Det kommer antagligen inte som en nyhet för någon att kinesiska myndigheter censurerar både internationella och inhemska medier. Nu har International Federation of Journalists, IFJ, sammanställt de påbud om mediecensurering som under förra året lades fram. Även om listan inte är fullständig då det är svårt att finna tillförlitlig information, så har organisationen hittat 62 förbud som utlystes rörande mediernas frihet och rörlighet.

Totalförbud vid årsdagen
Inte helt oväntat rådde ett totalförbud om rapportering om tjugoårsdagen av massakern på Himmelska fridens torg. Inhemska nyhetsmedier beordrades vidare att inte skicka reportrar till Sichuanprovinsen på årsdagen av den mycket svåra jordbävningen som dödade runt 90 000 människor.

Samma sak gällde de mycket blodiga kravallerna som inträffade i Xinjiangprovinsen i somras. Istället skulle medierna få sin information från den statliga nyhetsbyrån Xinhua News Agency.

Under den amerikanska presidenten Barack Obamas besök så skulle medierna enbart ta in Xinhuas rapporter. De fick inte heller rapportera om de oroligheter och protester som uppstod i och med mötet, eller andra ”spontana nyheter”.

När president Hu Jintaos äldsta son anklagades för korruption blev det snabbt totalförbjudet att skriva om ärendet. I oktober fastnade samma president på en bild framför en reklamskylt från japanska Toshiba. En order gick ut om att denna bild omedelbart skulle plockas bort från nyhetssidorna. 

Förbjudna ämnen
I augusti gick ett dekret ut som slog fast att eventuella nyheter om kinesiska och ryska affärsstridheter skulle läsas igenom och censureras innan publikation. Samtidigt uppmanades medierna att skruva ner antalet artiklar i ämnet.

Vid ett flertal tillfällen hindrades medierna att rapportera om lokala kriser, bland annat om ett utbrott av mul- och klövsjukan och en svår gasexplosion. Inte heller fick lokala medier skriva om kopplingen mellan den höga andelen missfall i staden Dujiangyan och formaldehydexponering.  

Statens reportrar
I många andra fall tvingades medierna att enbart använda statligt sanktionerande sammanfattningar och källor. Detta gällde exempelvis det stora energiavtal som Kina och Burma slöt i mars. Eventuella bakgrundsbeskrivningar eller fördjupningar om den kontroversiella affären förbjöds.

Men myndigheterna påbjöd även medierna att rapportera i en del fall. Ett påbud i april deklarerade att alla medier, inklusive de internetbaserade, var tvungna att skriva positivt om boken Unhappy China. Enligt Times är boken en nationalistisk skrift som kritiserar väst för att offerstämpla Kina. 

IFJ:s generalsekreterare Aiden White säger i en kommentar till rapporten att det internationella samfundet hårdare måste ta principiell ställning för mediernas frihet att arbeta i Kina. Alla nya lagar och regler gör det nästan omöjligt för lokala journalister att få den ackreditering som krävs för att kunna utföra ett journalistiskt arbete i landet.

– IFJ:s lista indikerar att Kinas censorer behåller ett vakande öga, samtidigt som de anstränger sig för att bibehålla greppet över informationsspridningen, slår han fast.

Erik Durhan
erik.durhan@second-opinion.se

Relaterad läsning: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, Exp1, Exp2, Ab1, Ab2, Ab3