Det kunde ha varit en alldeles förträfflig torsdag. Jag fick nämligen ett positivt besked från Presstödsnämnden – höjt stöd till både Efter Arbetet och ETC Stockholm. (Ekvationen är enkel: Ju fler prenumeranter, desto större belopp). Jag mejlade berörda redaktioner. Grattis! Ni växer. 
Sedan läste jag övriga nämndens beslut.
Nationell idag beviljas presstöd.
Det var den torsdagen.
Vi vet alla hur de kommer att förvalta sina 2,3 miljoner kronor.

Jag tycker som kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (M): ”Motbjudande!” En sund reflex. I alla fall hos den majoritet av befolkningen som tror att demokrati är något helt annat än en konspiration orkestrerad av ”främlingar”, ”sionister” och ”homofiler” – begrepp hämtade från digitala textarkivet hos Nationell Idag.

Om någon bad mig förklara hur rasismens ideologi praktiseras i Sverige år 2010, skulle jag kunna ge dem länken till just Nationell Idag. Tydligare blir det liksom inte. Det är brunare än brunt. Hatet blandas med den halsstarriga rädsla som kommer ur komplett ignorans.

Nationell Idag är husorgan för Nationaldemokraterna, partiet som uppstod ur missnöje med att Sverigedemokraterna börjat tappa den riktiga gnistan. Själv har du kanske stött på dess företrädare när de manifesterar mot moskéer eller parasiterar på diverse tragedier (rubrik hämtad från Nationaldemokraternas hemsida: ”Kraftfull protest mot svenskhatet i Landskrona”). 

I senaste riksdagsvalet fick Nationaldemokraterna 3 064 röster. Det är ett extremt parti för extremister. Nationell Idag delar inte denna uppfattning. Men så är också chefredaktören Vávra Suk en av partiets grundare. Och nu jublar politikern/publicisten:
”Det är första gången som en nationell eller över huvud taget äkta regimkritisk tidning får presstöd i Sverige.”

Där har vi situationen. En tidning som representerar och reproducerar allt igenom vidriga värderingar har beviljats stöd. 

Så hur ska vi handskas med den? 
Vad ska vi göra med presstödet?

Jag vill påpeka att jag här tycker i egen sak. Som redaktionschef på ETC förlag är jag en del av en organisation – vi är runt 20 journalister i fem städer – som beviljats presstöd om cirka tolv miljoner kronor (2010). Projektet kan sammanfattas med att vi startar alternativ där det annars finns bara en dominerande borgerlig dagstidning. Det hade varit omöjligt att genomföra utan presstödet. 

I samma sekund som jag läste nämndens protokoll om Nationell Idag, visste jag att det var dags igen. Ett nytt borgerligt angrepp mot presstödet, denna gång förstärkt med argumentet att det system som kan slussa miljoner till ärkerasister måste vara allvarligt defekt. 
Nämnden får idag inte ta ställning till en tidnings politiska inriktning. Adelsohn-Liljeroth säger nu till Ekot att reglerna bör diskuteras. 

Efter hemlighetsmakeriet kring EU-kontakterna, från både regering och medieägare, kan presstödets motståndare ta avstamp i något som ter sig mer behjärtansvärt. Stoppa rasismen. Klingar på något vis bättre än att radera små aktörer för den fria konkurrensens skull. Även om denna samling kring mångfald – som i motsatsen till rasism – riskerar orsaka en medial enfald, ja, ännu värre än vad vi redan ser.

Dagens Nyheter satsar spaltmeter på Nationall Idags presstöd. DN ägs av Bonnier, som investerar både energi och kapital för att lobba undan stödet till konkurrenten Svenska Dagbladet (62 miljoner). DN/Bonnier dammar därför av en tidigare debatt, författad av tidningsveteranen Johnny Stamming, som anser att presstödet är en anakronism – folk kan ju söka sin information på nätet istället. (Dessutom antyder han att våra prenumeranter i Skåne, på tidningen Efter Arbetet, skulle vara identiska med socialdemokraternas medlemsmatrikel – en ren lögn.

Fokus chefredaktör Martin Ahlquist tycker på DN Debatt att presstödet ”blivit en intäktskälla för fiffiga entreprenörer” och exemplifierar med ETC förlag. Han gillar nämligen inte den ”publicistiska celldelningen”. 

Tänk om det vore så enkelt. Att ha en tidning, dela den i två, tre, fyra… och sedan vänta med mössan i hand till presstödet faller från himlen. Men det är inte så enkelt. Uppenbarligen måste det förklaras. Relevant och angelägen journalistik ger oss prenumeranter.
 

Tillräckligt många prenumeranter (minst 1 500) ger en tidning presstöd, om den i övrigt uppfyller satta kriterier. Vi skriver om coacher för arbetslösa i Örebro – prenumeranter tillkommer. Vi skriver om den nya flygplatsen i Uppsala – prenumeranter tillkommer. Vi skriver om utförsäkrade i Skåne – prenumeranter tillkommer. Och så vidare.

Det har gett fem nya lokaltidningar och totalt 18 000 prenumeranter. 

Tack vare presstödet. 
Men inte för presstödets skull. 

På grund av Nationell Idag-beslutet lämnar Ahlquist nu Presstödsnämnden. 
”Det behövs inte många minuters läsning för att se att redaktörerna för den här tidningen hade trivts bra på Rasbiologiska institutet.”

Sant.

Man måste respektera Ahlquists beslut. Jag hade mycket möjligt gjort likadant. Men vad är lösningen – ska reglerna skrivas om så att nämnden prövar sökande tidningar politiskt?

Utifrån vilken norm? Vad gäller en tidning som Nationell Idag kan det vara svårt att uppbringa sympatier, men vad händer om rasistiska publikationer utesluts, nästa steg blir… Jag föreställer mig att en moderat ledamot läser ett exemplar av valfri ETC-tidning. Vad skulle hon/han tycka om våra ledar- och debattsidor? Om nyhetsbevakning med ett underifrånperspektiv? Om kulturartiklar där författare och artister tar ställning mot regeringen?

Nationell Idag gör en politisk tidning.
Men det gör jag också.

Jag anar därför hur reaktionen mot Nationell idag kan komma att veckla ut sig till ett sluttande plan, där fler än rasister sorteras undan från yttrandefriheten. Eller så plockas presstödet helt sonika bort, motiverat med något luddigt EU-beslut. 

Det skulle ingen tjäna på – jo, de som slipper konkurrens (framför allt åsiktsmässig), men absolut inte mediekonsumenterna som tvingas nöja sig med Sydsvenskan, Nerikes Allehanda, Upsala Nya Tidning, Göteborgs-Posten och andra blå drakar.

Däremot tänker Ahlquist klokt när han skriver att presstödet bör snegla mot sändningstillståndet för SVT och SR, där det inte är tillåtet att kränka ”människor med viss hudfärg, nationalitet, religion eller sexuell läggning”.

Det är en väg att gå.

En annan är att snarast möjligt få Nationell Idag fälld för hets mot folkgrupp och hoppas att det diskvalificerar dem för all framtid.

Ett tilltalande scenario.

Speciellt eftersom att vägen som jag tror är rätt kommer att vara mer mödosam. Den kräver mer av oss. Och är redan formulerad här:

”Någon säger att det är väl bara att ta ifrån dem presstödet om de fälls för hets mot folkgrupp. Och sen då? När en annan tidning fälls för förtal? När en tredje inte lever upp till kravet på max två rättelser per vecka? När en fjärde råkar publicera förra veckans verklighetsbeskrivning från sanningsministeriet istället för veckans?”

Nationell Idag kan tvingas bort som tidning. Men åsikterna blir kvar. Kanske inte presstödsfinansierade, men likväl kvar – minst lika destruktiva och uppdelande. Så hur hantera? Jag kan bara tala för det presstödsstödda förlag jag själv är en del av, men: Vi bemöter dem, vi gör tidningar som visar hur fel de har, vi bryter ner deras mytbyggen till atomer.

Det är att hantera rasismen.

Att kollidera mot den.

Att tumma på yttrandefriheten är kanske lättare – men det är fel.

Andreas Gustavsson