Second Opinion skapar debatt på SVT.se

Second Opinions Mats Olin i debattartikel på SVT.
.........................................................................

"Public Service måste offentliggöra hemliga filer"

(bild: www.svt.se)
 

Slipade informationsavdelningar spelar allt oftare själva in intervjuer som deras företrädare deltar i. På så vis minskas risken för att innehållet ska förvanskas och hårdvinklas av illvilliga redaktioner, resonerar man.

Den intervjuade kan då själv publicera hela intervjun så att var och en kan jämföra originalintervjun med medias klippning.

Första gången jag hörde talas om något sådant var när dåvarande Vägverket spelade in Uppdrag Gransknings intervju med generaldirektören Ingemar Skogö.

Ljudupptagningen finns fortfarande publicerad på Vägverkets webbplats. Den är oändligt lång och ljudkvaliteten undermålig. Men poängen är att källmaterialet finns tillgängligt för den som vill undersöka det.

Landets mest kontroversiella journalister är idag sannolikt ganska vana av att mötas av en "motkamera" när de besöker de största företagen och organisationerna. Säkert har de också träffat på intervjupersoner som ställer upp i direktsändning men inte på att bli inspelade och därmed klippta.

Men de flesta intervjuoffer är nog mera godtrogna och har heller ingen informationsavdelning som fixar inspelning åt dem. Och när de förvånat lyssnar på det busklippta resultatet som kablas ut i etern är det för sent.

Den journalistik som driver en tes och skaffar sig ett citat för att bevisa tesen är tyvärr på frammarsch och det är inte ovanligt att intervjupersoner känner sig dåligt behandlade, enligt Second Opinions erfarenhet.

Redaktioner som inte ställer upp på detta skulle vinna i trovärdighet genom att tillgängliggöra så mycket källmaterial som möjligt. Detta är uppenbarligen på gång inom Sveriges Television och Sveriges Radio och oklippta inspelningar görs ibland tillgängliga på webbplatserna. Men tyvärr inte så ofta när det handlar om intervjuer med hårt granskade personer.

Second Opinion har vid något tillfälle - med den intervjuades goda minne - efterfrågat hela intervjun för att kunna granska de sända inslagen.

Är det hårdvinklat? Har redaktionen valt bort väsentliga fakta? Är klippet till och med helt missvisande? Detta är frågor som vi ställer oss. Men inspelningarna är hemliga.

Ett exempel är när vi undersökte hur Sveriges Radios Ekoredaktion gjort inslaget om vanvårdade grisar i november 2009 som under några dagar dominerade nyhetsförmedlingen i hela landet. Det finns en hel del som pekar mot att den intervjuade utpekade "boven" inte givits en chans att bemöta och försvara sig mot allvarliga anklagelser.

Men Ekots reporter lät oss inte lyssna på hela inspelningen av intervjun. Man kan inte bli annat än misstänksam mot det hemlighetsmakeriet.

Det är naturligtvis rimligt att hemlighålla material till exempel i syfte att skydda källor. Men om den intervjuade vill ha tillgång till hela bandet och dessutom att det ska bli offentligt, vem är det då Sveriges Radio och Sveriges Television vill skydda? Möjligen är de som skyddas de egna reportrarna.

Grundregeln för Public Service borde vara att tillgängliggöra så mycket källmaterial som möjligt med möjlighet att avstå från publicering när det finns särskilda skäl.

Blotta misstanken att redaktionen har utnyttjat den intervjuade borde vara ett skäl att öka transparensen och det är rimligt att Public Service-medierna är öppna mot dem som de granskar.

Jag uppmanar därför Sveriges Radio och Sveriges Television: Offentliggör de hemliga filerna. Det skulle kunna göra stor skillnad i ett medielandskap där kampen står om lyssnarnas och tittarnas förtroende.

Mats Olin
medarbetare Second Opinion