Yrkesetiska nämnden, YEN, utses av Journalistförbundets styrelse och har till uppgift att bereda anmälningar mot enskilda journalister om påstådda överträdelser av yrkesreglerna samt att bedriva en yrkesetisk debatt. De tolv yrkesetiska reglerna återfinns i Spelregler för press, radio och tv och handlar om journalistisk integritet och anskaffning av material. Nämnden har dock kritiserats hårt genom åren. Bland annat nämns bristfällig administration, utdragen handläggning och borttappade protokoll i en artikel i Journalisten år 2002.

"Det har också påtalats att förbundet genom YEN hamnar i konflikt med sig självt. Förbundets centrala uppgift att ta tillvara sina medlemmars intressen kan kollidera med YENs uppdrag att klandra medlemmar som använt oetiska arbetsmetoder."

Samtidigt föreslog en arbetsgrupp att nämnden skulle ta in representanter för allmänheten, men förslaget avslogs av Journalistförbundets styrelse, med hänvisning till att utomstående inte skulle kunna tolka och tillämpa de yrkesetiska reglerna. Ulrica Widsell, nybliven ordförande i Yrkesetiska nämnden och vice ordförande i Journalistförbundet, upplever inte att det finns ett automatiskt motsatsförhållande mellan YEN:s granskande funktion och förbundets fackliga uppdrag.
– Att stödja våra medlemmar gentemot arbetsgivaren när det gäller löneförhandlingar och arbetsvillkor är en sak och YEN:s arbete är en annan sak.

Men i Hans Månssons bok "Spelet bakom rubrikerna" berättar dåvarande YEN-ordföranden att ett ärende lades ned 1998 eftersom journalisten var i behov av stöd gentemot sin arbetsgivare och att man inte ansåg sig både kunna stödja och ifrågasätta medlemmen samtidigt.
– Det enskilda ärendet känner jag faktiskt inte till och jag kan inte kommentera det heller.

I kapitlet "Yrkesetiska nämnden – en vakthund utan bett" kritiserar Hans Månsson också nämnden för att yrkesreglerna är få och dåligt uppdaterade, att de tusentals journalister som står utanför facket inte kan granskas av nämnden och att yrkesetiska övertramp aldrig lett till uteslutning ur förbundet. Ulrica Widsell instämmer i att reglerna kan behöva uppdateras framöver och att det är tråkigt att inte alla journalister kan granskas, men håller inte med om att nämnden är verkningslös. 
– Uteslutning ur förbundet beslutas av Förbundsstyrelsen och då ska det gälla kraftiga eller upprepade övertramp. Syftet är inte heller att klandra så många som möjligt och med få anmälningar blir det också få klander, men det betyder ju inte att nämnden är tandlös.

Få anmälningar
En sammanställning av Yrkesetiska nämndens arbete över perioden 2005-2010 visar att antalet anmälningar till YEN har minskat men att det etiska arbetet har ökat. Redan 2003 avgick nämndsekreteraren Christoph Andersson, delvis på grund av ärendebristen och då fick nämnden in cirka tjugo anmälningar varje år, skriver Journalisten. Under 2006 behandlades tolv ärenden och därefter har nämnden behandlat max sex ärenden per år. Det kan jämföras med att Pressens Opinionsnämnd under 2010 hanterade 336 anmälningar och Granskningsnämnden 1294 stycken. Upp till tio ärenden avskrivs varje år, eftersom den anmälda journalisten inte är medlem i förbundet och totalt ledde sju ärenden till klander under åren 2005-2009. Tre av dessa klander handlar om att journalister använt sin yrkesställning för att försöka utöva påtryckningar i privata sammanhang.

Förra året gav Yrkesetiska nämndens dåvarande ordförande, Rino Rotevatn, uttryck för en teori om att de sinande anmälningarna kan bero på att tröskeln för vad allmänheten finner acceptabelt kan ha höjts. Ulrica Widsell tror inte heller att bristen på anmälningar beror på att journalister sköter sig bättre nu än förr, utan på att få känner till YEN.
– Vi måste bli bättre på att förklara skillnaderna mellan yrkesetik och pressetik och därför ska vi nu lägga mer resurser på att vara aktiva i debatten kring de här frågorna. Sedan är inte syftet att öka antalet anmälningar. Vi arbetar också förebyggande med etikdiskussioner både med yrkesaktiva journalister och journaliststuderande.

Ett återkommande svar vid kritik om få anmälningar är att det viktiga är att de stora övertrampen diskuteras. Detta har dock ifrågasatts eftersom ingen anmälan om Trond Sefastsson gjordes när det fallet var aktuellt. En genomgång av nämndens protokoll visar att en allmän diskussion om Trond Sefastsson gav år 2007 upphov till ett utskick till samtliga klubbordföranden med en uppmaning om att dra igång etiska debatter. Mailutskicket följdes upp nästa möte:

"Några reaktioner på utskicket har ännu inte noterats. Nämnden ser initiativet som en start på ett långsiktigt arbete där brevet är ett första steg. I början av nästa år kommer en ny etikuppmaning att gå ut till klubbarna. Ledamöterna ser kampanjen i nuläget som ett sätt att så frön vilka kommer att ge god växt framöver."

Exempelsamling på is
I mars 2009 beslutade YEN sig för att ta fram en exempelsamling som ska fungera som inspiration och stöd i etiskt besvärliga situationer och uppdatera hemsidan med en anonymisering av de ärenden som nämnden behandlat samt en Etik-FAQ. Till följd av bristande resurer verkställdes dock inte planerna, men Ulrica Widsell poängterar att frågorna åter är på tapeten.
– Förbundsstyrelsen har fattat ett beslut om att utveckla hemsidan och i det ingår att yrkesetiken ska få en synligare plats, att det ska finnas möjlighet att ställa frågor till etikombudsmannen och att det ska vara möjligt att göra en anmälan via hemsidan. Arbetet med exempelsamlingen är också en fråga som vi ska ta upp, men allt är inte bestämt än.

Samma år, 2009, ville nämnden förbättra möjligheterna att kunna gå ut och kommentera aktuella händelser, enligt protokollen.

"Idag undviker nämnden många gånger att aktivt gå ut och diskutera aktuella händelser på grund av att det inom ett år kan komma in en anmälan gällande det skedda."    

Även på denna front har diskussioner förts av den nya nämnden och de ska nu föreslå förbundsstyrelsen att korta anmälningstiden till tre månader, berättar Ulrica Widsell.
– Tidigare nämnd har tyckt att den långa anmälningstiden har hämmat litegrann, eftersom man inte velat föregripa eventuella anmälningar genom att ge sig in i debatter kring enskilda ärenden innan anmälningstiden har gått ut. Att gå ut ett år senare är ofta ganska meningslöst för då är debatten ofta överspelad, så förhoppningen är att det framöver ska bli lättare för nämnden att delta i aktuella debatter.

I ett protokoll från 2009 diskuteras det faktum att "textreklamkommittén ligger vilande samtidigt som behovet av ett partssammansatt arbete för att motverka förekomsten av textreklam är större än på mycket länge", med slutsatsen att "Journalistförbundet bör fortsätta jobba för att någon form av textreklamkommitté kan återupprättas". Även Ulrica Widsell tycker att det är synd att Textreklamkommittén lades ned.  
– Problemet med textreklam är något man får diskutera i till exempel Pressens samarbetsnämnd, där vi också finns representerade.

Långsam protokollprocess
I Yrkesetiska nämndens arbetsordning får 2005 står det att nämndens protokoll ska vara offentliga och att protokoll skall skrivas med stor skyndsamhet. Protokollen från våren 2011 är dock försenade till följd av hög arbetsbelastning och låg prioritering eftersom inga ärenden har behandlats. Även de färdiga protokollen är omständiga att få ut och man måste motivera vad man ska använda protokollen till. Ulrica Widsell förklarar anledningen.
– Protokollen ska vara öppna, men vi har också ett ansvar att skydda den enskilde medlemmens integritet och därför måste det ändå göras en prövning om vilka uppgifter som kan lämnas ut. Nu pågår en diskussion om de här protokollen ska vara helt offentliga eller inte, men det är inte riktigt beslutat än.

Förbundsstyrelsen har under året bytt ut samtliga personer i Yrkesetiska nämnden och en ny arbetsordning är på gång, men Ulrica Widsell är återhållsam med kritik mot hur nämnden har skött sitt arbete historiskt. 
– Det finns inte anledning för mig att gå in och titta på hur det har sett ut bakåt, utan jag fokuserar på hur det kan se ut framåt. Nu är den största utmaningen att få Yrkesetiska nämndens arbete mer synligt och hur vi ska hitta nya vägar dit. 

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se