KRÖNIKA. Verkligheten är svår, medan filmens värld är enkel och färggrann. Varför inte låta filmen stå som illustration för det vi inte förstår? Dagens Nyheter berättar för oss att människans allt mer avancerade sändningsteknik har en baksida.

Då sändningstornen behöver allt svagare effekt för att sprida våra tvprogram och kommunikationsvågor jorden runt samt byts ut mot specialiserade satelliter riktade mot jorden så minskar det eko av information som jordklotet sänt ut i rymden sedan masskommunikationens barndom. Detta faktum för med sig en intressant frågeställning; kommer vi bli så tysta att ingen utomjordisk civilisation någonsin kommer kunna höra oss? Är detta en potentiell förklaring på Fermis paradox, som frågar sig varför vi inte hör några utomjordiska civilisationer trots Vintergatans enorma storlek och ålder? 

Risken att jag kommer att få nöja mig med jordbor i umgängeskretsen livet ut känns plötsligt deprimerande stor.

Hur väljer DN att illustrera artikeln? Med en ful brun docka från en högst föråldrad Steven Spielberg film - The Extraterrestrial, E.T.

Man skulle kunna fråga sig vilken annan vetenskaplig gren som tvingas utstå en så vanvördig behandling. Skulle en artikel om nya forskningsrön rörande människan uppkomst bildsättas med familjen Flinta? När ser vi en utläggning om utfiskningen av hajbestånden illustreras med en överdimensionerad robothaj á la 1975? 

En del forskningsgrenar verkar ha det svårare att bli professionellt bemötta än andra. I samma artikel om TV-masternas sändningsförmåga drar journalisten en parallell till filmen Contact där utomjordningar har plockat upp våra TV-sändningar och tagit kontakt.

Åter igen, när vi diskuterar DNA-teknik - är det någon som tycker det är intressant att Arnold Schwarzenegger blev klonad i filmen The Sixth Day? Eller varför inte ta den stånkande T-rexen från Jurassic Park som belysande exempel, den filmen är ju både intressant att använda i artiklar om både DNA och dinosaurier.

Överhuvudtaget verkar det vara svårt att skriva seriöst om rymden. Dagens Industri informerar om att det svenska bidraget till universums exploatering består av en liten röd stuga som ska placeras på månen. Suck.

Den svenska konstnären Mikael Genberg jobbar nu tillsammans med bland annat den tidigare finansministern Per Nuder för att den röda stugan ska skjutsas upp till månen. Tidigare har han placerat en röd stuga på en något mindre boll, Globen.

Man räknade från början med en kostnad på 500 miljoner kronor, men nu när NASA av någon outgrundlig anledning tänt till på projektet så väntas kostnaderna minska till 100 miljoner. 

PS: Men det verkar inte vara helt ovanligt att knyta verkliga företeelser till filmens och fiktionens värld. Jag har tidigare skrivit om hur Aftonbladet väljer att bildsätta en artikel om det katolska samfundet Opus Dei:s skolsatsning med en bild av den blodtörstiga munken Silas från Da Vinci-koden. I artikeln hänvisar man också till filmskurken ”för att förklara vilka det rör sig om”.

Erik Durhan
erik.durhan@second-opinion.se