Det har nu gått sju månader sedan Ola Sigvardsson tillträdde posten som Allmänhetens Pressombudsman och förutom att handlägga ärenden har han hunnit synas en hel del i branschmedia. Bland annat har han lyft frågan om att huruvida journalisters twitterinlägg bör kunna granskas i det pressetiska systemet, tagit initiativ till att Pressens Samarbetsnämnd ska se över regelverket om klandrade artiklar på nätet och kommenterat mediernas publicistik i flera uppmärksammade frågor, exempelvis den tidiga namnpubliceringen på vittnen från Utöya.

Ola Sigvardsson tycker sig se en positiv trend i hur redaktionerna väljer att redovisa klander i papperstidningarna. 
– Det finns en lång historia av att gömma undan besluten långt bak i tidningen, men på sistone har jag sett flera exempel då tidningar valt att publicera fällningarna på ett tydligare sätt, i samma redaktionella miljö som den klandrade artikeln.

Som exempel tar han DN:s klanderredovisning som upptog en helsida i kulturdelen, där även den kritiserade artikeln hade publicerats och Resumés redovisning av en fälld ledartext som publicerades tillsammans med bild på den person som ansågs ha lidit publicitetsskada. Ola Sigvardsson tycker också att det är positivt att ansvariga utgivare börjat fundera över hur de hanterar fällda artiklar på nätet. 
– Efter den diskussion som ni drog igång i våras har ju både Expressen och Aftonbladet sagt att de ska gå igenom sina arkiv och märka de artiklar som är fällda och det tycker jag är en bra åtgärd. Jag träffade Jan Helin bara för någon vecka sedan och då sa han att arbetet pågår.

Sällsynt med initiativärenden
Förutom att behandla inkomna anmälningar finns även möjlighet för Ola Sigvardsson att på eget initiativ lyfta principiellt viktiga publiceringar till Pressens Opinionsnämnd, men detta har inte varit aktuellt hittills. 
– Initiativärenden har genom historien varit ganska sällsynt. Jag kan mycket väl tänka mig att driva initiativärenden, men jag söker inte den typen av ärenden därför att vi har fullt upp ändå.

Justitiekanslern, Anna Skarhed, har tidigare berättat på Second Opinion att det är ytterst få förtalsärenden som kvalificerar sig för allmänt åtal, det vill säga när målsäganden inte riskerar att stå för rättegångskostnader vid en eventuell förlust. Ola Sigvardsson tycker dock att det vore önskvärt med fler juridiska prövningar om förtal. 
– Jag tror att samhället måsta göra något åt det näthat som växer fram på nätet. Det bästa är naturligtvis att man tydligt visar att man inte accepterar en sådan kultur, men jag tror att man måste komplettera det genom att se över hur förtalslagstiftningen fungerar. 

Varsamhet kring ortsdateringar
Som Second Opinion tidigare har berättat upplever Katarina Ekspong, ansvarig utgivare på Norrtelje Tidning att flera tidningar på sistone blivit fällda där den geografiska ortsdateringen ansetts vara för utpekande. Ola Sigvardsson har ingen uppfattning om huruvida antalet fällningar på grund av ortsdateringar ökar. 
– Jag anser dock att man bör vara försiktig med ortsdateringar. Om man inte vill att en person ska bli utpekad kan man välja andra begrepp än mindre orter. 

Nerikes Allehanda klandrades nyligen för att ha skrivit utpekande uppgifter om en kommunal chef som begått ett mord 25 år tidigare. Genom att publicera namnet på mordoffret och skriva att mannens namn florerar på nätet gjorde redaktionen det enkelt för läsarna att omedelbart hitta de integritetskänsliga uppgifterna på andra webbplatser, ansåg PO i sitt yttrande. Ulf Johansson, ansvarig utgivare på Nerikes Allehanda, tolkade på Second Opinion fällningen som att de i stort sett aldrig kan publicera offers namn, eftersom det behövs väldigt lite uppgifter i dag om man vill söka mer information på nätet. Ola Sigvardsson tycker att det är en drastisk slutsats.
– Här var det kombinationen av två ledtrådar som var att jämställa med ett utpekande. Att berätta att den här personen var uthängd på nätet var rimligt eftersom det var det som satte igång händelseskedet, men i det här sammanhanget anser jag att kvinnans namn inte hade något större allmänintresse eftersom mordet skedde för 25 år sedan och utanför den aktuella tidningens spridningsområde. Då borde man ha avstått från den ledtråden.

Nyfikenhetsintresse kring lotterivinnare
Under ett seminarium på Södertörns Högskola den 21 oktober presenterade Ola Sigvardsson en personlig rankinglista över olika typer av offentliga roller. I den övre delen av listan återfanns exempelvis kungen, statsministern, ledande företagsledare, riksdagsmän och polisbefäl medan den nedre delen av listan upptogs av dokusåpakändisar, artister, programledare och lotterivinnare.  Ola Sigvardsson berättade då att listan uppstått ur hans funderingar kring ”gummiuttrycket” offentlig person.
– Topp tio består av samhällsaktörer som får utstå en hårdare granskning till följd av sina roller. Nedre delen av listan är framför allt medialt intressanta till följd av det jag vill kalla för nyfikenhetsintresse.

Under seminariet konstaterade du också att allmänintresse är ett av de mest missbrukade begreppen inom publicistiken. Vad menade du med det?
– Det är naturligtvis ett lite tillspetsat uttalande, men vad jag menade är att många utgivare motiverar tveksamma publiceringar med att det finns ett allmänintresse. Pressetiken säger ju inte att ett allmänintresse motiverar en publicering utan att man ska göra en avvägning mellan allmänintresset och den enskildes behov av skydd för sin integritet. Jag hör och läser ganska sällan att utgivare gör just den avvägningen, utan man nöjer sig med att konstatera att en uppgift har allmänintresse.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se