Här är Tobias Brandels replik i sin helhet: 

Jag konstaterar att Calle Fridén i sin granskning av SvD:s artikel inte kan belägga sina egna teorier om att Sverigedemokraternas Facebook-sida är manipulerad och innehåller kapade identiteter och fejkade medlemmar, utan endast säger att det ”förmodligen” är så.

• Att man inte kan se samtliga personer som är fans till en FB-sida gäller till skillnad från vad Calle Fridén antyder på Second Opinion inte bara SD utan alla FB-sidor – inklusive samtliga riksdagspartiers. Det är en av de grundläggande skillnaderna mellan FB-grupper (där man ser alla medlemmar) och FB-sidor (där man inte ser alla medlemmar).

• Att flera av SD:s fans också är fans till anti-rasistiska sidor bevisar ingenting – jag är exempelvis som politisk reporter själv fan till samtliga riksdagspartier för att kunna följa deras aktiviteter på FB – inte för att jag sympatiserar med något av dem.

• Att identiteter kan kapas och FB-grupper kan döpas om är välkänt, och något som SvD har skrivit om förr. Där har Calle Fridén en poäng, vi kunde ha lagt in en brasklapp om att vi inte kan veta hur många av fansen till något av partierna som är riktiga människor, och resonera mer kring osäkerhetsfaktorn på nätet.

Uppgiften om antalet SD-fans på FB var en av flera indikatorer som användes i SvD:s artikel för att visa på Sverigedemokraternas, Piratpartiets och Feministiskt initiativs stora genomslag på nätet. I faktagenomgången gavs lika stort utrymme åt Youtube, Twitter och bloggar.

Jag noterar att Calle Fridén inte invänder mot beskrivningen att SD-vänliga bloggar är de mest lästa, att SD:s Youtube-kanal är aktivare än samtliga riksdagspartiers förutom S, och att bara en riksdagspartiledare (Göran Hägglund) twittrar mer än Rick Falkvinge och Jimmie Åkesson, medan Gudrun Schyman twittrar mest av alla.

SvD:s artikel berör visst, i motsats till vad Calle Fridén hävdar, diskussionsforumen på nätet. Ur artikeln:

”SD:s närvaro i sociala medier handlar främst om att reagera på det andra har skrivit snarare än om att själva lägga ut material, konstaterar han [kommunikationskonsulten Gabriel Sundqvist]. SD-anhängare är mycket snabba med att utnyttja diskussionsforum som kommentarsfälten på dagstidningarnas nätupplagor och bloggar.

– Så snart det skrivs något om dem så är de där och tar gärna en underdogposition. De är bättre i sociala medier än samtliga etablerade partier. På samma sätt som de etablerade partierna är måna om att föra debatt på tidningarnas debattsidor måste de bemöta SD i de sociala medierna också, där brister det i allra högsta grad, säger Gabriel Sundqvist.”

Tobias Brandel,
reporter Svenska Dagbladet