Second Opinion om medierna och valrörelsen

Tidningen ETC bad några personer svara på hur de anser att medierna hanterat valbevakningen.
Här är några tankar från Second Opinions medarbetare Maria Bjaring.

(övriga tillfrågade Morgan Olofsson (redaktionschef Rapport SVT) Thomas Mattson (chefredaktör Expressen) Johan Ehrenberg (grundare ETC) Devrin Mavi (chefredaktör Arena) Marika Lindgren Åsbrink (S-bloggare)

Har medierna favoriserat något block eller parti?
– Det har funnits en skarp kritik från vänstersidan att medierna i någon mån drivit kampanj för de borgerliga i den här valrörelsen. Men man måste särskilja ledarskribenternas utrymme och det övriga journalistiska innehållet. Jag tror inte att det generellt har funnits en systematisk påverkan på innehållet. Det måste man låta en vetenskaplig studie påvisa i så fall. Det är lätt att tro saker utifrån sin egen övertygelse. Möjligen var Expressens riktigt osmakliga genomgång av tobleroneaffären en vecka innan valet en sidohistoria som är värd att diskutera.

Något som är värt att nämnas är att statsvetaren Olof Ruin, som i sina undersökningar, har kommit fram till slutsatsen att medierna inte styrt agendan på samma sätt som vi tidigare sett. Det vill säga, mediernas inverkan på vad det pratas om i valrörelsen har varit mindre. Även det är en faktor som ska räknas in i sammanhanget.

Har mediebevakningen påverkat valutgången?
– Mängden av opinionsmätningar och braskande rubriker kan möjligtvis ha påverkat. Vi vet exempelvis att en väljare inte vill ”slänga” bort sin röst och därmed avstår från att rösta på partier, som enligt opinionsmätningar, är långt ifrån att komma in i riksdagen. Exempelvis Fi.

Hur ser du på mediernas rapportering kring SD?
– Som många andra har sagt. Det är lätt att vara efterklok. Hur medier/politiker ska bemöta ett främlingsfientligt parti, som enligt opinionsmätningar, kommer in i riksdagen är inte lätt. Men visst hade jag önskat att Sverigedemokraternas faktiska politik hade synats mer och även konsekvenserna av dem. I eftervalsdebatten har flera journalister visat på ett helt annan driv och tydliga frågeställningar. Möjligen har journalisternas egna uppfattningar påverkat dem i arbetet med att journalistiskt granska Sverigedemokraterna. Deras personliga åsikter har lyst igenom. Det har skapat ofokuserade frågor kring sakfrågorna. Istället landat i en smått uppgiven suck hos journalisten ”men så kan du väl ändå inte tycka.” Det är inget konstigt. Men det blir en sämre skräpa i granskningen. Medierna är delvis delaktiga i Sverigedemokraternas framgång genom att de tvingade de andra politikerna att förhålla sig till ett scenario där SD kommer in. Genom det har medierna bidragit till att skapa en legitimitet till partiet, att de är en maktfaktor att räkna med, samtidigt som de uteslutits ur många debatter.

Hur ser du på att en del tidningar aktivt har tagit ställning mot SD?
– Aftonbladets och Expressens kampanjer är inte något nytt. Vi har bland annat sett det i samband med kampanjer för att ge Dawit Isaak en rättegång och frigivning. Vi har sett det i kampanjer för att gå och rösta. Jag tror att det är ett led i personifieringen av tidningen. Chefredaktörerna är ett ansikte utåt, tidningen har en uppfattning i vissa frågor. Det är deras frihet att agera hur de vill. Däremot tror jag att de förlorar i journalistiskt cred genom att ta ställning alltför ofta i frågor. Allmänhetens syn på tidningarna förändras/kommer att förändras.
Uppfattningen om tidningarna som ”i allmänhetens tjänst” skriver objektivt och granskar händelser och skeenden i samhället eroderas sakta ut på det sättet. Kanske man kan se det som en stark tidning med bra och principfasta uppfattningar. Men jag tycker de borde lägga ner den tiden, pengarna och mediala utrymmet på att granska personerna och politiken i SD istället.

Eftervalsanalysen har visat att en hel del av SDs väljare är missnöjda och misstror etablissemanget. Med det i minnet kan man tro att kanske till och med några som vacklat slutligen röstade på SD efter att ha sett de påträngande löpsedlarna.

Hur bör medierna rapportera om SD från och med nu?
– Nogrannt följa hur de agerar i riksdagen. Vad som verkligen sker; sakpolitiskt, röstning och utskottsarbete. Inte skapa en sensationslysten journalistik som strävar efter personskandaler eller skvallerjournalistik. Bedriva en sakfokuserad journalistik som granskar partiet, granskar hur det nya partistödet används och hur partiet arbetar över hela landet. Bemöta finslipade argument med kunskap och fakta. Inte godta en partiledares goda verbala förmåga utan stå på sig och inte acceptera undvikande och svepande svar. Håll koll på pengarna är också en god grundregel. Enligt sympatisörer i andra länder har SD gått framåt eftersom de har kopplat ihop ekonomi och invandring. Syna och granska ekonomiska utspel och lösa argumentionskopplingar. Medierna måste också arbeta med hur man får läsare att intresserade sig för politisk journalistik, även då det inte är valår. Genom nya medier, interaktion med läsarna med mera.