I eftermälet till terrorattentaten i Norge har det förts en omfattande diskussion i Sverige om det ansvar högerpopulistiska grupperingar och partier som Sverigedemokraterna har för sin invandrarfientliga retorik. Även om SD givetvis inte är direkt skyldiga till Anders Behring Breiviks massmord på unga socialdemokrater så har många påpekat att retoriken från extremhögern är obehagligt lik den norske terroristens språkbruk, bl. a. hatet mot ”det politiskt korrekta” eller i ABB:s terminologi: ”kulturmarxisterna”. Ordet ”politiskt korrekt”, som ju direktimporterades till den svenska politiska debatten från USA av borgerliga debattörer under 1990-talet har därmed fått en direkt obehaglig underton.

Det vore dock att göra det alltför enkelt för sig att enbart peka finger åt högerpopulister som SD. Faktum är att motviljan mot det politiskt korrekta återfinns djupt in i mer etablerade borgerliga och högerliberala kretsar. Sedan terrorattentaten i USA den 11/9 2001 så har Europas liberala partier i många fall rört sig högerut, såväl i retoriken som i politisk praktik. Med krav på hårdare tag mot kriminella, ivrande för repressiva övervakningslagar som FRA och stöd till USA:s militära invasioner i Afghanistan, Irak och Libyen har en mer aggressiv högerliberalism trängt ut socialliberalerna i bl. a. Folkpartiet. Slöjförbud och språktest som krav för medborgarskap, som för inte så länge sedan var kontroversiella även bland liberaler, har idag slagit rot och upprör inte många borgerliga debattörer. Längst har det kanske gått i vårt grannland Danmark där högerliberala partiet Venstre (Folkpartiets systerparti) öppet och länge har samarbetat med det främlingsfientliga Dansk Folkeparti och skärpt invandringslagar och regler för anhöriginvandring. I Danmark hånar numera den etablerade högern öppet och hånfullt det politiskt korrekta, som i princip definieras som alla de som bekänner sig till en generös invandringspolitik och en humanistisk människosyn. Som bl. a. vänsterdebattören Andreas Malm har påpekat har gränserna mellan Europas liberala partier och mer öppet högerpopulistiska och främlingsfientliga partier alltmer suddats ut.

Sverige har ännu så länge lyckats stå emot denna dystra trend, delvis p. g. a. att arbetarrörelsen och vänstern ännu har en relativt stark ställning i vårat land, jämfört med andra länder i Europa. Men vi har också fått våran beskärda del i form av alltmer aggressiva och extrema högerdebattörer på borgerliga ledarsidor som gör allt för att importera den danska politiska hatretoriken.

Två svenska exempel på sådana ledarskribenter är Per Gudmundsson på Svenska Dagbladet och Mats Skogkär på Sydsvenska Dagbladet. Båda kännetecknas av blint försvar för USA:s krigspolitik, stenhård lojalitet mot Israel även när landet begår grova folkrättsbrott och massdödar civila och avsky mot mot allt som de uppfattar som det minsta vänster. Såväl Gudmundsson som Skogkär drar sig heller inte för att håna den vänster som de hatar så mycket från sin trygga position på ledarsidor där de sällan får mothugg.

Man kan tycka att såväl Gudmundsson som Skogkär nu borde ha tagit intryck av händelserna i Norge och ödmjukt fundera över sin aggressiva retorik som bär obehagliga likheter med massmördaren Anders Behring Breiviks fixa idéer om den kulturmarxistiska sammansvärjningen. Men tyvärr syns inga sådana tecken på omprövning.

Mats Skogkär har snarare trappat upp sin aggressiva retorik och går nu, bara drygt en månad efter terrorattentaten i Norge till angrepp mot vänstern (!). I ett första inlägg (”Hatet från vänster” 2011-08-24) antydde Skogkär, baserat på ett citat från ett tidigare kritiskt blogginlägg av mig, att jag är en vänsterterrorist, eller iallafall en vänsterextremist som i grund och botten inte skiljer mig från de som ägnar sig åt sprängattentat i Grekland eller hotar pälsdjursuppfödare. Denna attack från Skogkärs motiverades av att jag i sagda blogginlägg hade dristat mig till att jämföra Skogkärs försvar för USA:s och Israels ockupationer och folkrättsbrott med de medlöpare till Nazityskland som under Andra Världskriget försvarade den tyska ockupationerna av europeiska länder. Förvisso inser jag att Skogkär fann jämförelsen provocerande, och förvisso inser jag att inte alla behöver hålla med mig om denna jämförelse. Men Skogkärs aggressiva reaktion från ledarplats på en av Sveriges största borgerliga tidningar på en bloggare med några få hundra läsare om dagen var, för att uttrycka saken milt, bortom alla rimliga proportioner. I synnerhet som attacken på Sydsvenskans ledarplats kom hela fyra år (!) efter publicerandet av detta provokativa blogginlägg. Det är inte orimligt att misstänka att Skogkär snarast har utnyttjat tillfället att attackera vänstern som en avledande manöver för att avstyra den kritiska debatt som blossat upp efter Norge. En debatt där han själv kanske skulle tvingats rannsaka sig och sina tidigare uttalanden om vänsterns förkastliga politiska korrekthet.

Som svar på Skogkärs utfall på ledarsidan så publicerade jag en replik under ”Aktuella Frågor i samma tidnings (”Självkritik behövs i gammelmedierna” ; 2011-09-02). Efter detta gick Skogkär till förnyat angrepp på mig under den delvis recyclade rubriken ”Hatet från vänster 2”.

Detta andra inlägg av Skogkär avspeglar en förföljelsemani som gränsar till besatthet. I det detta uppföljande inlägg antydes jag vara medansvarig till utplaceringen av en ”tändsticksask, modell större” (sic!) som placerats utanför Skogkärs hus. Jag trodde först inte detta var sant, och var tvungen att läsa Skogkärs märkliga kolumn både en och två gånger för att försöka förstå vad där stod och vad han faktiskt sade.

Skogkär verkar fullständigt övertygad om att han är förföljd av en stor vänsterkonspiration av terrorister och extremister, där jag uppenbarligen antas ingå. Skogkär beklagade sig i sitt svar på min replik över att han ”avhumaniseras” när han utsatts för hård kritik i starka ordalag, bl. a. för sitt urskuldande av USA:s utrikespolitik och Israels ockupationspolitik. Skogkär tycks ha enorma problem med att jag och många andra överhuvudtaget kritiserar honom för hans kontroversiella ställningstaganden. Intressant förefaller Skogkär efter sitt inlägg precis lika lättkränkt som de imamer som han tidigare hånat på ledarplats i samband med publiceringarna av Muhammedkarikatyrerna och Vilks-affären.

Om Skogkär ogillar retoriken och ordvalet från sina många kritiker, inklusive undertecknad, kanske han borde självreflektera mer över sina egna kolumner och blogginlägg som ju har burit så finstämda och utsökta rubriker som ”Antisemitbladet” (om Aftonbladet) ”Jihad Service” (om SR:s program ”Konflikt” och”Gahrtons galla” (om den miljöpartistiske politikern Per Gahrton). Dessa och många andra exempel och ordval från Mats Skogkärs artiklar och inlägg på Sydsvenskan visar att han kastar sten i ett mycket litet glashus. Skogkär tycks dock ha svårt att tåla att debatten om hans krönikor förs i andra forum, och att hans åsikter är allmänt illa omtyckta, för att inte säga avskydda.

Skogkär har nu, vid upprepade tillfällen, demonstrerat att han, som osedvanligt lättkränkt högerdebattör, är ett minst lika stort hot mot yttrandefriheten i Sverige som de muslimer som påstås vilja inskränka rätten att kritisera sin religion. Hotet mot yttrandefriheten i Sverige kommer alltså i mindre utsträckning från muslimer och i mycket högre utsträckning från en aggressiv och lättkränkt höger som inte tål mothugg. En höger som inte drar sig för att hänga ut enskilda bloggare som vädrar kritiska synpunkter mot dess retorik och alltmer auktoritära politik.

Efter Skogkärs attack på ledarplats mot mig i augusti 2012 tog jag till slut beslutet att lägga ner min blogg ”Biology & Politics”, som varit aktiv i mer än fyra år, sedan januari 2007 och haft hundratusentals besökare. Skogkärs smutskastning var dock enbart den utlösande faktorn, under dessa åren har jag vid upprepade tillfällen blivit utsatt för hån och verbala attacker från diverse anonyma högersympatisörer, bloggare med extrema nyliberala sympatier och s. k. ”klimatförnekare”, som inte tror på den antroprogena växthuseffekten av ideologiska skäl.

Hatet från höger gör att jag nu längre inte orkar längre, och detta hat är sannerligen inte begränsat till anonyma röster i bloggosfären och bland sociala medier. Avskyn mot vänstern går däremot djupt in i den borgerliga mainstreamfåran. Skogkär är ett, men inte det enda exemplet på detta hat, som är ett av de största hoten mot yttrandefriheten idag p. g. a. den rädsla och självcensur som hetsen det politiskt korrekta givit upphov till.