Vita farmare talar ut i pressen om hur de lever i skräck. Siffror på hur många vita farmare som mördats sedan 1994 bifogas till artiklarna. Som källa uppges ibland BBC. Farmarfack jag talat med säger att ingen tillförlitlig statistik finns.

- Ingen officiell statistik finns. Vi har gått igenom alla namnlistor som figurerar och jag anser att alla de rapporterna inte handlar om brott som kan kallas farmattacker. Vi har också funnit att några av namnen förekommer flera gånger och andra brott inte ägde rum på farmer. Dessutom är inte alla personer som drabbats farmare och alla är inte vita, säger Chris van Zyl på farmarorganisationen Transvaal Agricultural Union.

Dessutom beskriver flera skribenter hur AWB, en högerextrem rörelse som i stort varit avsomnad sedan länge, nu ska organisera terror i Sydafrika inför VM. Terre`Blanche mördades både i egenskap av AWB:s ledare och som vit godsägare. På så sätt kan sympatierna ligga både hos de vita farmarna och hos turisterna som kanske kommer att hamna i skottlinjen under eventuella terrorattacker under VM, enligt bevakningen.

Ingen pratar med lantarbetarna. Eller vanligt folk som inte står med plakat utanför domstolen i Ventersdorp.

Jag skriver detta i andra änden av landet, på ett seminarium med lantarbetarfacket Sikhula Sonke. Lantarbetare i Sydafrika är de som plockar druvorna till ditt vin och apelsinerna till jul. Minimilönen för dem är idag motsvarande 1300 kronor före avdrag för boende, eventuell pensionsfond. Ibland måste de även själva betala för arbetskläder, vilket är olagligt.

Det är en lön som man inte kan leva på i Sydafrika och många får långt lägre lön än så, ned emot 20 kronor i veckan, som tidningarna här uppger att Terre´Blanche ska ha betalat. Den låga lönen visar tydligt hur de här människorna betraktas av arbetsgivaren. Arbetarna bor dessutom på mark som tillhör gården, vilket gör att deras tillvaro helt bestäms av farmägaren som är deras chef. Bostäderna är också ofta undermåliga, ibland bara dragiga skjul.

Relationen mellan anställda och arbetsgivare på den sydafrikanska landsbygden har alltför ofta gått alldeles för långt och urartat i våld. Rättslösa arbetare har i alla år misshandlats, dränkts, bundits efter bilar och släpats på marken.

I ett antal incidenter under de senaste åren har de skjutits av farmägare som hävdar att de trodde det var en hund eller en babian de såg. När sådant sker, eller en flicka mördas av vita och göms i en vattentank, säger ingen att de svarta i Sydafrika hotas av raskrig.

Jag menar på inget vis att det är rätt att tillgripa våld mot vita farmägare. Sikhula Sonke strävar efter att organisera arbetare som en motpart som kan förhandla med arbetsgivaren om vettiga arbetsvillkor. Man vill att de nya lagarna efterlevs och man arbetar för att öka möjligheten till egen mark att bruka.

Varje mord på en gård är en lika stor tragedi och leder lantarbetare såväl som farmägare längre bort från det målet. Men att, som svenska och andra europeiska media gör, polarisera farmägare mot en anonym massa av svarta arbetare bidrar till att måla upp bilden av svarta marginaliserade människor som en säkerhetsrisk.

På så sätt underblåser man de motsättningar som utmynnar i våld, bland annat för att oacceptabla arbetsförhållanden ignoreras av myndigheter och rättssamhälle i Sydafrika.

Det är oerhört trist att erfarna journalister i Sverige konstruerar ogrundade skräckvisioner om Sydafrikas framtid. Ingen tjänar på dessa upphetsade överdrifter om blod och våldsamheter. Eller?

Viktoria Olausson

Redaktionens notering: 
Det här inlägget illustrerades förut med ett foto på en artikel från DN. Viktoria Olausson påpekar i ett mejl att bildvalet blev olyckligt, då artikeln på fotot var skrivet av reporter Anna Koblanck: "När det kommer någon vettig Afrikabevakning är det ofta hon som står för den". Vi ber om ursäkt för detta och tackar för att felet påpekades.