Som Second Opinion tidigare har berättat klandras Expressen för sin första publicering om att barnprogramledaren Ola Lindholm fått lämna ett drogprov till polisen i april. Percy Bratt, advokat med inriktning på mediarätt och skadeståndsrätt, tror att Ola Lindholm skulle ha en chans att vinna ett förtalsmål mot Expressen om juryn skulle dela Pressombudsmannens synsätt på publiceringen.
– Att tryckfrihetsmål avgörs av en jury är i allmänhet en osäkerhetsfaktor, eftersom allt beror på vilken avvägning de väljer att göra i det enskilda fallet, men att det handlar om en förtalsuppgift är alldeles klart. Sedan är frågan om det var försvarligt och det är en avvägning mellan allmänintresset och skyddet för den personliga integriteten. Slutligen kvarstår frågan om huruvida uppgiften var sann. I det här fallet har Ola Lindholm blivit dömd. Det har en väldig betydelse och kan komma att färga bedömningen, men man kan ju dömas för förtal även när det gäller sanna uppgifter, om publiceringen inte bärs upp av ett tillräckligt starkt allmänintresse. 

Snarlika bedömningar
Bedömningen som Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd har gjort kan ge en fingervisning om hur juryn och rätten i ett tryckfrihetsmål skulle resonera, säger Percy Bratt.
– PO och PON menar att det inte fanns ett tillräckligt starkt allmänintresse och bedömde att namnpubliceringen skedde i ett för tidigt stadium av polisutredningen. De pressetiska och straffrättsliga bedömningarna är ganska parallella här. Min erfarenhet är också att de få förtalsmål som finns ofta har ett pressetiskt utslag i botten. Mönstret är att man först går till Pressombudsmannen för en bekräftelse på att fel har begåtts och sedan beslutar man om rättsliga åtgärder.

Han tycker att den nuvarande förtalslagstiftningen har en bra grundutformning, men tror samtidigt att många förtalsmål aldrig väcks, på grund av risken att betala rättegångskostnaderna vid en eventuell förlust.
– Med den yttrande- och informationsfrihet som råder är det viktigt att det finns utrymme för att pröva om uppgifter är riktiga, men samtidigt som riskerna blir större med juryprocesser handlar det ofta om rätt låga skadestånd. De samlade Rättegångskostnaderna kan redan i tingsrätten hamna på en miljon och en konsekvens av det kan vara att vanliga människor, som inte är rika, i realiteten avstår från att hävda sin rätt. Ett alternativ vore att vardera parten står för sina kostnader oavsett utfall. Det brukar ju vara rätt resurstarka parter på andra sidan. 

Ifrågasätter JK-praxis
Second Opinion har tidigare intervjuat Justitiekanslern, Anna Skarhed, om varför det är så ovanligt med allmänna åtal vid förtal. Percy Bratt anser att Justitiekanslerns restriktiva praxis på området kan ifrågasättas.
– En rättsregel måste kunna tolkas dynamiskt och anpassas till nuvarande situation. När åtalsregeln skrevs fanns till exempel inte internet och medielandskapet har förändrats. Med det i åtanke tror jag att JK skulle kunna göra en annan tolkning och föra fler mål utifrån den lagstiftning och de förarbeten som redan finns. Alternativet kan vara att man tar bort någon av de kvalificeringsnormer för allmänt åtal som finns i dag. 

En annan fråga han tycker bör utredas är om huruvida juridiska personer borde ha möjlighet att driva förtalsmål. 
– I vissa fall då det handlar om mindre företag kan det vara motiverat. Samtidigt är exempelvis McDonalds talan mot två fattiga aktivister i England ett skäl för att behålla nuvarande regelverk.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se