I en artikel i GöteborgsPosten i måndags ifrågasatte jag SOM-institutets sätt att fråga om väljarattityder. Det gällde frågan om hur många som tyckte att jämställdhet var en viktig fråga. Resultatet skulle vara att endast 2 procent tyckte det var viktigt. Om detta läste jag i Aftonbladet. Det stod i en ganska stort upplagd artikel och olika statsvetare uttalade sig om varför de trodde att så få var intresserade av jämställdhet.

Nu har jag fått svar på tal av SOM-institutet självt. Daniel Swedin skriver på Second Opinion att jag har missförstått hela saken. De (SOM) hade aldrig frågat explicit om jämställdhet utan det var svaret på en helt öppen fråga, där man skulle lista de tre viktigaste frågorna, som gav det här resultatet.

Han skriver: ”Det handlar alltså, som vi ser i frågans formulering, om de viktigaste frågorna. Att blott två procent anser att jämställdhet är den viktigaste frågan innebär inte att 98 procent av svenskarna anser jämställdhet vara helt oviktigt.

Och med det sagt: på de frågor där SOM-institutet explicit frågar om svenskars syn på jämställdhet är de positivt inställda procenten betydligt högre än två. Allt det här hade Schyman kunnat fått reda på om hon kontaktat någon på SOM-institutet istället för att slarvigt läsa kvällstidningarna.”

Till detta vill jag säga: jag läste inte kvällstidningen slarvigt men jag håller med om att kvällstidningar nog skriver om saker på ett slarvigt sätt ibland och att det därför finns skäl att läsa kritiskt. Att jag hade fått andra uppgifter om jag gått in och tittat på SOM-institutets egen hemsida och/eller läst rapporten är riktigt i ett avseende. Jag hade då sett att svaren baserade sig på öppna frågor.

Men min kritik mot att överhuvudtaget fråga om eller uttrycka sig i termer av ”jämställdhet” kvarstår. Många vet faktiskt inte vad det är (har ingen definition klart för sig) och många har väldigt grunda kunskaper om hur det faktiskt hänger ihop och vilka uttryck det tar sig.

I den senaste tidens politiska debatt har jämställdhet närmast framställts som om det var någon form av åsikt, något man definierar själv, hemma vid köksbordet. Det handlar om ifall man delar på disken eller inte.

Vad jag menar är alltså att om man ska få något grepp om attityder om jämställdhet måste man ställa konkreta frågor. Gör man inte det så är inte resultatet intressant överhuvudtaget.

Dessutom är det uppenbart att det kan misstolkas och på det sättet underblåsa föreställningar om att det är en fråga som få intresserar sig för. Det kanske vore bra om SOM-institutet följde upp hur institutets resultat refereras. Det är ju säkert betydligt fler än jag som inte alltid går till källan för varje artikel vi läser kvällstidningarna.

Gudrun Schyman
Talesperson för Feministiskt initiativ och första namn på riksdagslistan