Jag är en stolt mamma och aktiv i Folkpartiet Liberalerna. Mediernas behandling av Stefan Löfvens mamma kan göra så att vi som engagerar oss måste välja antingen eller. Som journalistdotter och aktiv fritidspolitiker blir jag än mer oroad och rädd när jakten på scoop gör att man kliver över gränser som inte borde vara acceptabel i dagens mediasamhälle.

Under min tid som fritidspolitiker och aktiv i debatten märker jag alltmer hur media och deras arenor blir allt snabbare i att eftersöka scoopen, att slå varandra på fingrarna.

I det här fallet var det inte en av de stora drakarna som klev över gränsen utan en lokaltidning. Stefan Löfvens 82-åriga mamma pressas till svar om hennes son ska bli ny partiledare för Socialdemokraterna i Allehanda.se. Försvaret från Allehanda.ses nyhetschef Marcus Melinder tillbakavisar dock kritiken kommentar i Dagens Media: – Stefan Löfvens mamma är en väldigt pigg dam som hade varit ute och åkt spark nu på morgonen. Vi har behandlat henne som vilken källa som helst, säger han till dagensmedia.se.

Men, vänta lite nu. Ska jag behöva medieträna mina barn och mina anhöriga innan jag tar på mig ett politiskt uppdrag? Att media jagat barn för kommentarer vet vi redan. Jag trodde att vi kommit längre i och med den diskussionen som då uppstod. Men tydligen inte.
En ny medieetik-diskussion bör omedelbart ta fart efter det här. Rannsakning och räfsarting måste till hos medierna.

Jag tror att det som nu skett kommer att göra att flera av de som ens övervägt att engagera sig tar ett omtag i frågan om det verkligen är värt det? Jag tror att på sikt, om inget görs kommer demokratin att urholkas än mer då vi inte kan få representation från alla grupper i samhället.
Vi ser redan i dag att flera grupper är underrepresenterade i den demokratiska beslutsgången.

Mediernas behandling av Stefan Löfvens mamma kan göra det än mer tveksam om de, som ens övervägt att kliva på det politiska tåget, tar steget på perrongen. Vi som är engagerade bör sätta oss ner tillsammans och ställa oss frågan, om det är okej att fråga en äldre mamma i detta fall, blir det våra barn ska uttala sig nästa gång?

Som tvåbarns mamma har jag mer än en gång funderat på vad jag hållit på med när drev gått och så jag klev av också av vid ett tillfälle.

Jag bodde under en tid i en helt annan kommun än den jag bor i nu. En kommunalpolitiskfråga delade kommunen i två läger. När media inte fick ”de svar de önskade” fanns det bara en väg att gå. Att söka svaren ”man önskade” alltså inte de som redan lämnats och som de fått via gängse kanaler, andra vägar. Vilket man gjorde. Detta gjorde att min demokratiska vilja fick tassa på en tunn, tunn is till vad jag som folkvald och engagerad skulle behöva acceptera. Isen sprack.

Jag hade stöd av mitt parti men det vägde lätt då barnen bad mig kliva av tåget, gjorde jag det. Nu är mina barn vuxna. Jag har klivit tillbaka på som fritidspolitiker och som debattör. Jag tror, dock, att ingen av oss i familjen vill tillbaka till den tiden.

Spelreglerna måste definieras från båda håll. Vi ska svara på frågor, granskas och ställas till svars men inte våra anhöriga. Anhöriga till oss som engagerar oss politiskt måste få ha och vara i en fredad zon. Hur blir det annars och är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Maria Jern
Stolt tvåbarns mamma och engagerad i Folkpartiet Liberalerna