Göran Hägglund säger sig vilja tala för ”verklighetens folk” gentemot världsfrånvända radikala kulturelitister vilka han menar har tagit över idédebatten i Sverige. Kulturvänstern sägs förakta vanligt folk, som tittar på ”Så skall det låta” på teven och pratar om vad de skall göra till helgen vid köksbordet.

Vanligt folk sitter inte och diskuterar det ”Sveriges radikala elit” gör, vilka kommer med än den ena ”akademiskt tillskruvade” idén än den andra om till exempel genus eller konst. Det leder till att arbetsplatser nu skall genuscertifieras och förslag på att myndigheter för normkritik införs a la Yvonne Ruwaida.

Med verklighetens folk vill Göran Hägglund ”hänvisa till vad som diskuteras vid köksborden. Där talar man om skolan, om hushållskassan, om de gamla föräldrarna, om hur det går på jobbet, när man skall få tid för varandra och om hur man skall pussla ihop nästa helg. Oftast har man över huvud taget inte tid att förhålla sig till alla konstigheter. ”

Liknas vid nazist
Kulturjournalister går i taket när de etiketteras som verklighetsfrånvända radikala elitister.
Bland annat Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg blir heligt förbannad över att utmålas som en vilken föraktar vanliga Svenssons och deras liv, och utsätter dem för hån och misstänksamhet.

Med referenser till Weimarrepublikens massmobilisering, högervindar  och dess motrörelse i kulturradikalism och modernistisk experimentlusta, drar Åsa Linderborg paralleller med samtidens Göran Hägglund och hans begrepp verklighetens folk. Han skrivs vara kulturens dödgrävare.

”Göran Hägglund är ett exempel på att man inte behöver vara nazist för att vilja styra och strypa den systemkritiska kulturen – fruktan för jämlikhet delas av betydligt fler och hägglunds ”utfall (kan) ses som ren desperation; han behöver någon att banka på för att mobilisera väljare och de han kan attrahera är Sverigedemokrater som inte i första hand är rasister. ”

Debattexplosion på Newsmill
Sedan exploderar det på Newsmill och en stor debatt med titeln ”Göran Hägglund och kulturen” sätter igång där den ena kändisen efter den andra ger sig in leken. Per Garthon skriver att Hägglund är Sveriges svar på Pia Kjersgaard, då hon också kritiserar så kallade ”smakdomare”.

Linda Skugge, som nu är PR-konsult, skriver att Hägglund snott Mona Sahlins vanlighet, för kulturvänstern föraktar minsann vanliga Svenssons radhus i förorten och vill bara husera i bostadsrätter på söder med svart städhjälp. Marcus Birro menar att Göran Hägglund är en rebell.
 
”Mitt i denna turbulenta tid träder då Göran Hägglund fram som en rebell. Vad säger det om vårt land att en prydlig och väluppfostrad man från Småland med sina rötter i frikyrkan rockar röven av alla andra politiker?", skriver han.

Kafferep i Dagens Industri
I januari 2010 återkommer Göran Hägglund och hans verklighetens folk i ett porträtt över flera uppslag i Dagens Industri. Där har reportern Nina Åkerberg följt Göran Hägglund medan han besöker den helt vanliga familjen Mete i miljonprogrammets förort, och dricker en kopp kaffe med dem. Det ligger också i linje med att Kristdemokraterna försöker visa en folklig förankring, genom att de har varit på en så kallad ”köksbordsturné” för att höra hur verklighetens folk har det och vad som är viktigt för dem.

Reportern Nina Åkerberg berättar även hon att det var svårt att få en egentlig definition på vad Göran Hägglund menar med ”verklighetens folk”.

"Även i arbetet med denna porträttintervju fanns det en önskan att pressa ur  Göran Hägglund ett svar på vilka dessa verklighetens folk är. Det har han aldrig riktigt svarat på, och vem han är att göra sig till deras förespråkare."

Hon fortsätter att säga att han har svårt att redogöra vem de är, men håller ”benhårt fast vid att han är en av dem, om än i annan tillfällig tappning "just nu".”

Göran Hägglund och Kristdemokraterna har dock kunnat förmedla den bild de vill under porträttintervjun. Reportern har fått träffa Göran Hägglund i en familj som KD:s kommunalråd i Södertälje handplockat. Bilderna i reportaget visar Göran Hägglund utanför balkonger med paraboler och honom när han sitter och dricker kaffe i soffan med familjen från Syrien.

Familjepolitik senaste rycket
Nu valsar begreppet åter i medierna. Den här gången handlar det om kvotering av föräldraförsäkringen. Kristdemokraterna ser sig manade att rycka ut till försvar för ”verklighetens folk”, på grund av de rödgrönas speciella tolkning av begreppet jämställdhet.

"Trots att det inte finns stöd i folkopinionen – eller på grund av – har det skapats ett slags elitens nyspråk där kvotering förvandlas till ”individualiserad föräldraförsäkring” (familjen) eller ”positiv särbehandling” (högskolan). Ett nyspråk vars utgångspunkter förmedlas okritiskt av breda delar av svensk pekpinneadel, inte minst förment opartiska medier."

Genast får han mothugg av Peter Eriksson från miljöpartiet som säger att kvotering kommer bli en valfråga och att ”Göran Hägglunds drömmar handlar än idag om att alla borde ha en egen hemmafru. Han vill utöka vårdnadsbidraget så att det ger mer pengar i bidrag och därmed blir ytterligare skattefinansierat.”

EU-parlamentarikern Eva-Britt Svensson frågar Göran Hägglund vilken ofrihet han talar om  och för vem. David Norlin och Johan Lundin Kleberg som företräder ett Nätverk för individuell föräldraförsäkring skriver att dagens politik cementerar och att sju av tio pappor vill vara hemma.

Och så fortsätter debatten om vad ”verklighetens folk” vill, men en sak är säker. De är kristdemokrater, gillar inte kvotering inom föräldraförsäkringen eller radikal kulturkritik. Allt annat är overkligt. Än så länge.

Camilla Hermansson
camilla.hermansson@second-opinion.se



Second Opinion har försökt få klarhet i några frågor och har haft kontakt med den politiske sakkunnige Fredrik Haage, som tillika är Göran Hägglunds talskrivare. Frågor som inte blivit besvarade av Kristdemokraterna är:

1) Hur definierar ni "vänstern"?
2) Det känns som ni tillskriver till exempel den vänsterorienterade kulturjournalistiken lite väl stor makt. Varför?
3) Ni vill att vanliga människors" liv inte skall regleras med till exempel kvotering av föräldraförsäkringen. Men innebär inte den synen också en normbildning angående vad som är en familj etcetera?
4) Finns det något som ni anser är "overkligt folk"? Är politiker, etablissemang och vänsterorienterade teoretiker overkliga?

DN1, DN2 , Newsmill1, Newsmill2, Newsmill3, AB, Newsmill4, DN3, DN4, DN5, FOKUS