Men det finns kanske mer anledning än någonsin att resa frågetecken kring denna SVT:s självbild. För ett par veckor sedan lanserades SVT:s bröllopssajt inför vigseln mellan Victoria Bernadotte och Daniel Westling den 19 juni.

Sajten är designad enligt Disneymodell i ljusblått med moln och hjärtan, och att man rekryterat Ebba von Sydow – modebloggare med en bakgrund inom kvälls- och veckopress – som innehållsansvarig och bloggare borgar för att den innehållsmässiga tyngdpunkten kommer att ligga på lyxkonsumtion och romantik.

Ebba von Sydows beskrivning av hennes och SVT:s ambition att ”berätta den moderna kärlekshistorien mellan Daniel och Victoria” ter sig i sammanhanget parodisk. Det är i själva verket inte mycket vare sig i monarkin som institution, i SVT:s ängsliga bugande inför densamma eller i de infantila prinsess- och sagobröllopsdrömmarna som sajten anspelar på som framstår som särskilt ”modernt”.

Kan denna typ av legitimerande propaganda, där SVT hjälper till att sälja in ett bröllop i yppersta samhällselit som en folklig fest, verkligen anses vara förenlig med public serviceuppdraget?

Här finns förvisso en inte särskilt ärofylld tradition att förhålla sig till, bäst illustrerad av den sömngångaraktiga mysstilen i SVT:s återkommande program om kungafamiljens gångna år, där man får vänta förgäves på fördjupning, analys och granskning.

Det är anmärkningsvärt att SVT inte visar mer opartiskhet vad gäller monarkin i Sverige utan lånar sig till en okritisk skvallertidningskult av familjen Bernadotte.

I egenskap av representanter för Sverige borde kungafamiljens verksamhet rimligen göras öppen för granskning av de som deras uppdrag utgår från, det vill säga medborgarna. Och vem borde ta detta ansvar om inte SVT, vars verksamhet finansieras av samma medborgare?

Istället intar man ett hukande förhållningssätt som gör det omöjligt för människor att bilda sig en uppfattning om kungafamiljens lämplighet som representanter. Betraktar SVT kungahuset som någonting fullständigt upphöjt, självklart och invändningsfritt, en institution som står bortom det ifrågasättande uppdraget? Eller har man bara ryckts med av den försåtliga kärleksretorik som omgärdar det förestående bröllopet, och i oviljan att framstå som glädjedödare? En ordentlig självrannsakning och reflektion kring det egna uppdraget vore hursomhelst på sin plats.

Låt oss hoppas att vi under denna vår kommer att få se program och inslag i SVT:s utbud som ger prov på deviserna om frihet och demokrati genom att granska monarkin och apparaten kring bröllopet på ett seriöst sätt. Här kunde man istället för att ge monarkin status av självklarhet också, i samhällsupplysningens namn, ta upp tänkbara alternativ till det nuvarande statsskicket.

Om SVT däremot väljer att fortsätta på den inslagna vägen har svenska medborgare faktiskt dubbel anledning att känna sig blåsta, då en institution som finansieras av deras licensmedel helhjärtat deltar i ett underdånigt hyllningskalas för en annan institution som finansieras av medborgare.


Relaterade länkar: SVT