Redaktionen har bett mig att sammanfatta debatten om Olofssons användande av Almegas statistik och Svenskt Näringslivs raderande av denna statistik från sin hemsida under söndagen. Jag uppmärksammade detta på sidan Alliansfritt Sverige under måndagen.
På Newsmill riktade jag sedan en fråga till Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström om varför de försvårade utredningen av Maud Olofssons statistikbluff och raderade statistiken.

Och till min glädje fick jag svar, två svar till och med.

Svenskt Näringslivs kommunikationschef Markus Uvell meddelade att han beordrat raderingen av statistiken från artikeln efter att statistiken använts felaktigt av regeringsföreträdare, och senare dess tillbakaförande. Detta var dock inte för att mörka något, utan för att han blivit osäker på om det var så att regeringen hade rätt och de hade fel.

Varför detta krävde en radering av statistiken utan notis, och inte bara en dubbelkollning av rapporten, berättade han inte. På Alliansfritt Sveriges Facebooksida, direkt efter debatten, verkade han betydligt mer säker på att statistiken var rätt och Olofsson hade fel, men han kanske inte var säker nog att ha uppe statistiken.

Då detta är en fråga om Uvells inre motivation till sitt agerande så finns det nog inte så mycket mer att lägga till debatten.

Ulf Lindberg, näringspolitisk chef på Almega, svarade dock också, och menade att Olofsson inte alls citerat de 11 300 jobb som nämndes i rapporten (samtliga arbeten inom hemservicebranschen), utan citerade hans muntliga utsago till henne under ett möte, som alltså var att 11 000 nya jobb skapats av reformen.

Detta var en uppskattning han gjort personligen, byggt på en uppfattning han gjort att nästan inga städade lagligt i privata hem innan reformen. Denna uppskattning är inte bara byggd på en fördom, inte bara utan källa, utan jag kan också dryfta mig till att det är en direkt osanning.

För detta har jag tre argument.

1. Annan statistik. Först har vi Almegas egen rapport som säger att det idag finns 11 300 sysselsatta inom branschen (7 580 heltidstjänster). Endast 300 av dessa skulle alltså ha jobbat lagligt med städning, fönsterputsning et cetera innan reformen, vilket inte ens antyds någonstans i rapporten.

Viktigast är dock Företagarnas rapport från slutet av januari i år. Där uppskattar man att 12 000 skattesubventionerade jobb har skapats av RUT och ROT-avdraget tillsammans. Trots att man på klassiskt rapportmanér försöker antyda att det kanske kan vara flera, så vore det smått absurt om 11 000 av dessa jobb var från RUT, då man också meddelar att ”av de totala utbetalningarna avser ca 90 procent ROT-tjänster."

”Då kostnaden för ROT andra halvåret var 3,7 miljarder (!) jämfört med kostnaden för RUT (305 miljoner enligt samma rapport – mindre än en tiondel) vore det absurt om RUT skapat nästintill alla skattesubventionerade jobb av de två reformerna."

2. Regeringens reaktion. Om det fanns en pålitlig uppgift – varför gick då Centerpartiet ut i ett pressmeddelande där de var noga med att använda den gamla uppgiften och glömt den muntliga?

Varför gick då moderaternas pressekreterare ut och dementerade den affischen man gjort med uppgiften? Det ser ut som de försöker ta tillbaka en statistik de inte hade täckning för, vilket ju vore onödigt om Lindberg hade gett dem faktan.

3. Det viktigaste är dock: Lanseringen av nyheten. Om Lindberg visste om denna statistik – varför var den inte med i rapporten? Varför var det totalt tyst om denna siffra från Almegas håll förrän den 2 mars, efter jag uppdagat Olofssons faktafel?

Hade uppgiften att Alliansen hade skapat nästintill vartenda arbete i en bransch inte nyhetsvärde nog? Var uppgiften säker nog för näringsministern så att hon kunde sprida den i TV och för moderaternas kampanjaffischer, men inte säker nog att publiceras i en pdf på Almegas hemsida?

Detta betyder också att Almegas syn på statistik bör ifrågasättas. Om den näringspolitiska chefen anser att en uppgift byggd på en känsla han har av situationen i en bransch är giltig statistik för en näringsminister att argumentera med – hur underbyggd är då deras övriga statistik?

Att Lindberg går ut med berättelsen om sin muntliga uppgift för att hjälpa Olofsson, som försvar på en artikel som menar att Almegas huvudorganisation Svenskt Näringsliv försökt hjälpa Alliansen, blir nästan tragikomiskt.

Det försätter också Maud Olofsson i en pinsam situation. Antingen erkänner hon att hon under två minuter tre gånger frenetiskt upprepade i TV en muntlig uppgift byggd på en uppskattning av en chef för en lobbyistorganisation, en uppgift som inte ens finns i print, eller så erkänner hon att Lindberg far med osanning för att hjälpa henne och har skapat historien i efterhand.

Kanske gör Olofsson bäst att i framtiden undvika Almega och dess företrädares minst sagt flexibla syn på fakta och statistik. För medierna är detta också ett bevis på att det är dags att som i USA och Storbritannien ta uppgifter från lobbyistorganisationer med en stor nypa salt innan man låter politiker upprepa dem tills det blir en sanning.