”Extramöte om hotet mot Euron”, deklarerar SvD. ”Hela teorin bakom Eurosamarbetet sätts på prov”, berättar DN. Ett krispaket för att rädda Grekland diskuteras nu i maktens korridorer och tidningarna fylls med analyser och bakgrundsbeskrivningar. Beskedet verkar dock bli att  Grekland får stå på egna ben. Ser vi redan slutet för den gemensamma valutan? Knappast. 

John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, säger att Greklands ekonomiska härdsmälta inte har speciellt stor påverkan på eurosamarbetet.  Han tycker diskussionerna om att EMU skulle knaka i fogarna är överdrivna. 

– Den stora frågan är om de övriga euroländerna kommer känna sig tvingad att understödja Grekland. I princip så skulle man kunna tänka sig att man kommer fram till att alla länderna får sköta sig själva trots den gemensamma valutan. Det skulle inte behöva påverka värdet på Euron speciellt mycket. 

Ekonomier som stinker 
Det är fortfarande inte klart exakt hur länderna i Europa ska hjälpa ett svårt sargat Grekland, svar väntas de närmast dagarna. Men det är inte bara grekerna som är pressade och hotar skaka om eurosamarbetet.

De brittiska tidningarna myntade med sedvanlig taktfullhet för två år sedan begreppet PIGS. Ordet är en akronym för Portugal, Italien, Spanien och Grekland – de euroländer med störst ekonomiska problem. Ett fjärde land, Irland, har av en del bedömare lagts till den osmickrande grupperingen vilket ger PIIGS.

Nobelpristagaren Paul Krugman slår på sin blogg fast att Spanien, och inte Grekland, kan bli kärnan i krisen för eurosamarbetet. Till skillnad från Grekland, som knappt utgör 2.5 procent av euroområdets BNP, så är Spanien en av världens största ekonomier. Landet står för runt 12 procent av euroområdets BNP. Paul Krugman säger att det inte bara är dålig budgetdisciplin som ligger bakom landets kris, som en del internationella medier hävdar, utan fundamentala problem med tanken om en gemensam valuta.

”Krisen reflekterar asymmetriska chocker inom euroområdet, vilket vi alltid vetat varit ett problem, men nu visat sig vara mycket värre än euroskeptikerna tidigare trott”, skriver han.

Med asymmetriska chocker menar Nobelpristagaren att eurosamarbetet minskar möjligheterna för enskilda länder att anpassa sin ekonomiska politik efter vad som sker i landet. I Spanien inleddes en byggboom i början av 2000-talet vilket förde med sig kraftigt stigande priser och löner. Då Spanien är en del av eurosamarbetet kan landets centralbank inte själva ändra räntan och därmed motverka prisuppgång och överhettning. Räntepolitiken i euroområdet sköts av den europeiska centralbanken i Frankfurt som måste anpassa sig efter alla ländernas utveckling.

Dåligt läge
När fastighetsbubblan i Spanien sedan sprack så befann sig landet i ett mycket dåligt konkurrensläge till följd av höga löner och dyra produktionskostnader. Om landet haft en egen valuta skulle den nu sjunka i värde och Spanien skulle därmed bli mer konkurrenskraftigt. Istället steg arbetslösheten mycket snabbt och staten tvingades satsa finansiella resurser för att motverka utvecklingen, vilket grävde nya hål i statsbudgeten. 

Situationen har nu gått så långt att Grekland lämnade 2009 med ett budgetunderskott på 13 procent av BNP och en statskuld på 125 procent. I Spanien är det fortsatt mycket mörkt på arbetsmarknaden och en del analytiker förväntar sig en arbetslöshet upp till 25 procent. Budgetunderskottet ligger på runt 11 procent.

Professor John Hassler håller med om resonemanget att krisen i PIGS-länderna kastar ljus på problemen med Euron, men tycker samtidigt inte att man ska överdriva effekterna.

– I länder som Spanien eller Irland hade en lägre ränta motverkat en överhettning, men genom EMU-samarbetet kunde de inte få det. Men det är inte säkert att en procents ränta upp eller ner skulle påverkat så hemskt mycket. Jag tror att man ändå skulle sett ungefär samma problem.

Så kriserna vi ser berättar ingenting om EMU-projektet är dömt att misslyckas?
– Nej, det tycker jag inte. Men jag skulle vilja se mer i medierna om situationen i Grekland på längre sikt, och gärna en koppling till hur det ser ut i USA – med landets underskott och behov att höja skatterna, precis som i Grekland. 

Erik Durhan
erik.durhan@second-opinion.se