second opinion
Ekonomiskolan: Vad visar kristallkulan?

Foto: stock.xchng
Bostadsmarknadens rörelser och finanskrisens framfart är två av de mest omdebatterade frågorna i de svenska medierna. I den tredje delen tittar vi på konjunkturrapporter och vad de säger om framtiden.
EKONOMISKOLAN, DEL 3.
Allt som oftast publiceras konjunkturprognoser från olika institutioner. En konjunkturprognos förklarar det ekonomiska läget just nu, och hur den närmaste framtiden kommer att se ut. Ett stort antal organisationer, myndigheter och företag producerar sådana rapporter där de försöker ge sin bild av framtiden. Dessa sammanställs ofta i medierna för att få en sammanslagen bild över ekonomin.
De indikatorer som normalt diskuteras i konjunkturprognoser är arbetslösheten, tillväxten, styrräntans utveckling och inflationstakten. Självkart förekommer även andra ekonomiska mått i flera fall.
De mest omskrivna konjunkturprognoserna kommer från finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Svenskt Näringsliv, riksbanken samt de olika storbankerna.
Svängig myndighet
Konjunkturinstitutet är en statlig myndighet vars enda uppgift är att övervaka konjunkturläget. En gång i månaden publicerar den en konjunkturbarometer. Den går igenom vad hushållen och företagen tycker och tror om ekonomin. Undersökningarna skapar ofta uppmärksamhet i medierna. Då tidningarna ofta vill förenkla budskapet så skriver reportrarna att företagen och hushållen blivit mer eller mindre positiva till framtiden. I rapporten så analyseras dock ett stort antal branscher, samt hur hushållen ser på både sin egen ekonomi (mikroindex) och ekonomin i stort (makroindex). Dessa två index vägs sedan ihop till hushållens konfidensindikator (CCI).
Förutom dessa rapporter så publiceras fyra gånger om året en längre analys om konjunkturläget i Sverige och internationellt, där man går igenom vilka utmaningar landet står inför. Alla dessa rapporter finns för alla att läsa på www.konj.se.
Det gäller att hänga med i vem som säger vad. En del institutioner kan ha konjunkturprognoser som skiljer sig betydligt från mängden. Under krisens gång har kritik riktats mot många konjunkturrapporter då de antingen uppfattats för mörka eller ljusa. Dock har många ledande ekonomer pekat på hur svårt det är att göra prognoser över framtiden i det nuvarande osäkra läget. För den konspiratoriske är det även värt att komma ihåg att en del organisationer, såsom Svenskt näringsliv och storbankerna, kan ha ett bakomliggande intresse i att måla upp världen och det framtida ekonomiska läget på ett speciellt sätt.
Inköpscheferna funderar
En annan viktig indikator som får uppmärksamhet både i Sverige och utomlands är de olika inköpschefsindexerna. De visar hur inköpscheferna på olika företag tänker om framtiden. Detta ses som en bra indikator då de är dessa personer som i slutändan köper in produkter som ska användas för företagens produktion. Många anser att måttet ger den bästa bilden hur det ser ut i industriföretagen. I Sverige görs inköpschefsindex av Silf/Swedbank. Ofta omskrivs detta index som PMI efter den engelska termen Purchasing Managers Index.
Bortom Sverige
Ute i världen finns det ett stort antal konjunkturindex och andra ekonomiska indikatorer som marknaden tittar på och därmed följs av medierna. I Tyskland producerar IFO-institutet det passande benämnda IFO-indexet över utvecklingen i Tyskland. I USA finns det ett flertal mått, såsom Michiganindex. Dessa olika index mäter valda delar av ekonomin och ger banker, finansinstitut och myndigheter ökade möjligheter att beräkna sina konjunkturprognoser.
Relaterat: SvD
Erik Durhan
erik.durhan@second-opinion.se
Kommentarer. Kommentatorn har juridiskt ansvar för sina inlägg.
joakim lundén
Er ekonomiskola är bra intiativ och jag tycker att vid sidan av newsmill och svt är second opinion också en av de bästa nätsatsningarna just nu. Även om det känns lite luddigt åt vem man jobbar för och ett visst problem med jävighet när man blandar ihop PR och journalistik. Men jag tycker ändå att man behåller någon slags integritet. Man är ändå bättre än mainstream media på frågeställningarna. Angående ekonomiskolan så vill jag bara tillägga att de berörda myndigheter som ni anger som källor för att skaffa sig bättre kunskap om den ekonomiska verkligheten och hur saker hänger ihop inte alltid ger hela bilden av läget eller statistiken kan vara missvisande. Det ingår i det journalistiska uppdraget att åtminstone försöka förklara komplicerade orsakssammanhang och det är viktigt att journalister liksom politiker har kännedom om den underliggande verkligheten. Dessvärre brister båda i att bemöda sig om att ta reda på vad sanningen är bakom all information. Ambitionen och kunskapen är för dålig och man misslyckas med att vara den fyr på havet eller den grävande skopa som nu är så angelägen i tider av osäkerhet. Ett bra exempel är när oljepriset toppade på 147 dollar fatet trots att efterfrågan sjunkit markant. Detta ledde till att man höjde räntan i tron att hela världsekonomin var överhettad och därmed utlöste kreditkrisen för att några veckor senare sänka räntan med 2 % enheter på en och samma dag. Ingen journalist i sverige har ens i efterhand försökt förklara vad som egentligen låg bakom att pensionsfonder världen över plundrades på pengar när svängningarna var så stora.