Ett exempel på förvirringen finns att läsa i Dalademokraten som rapporterar att LO:s avtalssekreterare Per Bardh sagt att ”Riksbanken gör bedömningen att det finns ett löneutrymme på ungefär 2,5 procent. Då går vi in med krav på 2,6 procent och en jämställdhetspott.”

Men exakt vad är det Riksbanken sagt?

Riksbanken bedömer inte löneutrymmet
Riksbanken gör en bedömning av vad löneökningarna faktiskt kommer att bli. Det är något annat än att bedöma ett löneutrymme, vilket Riksbanken inte ägnar sig åt. Vice riksbankschef Svante Öberg redogör för Riksbankens prognos över löneökningarna i ett tal den 29 januari 2010: 

”I den penningpolitiska uppföljningen från december räknar vi med att lönerna ökar med i genomsnitt cirka 2,5 procent per år under perioden 2010 – 2012, lite mindre i början av perioden och lite mer mot slutet. Detta ska dock inte tolkas som en rekommendation utan som en prognos med utgångspunkt från den samhällsekonomiska utvecklingen och annan tillgänglig information.” 

Riksbanken resonerar i den penningpolitiska rapporten kring vad detta kan innebära i form av avtalade löner:
 

"Sedan 1998 har de av förbunden avtalade löneökningarna utgjort cirka 50 till 80 procent av de totala löneökningarna i Sverige. Om man antar att detta förhållande består under perioden 2010-2012 innebär Riksbankens prognos för de totala löneökningarna om cirka 2,5 procent att förbundsavtalen enligt Medlingsinstitutets statisktik kommer att bli mellan 1,4 och 2,0 procent."

Totala löneökningar enligt Riksbanken = avtalade löneökningar  + löneökningar utöver avtalen
LO-förbundens krav på avtalade löneökningar på lägst 2,6 procent och Riksbankens prognos på totala löneökningar på 2,5 procent som ett genomsnitt över en treårsperiod är alltså två helt olika saker. LO:s Per Bardh talar om kravet på de avtalade ökningarna medan Riksbanken syftar på sin prognos över de totala ökningarna.

Utöver de totala ökningarna kommer andra kostnader för avtalen som Svenskt Näringsliv har beräknat utifrån LO-förbundens krav och som Riksbanken beskriver i den penningpolitiska rapporten:

” LO-förbunden yrkar på ettårigt avtal med lönehöjningar på 2,6 procent, dock lägst 620 kr per månad. Förbunden yrkar även på en låglönepott på 125 kronor per månad för avtalsområden med en genomsnittlig månadslön som är lägre än 21 300 kronor. Svenskt Näringsliv har gjort beräkningar
på 180 avtalsområden där LO-förbund ingår. Kronpåslaget, låglönepotten och övriga krav på höjda ersättningar innebär enligt deras beräkningar att avtalskraven i genomsnitt kostar 3,2 procent.
Till detta kommer kostnader för föreslagna förändringar i allmänna anställningsvillkor och avtalsförsäkringar samt löneökningar utöver de avtalade.”

Riksbanken ser samband mellan höga löneökningar och minskad sysselsättning
- Riksbanken har tagit fram ett scenario som kallas ”Högre löner” där löneökningarna blir närmare en procentenhet högre 2010 och 2011 än i huvudscenariot, säger Jesper Hansson på Riksbankens Penningpolitiska avdelning. Det skulle enligt Riksbanken leda till att sysselsättningen sjunker 0,6 procentenheter år 2010 och 1,3 procentenheter år 2011 jämfört med huvudscenariot. 

Vice Riksbankschef Svante Öberg sa i sitt tal den 29 januari:

”Allt annat lika tenderar högre löneökningar i detta läge att leda till en högre inflation, högre räntor och en sämre utveckling av produktion och sysselsättning. På motsvarande sätt tenderar lägre löneökningar att leda till lägre inflation, att vi kan hålla räntan på en låg nivå ännu längre och en bättre utveckling av produktion och sysselsättning.”


- Om LO:s krav på lägst 2,6 procent i avtalade löneökningar skulle bli verklighet kan Sverige emotse lönekostnadsökningar på över fyra procent per år, säger Christer Ågren, vice vd för Svenskt Näringsliv. Det scenariot har Riksbanken inte ens räknat på och konsekvenserna skulle bli mycket allvarliga.
 

Relaterade länkar: Sydsvenskan, DN1, SvD, HD, Norran, GP1, GP2