EKONOMISKOLAN, DEL 5.
Svenska folket borde ducka när riksbankschefen Stefan Ingves svingar sitt räntevapen, skriver E24. Denna dramatiska omskrivning av en reporäntehöjning är ett klassiskt grepp i medierna för att beskriva Riksbankens makt över ekonomin. Även om det inte handlar om ett vapen, så kan effekterna bli mycket långtgående när Riksbanken genomför förändringar i räntor eller mängden pengar som finns i samhället. 

Sveriges Riksbank har olika tillvägagångssätt, så kallade instrument, med vilka de kan försöka styra den ekonomiska utvecklingen. Det övergripande målet är att inflationen skall ligga runt två procent, som vi berättade om i den senaste delen av ekonomiskolan. När Riksbanken använder något av dessa instrument kallas det för penningpolitik, eller mer ovanligt monetär politik. 

Det kraftfullaste instrumentet, och därmed det mest omskrivna i medierna, är reporänta. Medierna använder ofta termer såsom styrräntan och Riksbanksräntan istället för reporäntan, eller den mer målande termen räntevapnet.

Dyrare eller billigare att låna
Om Riksbanken höjer räntan blir det dyrare för banker att låna och placera pengar hos Riksbanken. Det innebär att det blir generellt dyrare att låna pengar, till exempelvis bostadslån eller för företag, då bankerna också höjer sina räntor. Den ekonomiska aktiviteten avtar och inflationstakten sjunker. Om Riksbanken i stället sänker räntan sker det omvända.

Nu under krisen har Riksbanken sänkt reporäntan till rekordlåga 0,25 procent. Målet har varit att öka den ekonomiska aktiviteten och höja inflationstakten mot målet på 2 procent. Och nu i oktober höjde alltså Riksbanken reporäntan för tredje gången sedan i somras. I dag ligger räntan på 1,00 procent.

I normala fall tas ett nytt räntebeslut sex gånger per år, där direktionen beslutar om att höja, sänka eller lämna räntan oförändrat (se del fyra). Räntan förändras normalt i intervaller av 0,25 procentenheter.

Exotiska instrument får utrymme
Riksbanken har även andra instrument som kan användas för att påverka ekonomin, men dessa brukar betraktas som ovanliga eller ”exotiska” och används normalt inte. Exempel på ovanliga verktyg är att Riksbanken köper värdepapper eller ger ut nödlån till banker. Riksbankens ovanliga operationer får ofta mycket medieutrymme, såsom den senaste tidens fördelaktiga lån till banksektorn. Frågan om nödlånen har delat Riksbankens direktion, och en direktionsmedlem har till och med kallat de "både onödiga och olyckliga”.

Erik Durhan
erik.durhan@second-opinion.se

Läs mer: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, E24, E24, Syd, DN, DI1, DI2, SvD1, SvD2, SvD3, HD