Av din text får jag intrycket att du avtalade med reportern om att inte bli anonymiserad. Du skriver att du "gjorde det mycket tydligt för reportern att detta är min analys och att jag vägrar att bidra till den bilden" och "Efter att reportern gått med på mina villkor skulle vi bestämma var vi skulle ses nästa dag för att göra intervjun."
Det är inte den enskilde reportern som i slutänden avgör huruvida en bild- och namnpublicering ska göras. Det avgör ansvarig utgivare.
Det är dessutom svårt att lova en sådan sak innan man ens gjort intervjun och har hela materialet framför sig. Först då kan ansvarig utgivare få klart för sig hur materialet ska presenteras.
I just ditt fall verkar det handla om någon form av kommunikationsproblem.

Men om man nu lovar att hon inte ska vara anonym, då borde man väl, om man påstår sig följa etiken, ge henne chansen att avgöra om inslaget ska publiceras eller inte? Uppenbart var ju att det var viktigt för henne. VIsst media får vinkla hur de vill, de har ju köpt sig den "rätten", men kom inte här tala om etik.

Det finns faktiskt kvinnor som inte ser sig själva som offer från den dag de föds utan kan betraktas som vuxna människor som tänker själva.

Den här artikeln väckte två tankar hos mig. En detalj och en moralisk fråga.

Detaljen: Varför insinueras det att personer som arbetar på mediaföretag fullt ut skulle kunna överblicka konsekvenserna av en publicering? Ett sådant påstående är faller på sin egen orimlighet. Däremot kanske personer som arbetat länge med media i genomsnitt är bättre på att förutspå en större andel av konsekvenserna vid "normala" publikationer än vanliga personer. Men det är ju faktiskt en annan sak, och väcker i förlängningen frågan i vilken mån folk ska få bestämma över sina egna val i livet. Då det ju oftast finns experter som vet bättre (för typfallen/genomsnitten) i varje enskilt fall.

Moraliska frågan: Ska den som intervjuas få ställa krav vid en intervju? Eller, mer specifikt, ska det stödjas i lagen att den som intervjuas får ställa krav? I min uppfattning förefaller det rimligt att den intervjuade borde få ställa krav, om dessa avtalas i förväg, på vad som måste inkluderas i en rapport från en (väl avgränsad) intervjusituation (om den ska användas övh). Men däremot inte på vad som måste exkluderas ur rapporten.

För att illustrera min åsikt om krav på vad som ska inkluderas: om jag intervjuas så kan jag ställa kravet att OM jag ska citeras angående X så måste även min framförda åsikt angående Y framföras. Annars borde jag ha rätten, om den avtalats i förväg, att bestämma att ni inte får citera mig angående X (citera motsvarar i det diskuterade fallet att spela röstinspelningen som gjordes i den avtalade intervjusituationen). Det står naturligtvis media fritt fram att inte göra intervjuer med så besvärliga personer, eller att välja att inte publicera materialet alls.

För att illustrera min åsikt om att inte tillåta krav på exklusion. Om jag säger något dumt Z under intervjun så får jag inte kräva att ni inte publicerar detta. Däremot kan jag kräva, om avtalat i förväg, att ni i så fall även publicerar att jag sagt Z2, som i teorin kan vara min egen dementi av att inte menade Z så som det lät i isolation.

Då den moraliska frågan handlar om just moral så är det ju i slutändan en fråga om åsikter. Så inga förväntningar från min sida om att det ska ses om någon form av "sanning". I ett kommentarsfält så tar jag mig friheten att uttrycka just en åsikt. Det kanske trots allt är fler än jag som tänker så här? Och jag kanske får möjligheten att lära mig om olustiga oförutsedda konsekvenser av min syn på saken, i vilket fall jag i alla fall har lärt mig något. :-)

Hej Marcus,
Självklart är jag fullt medveten om att det inte är ett "brott mot varken sändningstillstånd eller etiska regler att av försiktighet anonymisera en person som utsatts för brott". Det påstår jag inte heller i min artikel. Jag har all respekt för den privatperson som väljer att bli anonymiserad på vilka grunder det månne vara. Jag utgår även ifrån att mitt val att inte bli anonymiserad möts med samma respekt och hoppas att de personer som du valt att anonymisera under ditt yrkesutövande, trots att de inte ville bli det, fick information om ditt val innan de blev intervjuade.

Jag hoppas också att du inte ifrågasätter min kapacitet att överblicka konsekvenserna av mitt eget val. Jag 'är varken i chock, ett barn eller medieovan utan fullt kapabel att ta ett rationellt och underbyggt beslut. Varje insinuant påstående om motsatsen är ett pinsamt försök att undvika de frågor jag söker väcka. Frågor som rör hur media representerar en viss grupp av brottsoffer och vilka konsekvenser denna form av representation kan leda till.

Att TV4 har all rätt att själv förfoga över "sitt" material kan tänkas, men inte om det de kallar "sitt" var mitt och de tog det på falska grunder.
I min pressetiska bok håller man de muntliga löften man ingått med personer som ställer upp på en förfrågan om att medverka. Detta är en sådan självklarhet att jag inte kan tänka mig att du inte håller med. Om det inte är så att du är medieovan eller i chock vill sägas. För då antar jag att jag inte kan hålla dig ansvarig för det du själv säger.

Vänligen/Miriam von Schantz