För att undvika sådana missvisande bilder är det viktigt att förstå att forskare ofta uttalar sig med överdriven försiktighet, menar han.

– Inom vetenskapen råder en kultur om att det som inte med överväldigande kraft är bevisat inte heller kan ses som sanning. Ett vanligt svar i intervjuer är därför att det måste forskas mer på det här området. Som journalist kan man då fråga vad de ledande forskarna i världen anser i frågan. Om 99 procent är eniga kan man vara ganska säker på att forskningen är trovärdig.

Svårt att bevaka
Förutom att utbilda forskare håller Carl Johan Sundberg också i en medicinkurs för journalister. Där försöker han att ge sprida en djupare förståelse för forskningsfrågor.

– Kursen ger en slags hjälp för att kunna granska den aktuella vetenskapen ur ett kritiskt perspektiv. Man lär sig till exempel att bedöma hur pass välgjord en studie är utifrån faktorer som storlek, design och återhållsamhet i tolkningarna.

Han tycker att det är märkligt att specialkompetens inom vetenskap inte efterfrågas mer på redaktionerna.

– Man har specialjournalister inom kultur, ekonomi, sport och politik, men vetenskap som är något av det svåraste ämnena att bevaka, det skickar man Bettan eller Nisse på allmänna redaktionen att skriva om.

Vetenskapsjournalistik kräver djup och omfattande kunskap, för att man ska kunna avfärda skåpmat. Därför är det synd att antalet fast anställda vetenskapsjournalister sjunker, säger Carl Johan Sundberg.

– Medierna skär bort det som kan utgöra en slags kompetenspool och tar in mer frilans. När man gör beställningsjobb är risken att det går mot en mer simplistisk syn på vad som är intressant.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se

Läs om Inger Atterstams syn på forskarsamhällets lobbyism på måndag.