Ursprunglig artikel publicerad i: www.medievarlden.se 14 November 2011 / Media
Antal röster: Lyft upp den här! +(14)   Begrav den här! -(1 )

"Tänk om ett kinesiskt mediehus vill köpa TV4"

kina.jpg
Foto: Cnyws327 / Wikimedia Commons

Med jämna mellanrum kommer notiser i svenska medier om de kinesiska myndigheternas försök att kontrollera landets journalistik. Second Opinion har frågat journalisten Ola Wong hur det kinesiska medieklimatet ser ut just nu. 

 
Ola Wong, journalist och författare baserad i Kina, berättar i ett mejl till Second Opinion att censuren i Kina har skärpts på sistone.
– Just nu har medierna förbjudits att publicera nyheter baserade på uppgifter från nätet för att hindra "falsk och osann" rapportering. Problemet är att det är ett svepskäl för att stoppa internet som källa till nyheter.
 
Han ser ingen ljusning i sikte förrän åtminstone partikongressen och ledarskiftet i politbyråns stående kommitté är avklarat 2012-2013. 
– Det finns en uppsjö av ämnen som inte får tas upp av medierna. Dessa ämnen varierar beroende på hur politiskt känsligt ämnet är för ögonblicket och om det pågår någon politisk viktig händelse, till exempel en partikongress. Då blir det alltid blir skärpning av censuren.
 
En stor del av nyhetsagendan styrs dessutom av landets propagandadepartement, menar han.  
– När de tycker att en nyhet ska vara förstanyhet blir den det, så nyheter som uppenbart är vansinnigt tråkiga, till exempel att Botswanas vicepresident möter Hu Jintao, blir toppnyheter. Partitidningen Folkets Dagblad är så tråkig att den får polarisen att smälta, men för de som kan tränga igenom jargongen visar den indikationer på vilken politik som gäller och vem som är på uppgång respektive på utgång. 
 
Kändisjournalistik efterfrågas
Möjligheter för de kinesiska medborgarna att ta del av granskande journalistik finns dock fortfarande, särskilt inom ekonomijournalistiken och med landets stora befolkningsmängd finns det en marknad för stora upplagor även i smala ämnen, poängterar Ola Wong. 
– I går hörde jag om en intellektuell fototidning som hade en upplaga på över en miljon. Även sporttidningar som Titan är stora och kändisjournalistik är mycket efterfrågad. Många tittar också på taiwanesiska nyheter för att få lite mer spicy kändisskvaller.
 
Han berättar att även drevjournalistik existerar i de ämnen som tillåts.
– Edison Chen fick exempelvis känna av det när hans sexvideor med hongkongkändisar spreds på nätet. Samtidigt finns det ett stort problem med kinesiska journalister som ägnar sig åt utpressning i stil med "betala annars publicerar vi" eller som bara tar mutor rent allmänt. 
 
Kina som växande stormakt blir allt mer viktig i den internationella medierapporteringen. Vilka nya utmaningar ser du som följd av detta?
– Det behövs en debatt hur Sverige och EU ska ställa sig till olika scenarion, exempelvis om ett kinesiskt mediehus vill köpa TV4. Jag säger inte att man ska vara rädd och måla fan på väggen, men man bör åtminstone tänka igenom sådant. Xinhua och Folkets Dagblad har stora resurser, medarbetare över hela världen och sopar banan med västmedier när det gäller att vara på plats. När de lyckas utnyttja det har de alla förutsättningar att konkurrera ut utfattiga och allt mer icke-nyhetsinriktade västmedier, i synnerhet i östfrikanska länder. 
 
Finns det något som kinesiska journalister gör extra bra och som västerländska journalister skulle kunna inspireras av?
– De bästa tar saker på allvar och är inte rädda för att betrakta läsaren som intelligenta människor. Många är också genuint idealistiska. 

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se
Antal röster: Lyft upp den här! +(14)    Begrav den här! -(1 )
Kommentarer. Kommentatorn har juridiskt ansvar för sina inlägg.