Enligt Ekonomifakta har elskatten inklusive moms ökat från 12,13 öre till 35,25 öre per kilowattimme från avregleringsåret 1996 till 2009. När det gäller elcertifikaten säger elmarknadsexperten Niclas Damsgaard att systemet är grunden till att det kommit till stånd investeringar i förnybar energi och att prisökningarna på grund av elcertifikat är 6-7 öre per kilowattimme.

Det framställdes i Uppdrag granskning som att systemet med elcertifikat missbrukats av elproduktionsföretagen. Fortum har med anledning av detta begärt en rättelse som finns publicerad här. Uppdrag granskning fick tillgång till begäran om rättelse igår kväll, men har valt att ännu inte publicera den på sin egen webbplats.

Mikael Odenberg är generaldirektör för Svenska Kraftnät, Tony Rosten är ställföreträdande generaldirektör för Elmarknadsinspektionen och Niclas Damsgaard är konsult på Pöyry Management Consulting och expert på elmarknadsfrågor.

Intervju med Mikael Odenberg

Är avregleringen förklaringen till att elpriset har stigit?
– De gör ett antal förenklingar i programmet, bland annat att det skulle vara en direkt koppling mellan avregleringen av elmarknaden och högre priser. Något sådant samband finns inte. Tvärtom så ledde avregleringen till ett effektivare resursutnyttjande men det ser inte konsumenten, eftersom staten skar emellan med stora skattehöjningar på el sedan 1995. Sanningen är ju att det under tio år inte investerades i någon ny kraft, därför att man inte fick så bra betalt på grund av att den ökade konkurrensen pressade priserna. Min poäng är att visst har elen blivit dyrare, men skyll inte på elbolagen, utan på riksdagen. Det politiska systemet vill att vi inte ska göra av med så mycket energi. Det är uttalat.

– Att basindustrin ondgör sig över de höga elpriserna är dubbelt. De hade före avregleringen egna elproduktionsresurser men sålde av dem efter avregleringen. Nu ser många ägare det som ett strategiskt misstag. Men det är inte avregleringens fel om industrin fattade ett felaktigt strategiskt beslut.

Är elbranschen så lönsam som man ofta får uppfattningen av i programmet och i medierna generellt?
– Elpriset de senaste åren har inte stigit mer än andra råvarupriser. Och detsamma gäller lönsamheten. Dessutom har man investerat 30 miljarder kronor per år de senaste åren och kommer att investera mer än någon annan industrisektor under de kommande tio. Det är klart att man måste ha avkastning på dessa investeringar. Vinsterna som elbolagen gör se stora ut i kronor men det är ingen extrem lönsamhet i just den branschen.

Du anser att elmarknaden fungerar bra, hur kan den utvecklas?
– Ja, i huvudsak fungerar den bra. Men det hindrar naturligtvis inte att den kan bli bättre. Jag skulle gärna se fler aktörer och vi skulle behöva en ökad priskänslighet på förbrukarsidan. Det lönar sig inte att köra torktumlaren på natten när förbrukningen är låg. Systemet tar inte hänsyn till det och där finns det en stor utvecklingsmöjlighet för elmarknaden.


Intervju med Niclas Damsgaard

Elcertifikatet, vilken betydelse har det haft för investeringarna i förnyelsebar el?
– Det är grunden för de investeringar vi ser. De miljövänliga förnybara investeringarna producenterna gör är primärt framdrivet av elcertifikatsystemet. De pekade i programmet på en del i ett regelverk som det finns anledning att se över. Men att det inte blir någon havsbaserad vindkraft är inget att gråta över. Utifrån de mål vi har är den energin alldeles för dyr. Det är inte kostnadseffektivt, det finns billigare förnyelsebar el.

Varför är det så svårt att få lönsamhet i nya produktionsanläggningar?
– Den generella prisnivån är i dag inte tillräcklig för att investera i ny produktionskapacitet. Priserna måste på sikt upp för att det ska bli lönsamt att investera i ny produktion. Det billigaste elproduktionssättet att investera i är sannolikt kärnkraft, men med de prisnivåer vi har är det även det bara på gränsen till lönsamt. Om man ställer lägre avkastningskrav förbättras naturligtvis kalkylen. Men att till exempel investera i gaskraftverk är inte lönsamt i Norden. De kontinentala priserna ligger klart högre än i Norden. Och det är ett tecken på att priserna måste upp en bit för att det ska bli lönsamt att investera i ny produktion.

Är inte bolagens vinster bevis på att det är lönsamt att investera i elproduktion?
– Den vinsten ska användas på ett så effektivt sätt som möjligt och det är inte olönsamma investeringar. Man tjänar bra med pengar för att man har ett antal gamla produktionsenheter. Men problemet är om du bygger nytt blir det inte effektivare och billigare anläggningar som inom andra branscher, utan det blir en dyrare produktion.

Varför blev inte resultatet av avregleringen lägre priser?
– Att avregleringen automatiskt skulle ge ett lägre pris bygger på ett missförstånd. En effektiv marknad ska ge det riktiga priset: vilken marginalkostnad vill man uppnå och det ger inte nödvändigtvis lägre priser. När man i programmet intervjuar några personer utanför en matbutik visar man på en poäng. Prissignalerna från marknaden går inte fullt ut fram till kunden. Med timvisa avläsningar skulle kunderna kunna agera lättare. Om kunden drar ner sin förbrukning när elen är som dyrast kommer produktionen av den dyraste elen upphöra. Det här är något som jag tror samtliga i branschen håller med om, att prissignalerna måste nå kunden i större utsträckning. Men generellt sett är den marknadsmodell vi har för elen i Norden väldigt välanpassad och skickar riktiga prissignaler till marknadsaktörerna. Det finns i grunden inga skäl att ändra modellen, men sen kan man alltid förbättra den.

Vad är det egentligen som ligger bakom elprishöjningen?
– Elskatten har höjts kraftigt och är en betydande del av kostnadshöjningen. Sedan 1996 har den höjts med drygt 18 öre per kilowatt-timme. Nätkostnaden har gått upp en del. Börspriset har stigit från ett onormalt läge med en massa överkapacitet till ett mer normalt läge med en balanssituation. Bränslepriser har generellt höjts. Handeln med utsläppsrätter har de senaste fem åren påverkat priset och subventionerna i form av elcertifikat gör en prisökning på 6-7 öre per kilowatt-timme. Det är ett antal faktorer som i sig inte är några märkligheter, men som sammantaget ger en betydande prishöjning.


Intervju med Tony Rosten

Beror höjda svenska elpriser på dålig konkurrens?
- Nej, det är konstaterat att konkurrensen på den nordiska elmarknaden fungerar bra. Det är inte brist på konkurrens som lett till höjningarna av elpriset, utan andra faktorer. Efter avregleringen sjönk priserna kraftigt, i slutet av nittiotalet. Att elpriset för slutkunder sedan har gått upp beror på en mängd olika saker, till exempel ökade kostnader i form av skatter och stödsystem. Att priset på el gått upp beror i huvudsak på att priserna på energi generellt sett ökat.

När priserna gått upp, varför har det då inte skett mer investeringar i ökad produktion?
- Höjda priser ska ge en signal till investerare att investera mer. Men det har funnits starka begränsningar för investerarna att investera i till exempel kärnkraft och vattenkraft. Vi har haft förbud mot nya kärnkraftverk och det finns hinder för att bygga ut älvar. Investerare i vindkraft har dragits med långa tillståndsprocesser. Under den senaste tioårsperioden har det inte kommit till särskilt mycket ny kraftproduktion. De stora investeringarna i ny elproduktion som kommit igång nu är effekthöjningarna i kärnkraften som startades för några år sedan.

Tony Rosten konstaterar också att elpriset tillsammans med de stödsystem som finns inte räcker till för att locka investeringskapital till havsbaserad vindkraft i Sverige.

Vad hade elpriset varit om vi hade behållit det gamla systemet före avregleringen?
- Det är omöjligt att veta, men flera studier visar att det inte hade varit ett billigare system för samhället. Det verkliga misslyckandet är att en marknad som fungerar så bra som den nordiska elmarknaden är så missförstådd. Det riskerar att leda till att förtroendet för marknaden urholkas, avslutar Tony Rosten.

Mats Olin
Daniel Löfstedt