Marcus Birro sitter på dubbla stolar i den ”mediala ankdammen” som han själv uttrycker det. Som poet och författare är han van vid att både skriva och bli omskriven och mediebilden är inget han bekymrar sig över.

– Jag presenterar ju mig själv på något sätt eftersom jag bloggar i bland annat Expressen. På det sättet är det väl ganska enkelt. Det skrivs inte så mycket om mig i andra sammanhang, förutom i intervjuer om det jag gör, men då tycker jag oftast att texterna är väldigt bra. Jag har fått läsa nästan alla intervjuer de senaste åren och jag tror inte att jag har gått in och ändrat i mer än en eller två. Då har jag bett om att stryka något som inte har varit relevant i sammanhanget eller liknande.   

På sin blogg behandlar Marcus Birro blogg vitt skilda ämnen som italiensk fotboll, relationen till sin hemstad Göteborg och inte minst dagens kulturjournalistik.

– Jag har upplevt att det finns ett problem i kulturvärlden med folk som inte håller sig inom de kulturellt uppställda ramarna. Kulturjournalistiken består väldigt mycket i att rätt folk känner rätt människor och det slutar med att alla förmerar varandra på något sätt. Tidigare avskydde de ju bloggvärlden, tills de fattade att bloggvärlden var här för att stanna och då bjöd de in den istället.

Nybliven pappa
Marcus Birro fick en son i februari, efter att ha längtat efter barn i flera år. Den ofrivilliga barnlösheten resulterade 2007 i en bok om sorgen efter två för tidigt födda barn.  

– Boken skrevs i samförstånd med min flickvän och jag tror att det genomslag boken fick delvis berodde på att en massa människor tyckte att det var befriande att få läsa något och höra om någon som hade varit med om samma sak. Det gjorde ju också att det blev att lättare för oss själva att gå igenom sorgen.

Tidigare alkoholproblem har också vädrats offentligt många gånger, något som han inte ser några problem med.

– Jag får frågor om det och många kan tycka att man gör en stor sak av att jag är nykter, men i förhållande till vilken stor sak jag gjorde av att drickandet när jag drack är det en väldigt liten sak. Sedan tror jag att det har påverkat mig väldigt mycket att ha gjort den resan och kommit tillbaka från den resan i mitten av mitt liv.

Säger nej till mycket
Marcus Birro är mån om att inte figurera i vilka sammanhang som helst.

– Jag säger nej till oändligt många, framför allt tv-erbjudanden, som jag inte tycker är intressanta alls. Jag har aldrig haft några ambitioner att synas och höras och märkas för sakens skull, utan jag är pretentiös nog att tro att jag har något att säga ibland och då tycker jag att det är jättebra att jag har tillfällen att framföra vad jag tycker.

Aftonbladet-profilen Alex Schulman har i flera sammanhang skämtat på Marcus Birros bekostnad. Marcus Birro ser det som en enkelriktat försök att provocera och vill helst inte befatta sig med den typen av påhopp.

– Han verkar ha en hang-up på mig och framställer mig som någon humorbefriad, svårmodig poet som går runt i slängkappa och lider hela dagarna. Den grejen fattar jag inte var den kommer ifrån. Så är det faktiskt inte.  Jag får väl bjuda på det, men då har han inte kollat på det jag gör på scen, lyssnat på mitt radioprogram eller läst… Ja, böckerna är ju rätt svarta i och för sig, det är sant.

Intervjun stoppades
Under hösten 2008 tackade Marcus Birro nej till ett jobberbjudande från Aftonbladet.
Kort därefter stoppade Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, en intervju som tidningen gjort med honom om barnlöshet.

– Helin ringde upp mig och sa att ”jag har kommit på att jag inte gillar dig och vill inte ha dig i min tidning”.

Marcus Birro tycker att beslutet kändes omotiverat eftersom artikeln inte ens handlade om honom som person och kontaktade Pressombudsmannen Yrsa Stenius.

– Hon förfasade sig också över det väldigt märkliga i att en chefredaktör går och stoppar en intervju på grund av att han är kompis med Alex Schulman och inte tycker om mig, men det fanns ingenting juridiskt hon kunde hjälpa mig med. Det var väl inte syftet heller. Jag ville bara höra vad hon sa.

Sedan händelsen har Marcus Birro inte haft någon kontakt med Aftonbladet, bortsett från när han i februari vann Aftonbladets bloggpris i kategorin Sport & Fritid.

– Det var väldigt speciellt, men så är det när man låter folk välja och rösta. Då kan man inte styra.

Ångrar inget
Samtidigt som han står för konflikten med Jan Helin menar han att de offentliga bråken inte är något han har eftersträvat.

– Däremot är jag offentlig, mer eller mindre med allting. Om man ska vara ärlig mot sig själv och sitt skrivande kan man inte dölja konflikter, sådant som är känsligt eller sådant som man inte är så stolt över. Sedan är det folk som har tyckt att ”det kanske man inte ska ta offentligt”, men det är mitt liv och min blogg, så det vore väldigt märkligt om jag inte skulle skriva vad jag är med om. Jag har svårt att se att det skulle vara något fel i det.

Trots sin ansträngda relation till Aftonbladet har Marcus Birro goda erfarenheter av kvällspressen i allmänhet.

– Jag hade väldigt mycket fördomar om kvällstidningsjournalistik förr, men efter att jag träffat mycket kunniga och drivna människor från kvällstidningar har jag fått revidera mina uppfattningar om dem. Många har en stor ambition att skriva väl och att beröra.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se