I förra veckan släppte medierådet en undersökning som de gjort på olika sidor som är mer eller mindre populära bland svenska ungdomar. I undersökningen hade de skapat 3 stycken falska profiler (flicka 12, pojke 15, flicka 15) och testat sidornas rutiner när man anmäler, samt undersökt hur enkelt det var att ta kontakt med sidorna och hur tydlig informationen var mot föräldrar.

17 sidor sattes under lupp och glädjande nog var det endast 5 av dem som blev underkända. I sammanhanget ska sägas att ingen av de underkända är speciellt stora sidor i ungdomskretsar idag.

När undersökningen släpptes så bjöds representanter från alla berörda siter in till medierådet för ett samtal om hur säkerheten kan bli ännu bättre. Så ur detta redan positiva besked om att endast 5 av 17 sajter har brister i säkerheten, så diskuterades det förbättringar på de sidor som redan är mer eller mindre säkra. Att media valde att vinkla detta som att Internet är farligt för barn och unga är ingen överraskning. Det är något som slentrianmässigt görs för att skrämma slag på redan oroliga vuxna.

Effekten av den taktiken har vi delvis sett ett mycket tragiskt resultat av i Bjälsta. De vuxna på skolan, fritidsgården och i Kyrkan hade tydligen inte ansett att Internet var en arena där de behövde vara närvarande vuxna. Under ett år kunde kränkningarna härja fritt utan att någon vuxen vare sig kunde se det eller säga emot.

Om Internet vore ett sånt fruktansvärt ställe som de framställs så är det en gåta att upp till 96 procent av Sveriges barn och unga är inne på nätet varje dag (medierådet 2008). Eller är det ett stort grupptryck som gör att vi inte kan värja oss? Vi sväljer ett att det finns ett världsomspännande datanät som endast innehåller kränkningar, hets mot folkgrupp och fula gubbar på jakt efter viljelösa småtjejer som inte har en känsla för sin egen integritet?

Och om det nu är så man tror att nätet ser ut, hur i hela friden vågar man släppa lös sina barn där utan att veta ett smack om vad de gör?!?
Naturligtvis så är det inte så. Internet är till största delen en positiv upplevelse för de unga i Sverige idag. De kan träffa kompisar, de kan få hjälp när ingen annan lyssnar. Internet har alltid öppet. Oavsett om det är söndagkväll eller onsdag morgon.

En annan kritik som kommer mot nätet och de ungas användning av alla de möjligheter som finns är att de ”fläker” ut sig. Vänder ut och in på sitt känsloliv till allmän beskåda. Vad man oftast inte tänker på är varför man ”fläker” ut sig? Är det för att jävlas med vuxenvärlden? Eller finns det något annat som ligger bakom? Kan det vara ett rop på uppmärksamhet? Kan det vara en reaktion på att det är alltför långa köer till BUP?

Att skolhälsovården blir mer och mer obefintlig i skolan? Att vuxna inte intresserar sig för vad barnen gör på nätet? Så skyll inte på Internet för att folk blir utsatta där.

Skyll inte på Internet för att folk är modiga att berätta att de inte mår bra. Skyll inte på Internet för att skyddsnätet för barn och unga har urholkats de senaste åren. Peka fingret dit det behöver pekas.

Det finns ingen undersökning idag i Sverige att lita på som visar att majoriteten av Sveriges unga har en negativ upplevelse av Internet eller att de flesta är utsatta för mobbning, trakasserier och övergrepp. I medierådets senaste stora undersökning, Ungar och Medier 2008 svarade 91 procent av de tillfrågade barnen(9-12 år) att de aldrig varit utsatta för mobbning på nätet.

Givetvis så önskar man att den siffran vore 100 procent. Men å andra sidan finns det få eller inga andra arenor i samhället där 100 procent av besökarna känner sig säkra och trygga. Skulle den vuxna frånvaron vara lika kompakt i de ungas digitala värld om de visste att det är minst lika många som blir mobbade i skolan som på nätet?

Om vi återgår till Medierådets undersökning av de 17 sajterna, så gjorde Medierådet något som många vuxna inte gjort. De bemödade sig att besöka de sidor som är viktiga i ungas liv. Vad de mer gjorde var att de faktiskt försökte läsa information om sidorna och kontakta dem.

Många vuxna idag har Facebook och är nöjda med det. Jag är ofta ute och föreläser för pedagoger, föräldrar och andra som arbetar med barn och unga, då möts jag ofta av att man tror man har fattat internet och alla dess möjligheter för att man har skaffat Facebook.

En del uttrycker en stolthet i att de minsann hade Facebook innan deras barn och elever. Vad de då inte tänker på är att de unga var på Lunarstorm medan vi vuxna försökte lära oss hur T9 fungerar i mobilen, de kunde blogga innan vi ens skaffade vårt andra mailkonto.

De unga ligger före oss när det gäller det sociala användandet av Internet. Detta kan vi inte lära oss mer av genom att stå och gömma oss bakom ett hörn och låtsas att det inte är vårt ansvar. Det är vårt ansvar. Det är vi som kan hjälpa att vägleda morgondagens samhällsmedborgare till ett tryggt liv. Både online och offline.

När man nu ser en sådan tragisk följd av vuxen okunskap gällande nätet och hur det blåses upp i media så hoppas jag att det inte ytterligare kommer att spä på den negativa bilden(vilket jag tyvärr tror ändå kommer att hända). Internet är ett ställe där väldigt många människor samlas.

Du kan jämföra det med lunchrummet, krogen, tågstationen, lekplatsen eller övergångsstället, på alla de platserna händer det både bra och dåliga saker. Men för att kunna se till så att det dåliga inte tar överhanden måste vi fokusera på det positiva. Vi kommer aldrig få en sansad debatt och mer engagerade vuxna om vi hela tiden bara pratar om det negativa.

En viktig sak som vi aldrig får glömma i sammanhanget är att det negativa i nästan alltid startar utanför nätet innan kränkningarna sprids online.

I Bjälsta blev två flickor våldtagna. En på skolans toalett den andra på en fest. Detta hände inte på nätet. Hade de vuxna i samhället varit mer närvarande på nätet så hade förmodligen inte det tragiska efterspelet tagit den hemska utveckling som den gjorde(och då har jag inte ens nämnt att det var en vuxen som startade hatgruppen på facebook).

Så: Medierådet lyckades samla stora svenska ungdomssidor för ett samtal, endast 5 av 17 sidor blev underkända, 91 procent av Sveriges barn har aldrig blivit utsatta för mobbning på nätet.
Jag tycker det känns betydligt bättre än det kunde varit.

Relaterat: Undersökningen, Unga och medier 2008