Tuve Skånberg, riksdagsledamot för Kristdemokraterna, menar att det nuvarande pressetiska systemet har för fria former. Han tycker att vem som helst borde få anmäla övertramp till Pressombudsmannen och förespråkar fullständig transparens runt Pressombudsmannens anmälningar.
– Om pressen levde upp till sitt regelverk skulle det räcka långt, men även när allmänheten tycker att övertrampen är solklara frias publiceringarna i de pressetiska nämnderna. Det kunde vara mer restriktivt. Satir till exempel kan vara nästan hur grov som helst. 

Han upplever att svensk press blivit sämre på att ta hänsyn till oskuldspresumtionen och enskildas integritet de senaste åren. 
– Ansvariga utgivare tänjer gränserna och blir mer benägna att publicera ryktesspridning och namn som inte borde vara tryck. Särskilt kvällstidningarna har, troligtvis i sin iver att sälja lösnummer, publicerat namn och fotografier på människor som ännu inte dömts i en rättegång. Samtidigt används ordet allmänintresse väldigt flexibelt. Det kan betyda "allt som vi vill trycka" eller "allt som vi kan sälja lösnummer på" och det kan innebära att verkligt allmänintresse inte alltid föreligger. 

Han använder de engelska och tyska kvällstidningarna som varnande exempel på en utveckling han inte vill uppleva i Sverige.
– Det är inte så att vi vill ändra lagstiftningen i första hand, utan vi ser gärna att pressen är betydligt mer återhållsam och själva ser över sina pressetiska dokument, men om det inte räcker är vi ju tvungna att se över det här från politiskt håll.  

Ifrågasätter förtalslagen
Just skyddet för den enskilde mot förtal är den pressetiska fråga Tuve Skånberg framhäver som mest relevant för debatt just nu. 
– Som enskild medborgare har man väldigt lite att sätta upp om man blir uthängd. Jag vet inte om lagen om förtal fungerar som den är tänkt, men som jag har förstått det tillämpas den mycket sällan och jag upplever att lagen lägger en orimlig börda på privatpersoner. 

Rättelser och uppgifter om nedlagda brottsmisstankar borde få motsvarande publicitet som tidigare rubriker, både vad gäller plats och omfång, säger han.
– Det skulle förmodligen innebära att pressen blev betydligt mer återhållsam. I nuläget är det inte alls säkert att uthängda personer får upprättelse, eftersom rättelsen kommer i en liten notis långt bak i tidningen. Media har en sådan makt att fördärva både karriär och relationer och med den makten följer också ett väldigt ansvar.

Personliga erfarenheter
Även om Tuve Skånberg själv aldrig upplevt sig utsatt för förtal har han flera erfarenheter av osakliga artiklar.
– Både jag och mina riksdagskollegor har upplevt ett antal exempel där det blivit fel, säkert beroende på stress eller att journalister vill göra sig ett namn genom att skriva mer än vad det finns täckning för.

Att inskränka meddelarfriheten så att man lagvägen kommer åt polisläckor skulle vara svårt, anser Tuve Skånberg som följt vårens debatt om problematiken. Han tycker att det faller inom pressetikens område att sätta upp regler mot köpta nyheter och inom polisens område att vara tydlig med sin etik. 
– Advokatsamfundet har ju ett regelverk som inte advokater får gå utanför. På samma sätt finns ett liknande regelverk inom hälso- och sjukvård. Jag tror att man skulle kunna komma bättre till rätta med problemet med polisläckor genom en tydligare etik. 

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se