"Fotoförbud är inte alltid fel” lyder rubriken på Svenska Dagbladets ledarsida 2008-01-24. Maria Abrahamsson skriver att hon tycker att det är rimligt med ett förbud mot att fotografera människor som dragit sig tillbaka och inte vill bli fotograferade. Men det är inte hennes åsikter om Integritetsskyddskommitténs betänkande som är intressant, utan avslutningen. Hon skriver: ”Kommitténs ordförande Olle Abrahamsson är förresten min man”. Så var det sagt.

För detta ska hon ha ett erkännande. Men frågan är vad det betyder?
- att paret inte har för vana att diskutera ämnen som de båda hanterar professionellt?
- att paret har för vana att diskutera ämnen som de båda hanterar professionellt?
- just det här ämnet har paret ventilerat åtskilliga gånger med varandra (och med andra juristvänner)?
- just detta ämne har paret (inte) diskuterat?
- och så vidare?

Den principiella frågan blir, bör Maria Abrahamsson alls skriva om betänkandet? Nu har hon löst eventuella framtida jävsfrågor genom att lämna SvD och satsa helt på politiken.

I denna värld av gamla och nya relationer finns grogrund för vänskapskorruption. Blotta misstanken om att otillbörlig hänsyn kan tas till privata relationer är skadligt för mediernas trovärdighet.

I Nationalencyklopedin definieras vänskapskorruption: ”Förekomsten av otillbörliga förmåner som hänger samman med vänskap ofta mellan makthavare. Historiskt åtminstone sedan början av 1970-talet”.

Jag tror mig möjligen har hittat ursprunget. I boken ”Att övervaka överheten” (Bonniers) 1953 publicerar Vilhelm Moberg ett föredrag han höll på Vinterpalatset, Stockholm, 18 april 1952.

Talet handlade om Kejne- och Haijbyaffärerna, om myndighetspersoner som ömsesidigt skyddar varandra. Ett år senare på samma scen är titeln på föredraget ”Ansvaret för rättsskandalerna”. Han använder sig då av begreppet vänskapskorruption och säger: ”Jag har infört ordet i svenskt språkbruk, och är den förste att beklaga att det var nödvändigt.

Att uppdaga och avslöja intressekonflikter är ett viktigt inslag i journalistiken. Med den mediala världen är tämligen skyddad från sådan granskning, just till följd av intressekonflikter. Ingen individ eller redaktion kan bedöma den egna trovärdigheten. Det är alltså omgivningen – läsare, lyssnare, tittare – som avgör.

Sophie Nachemson-Ekwall är en väl känd och hyllad ekonomijournalist. Hon skriver i dagens Industri, DI och hon forskar på Handelshögskolan, ett projekt som finansieras av Jan Wallanders och Tom Hedelius forskningsstiftelse.

I en artikel i DI av Nachem-Ekwall i slutet av april 2008 beskrivs Hedelius som ”Mäktigare än någonsin”. Basen för Hedelius maktutövning ibland annat Handelsbanken är, enligt Nachemson-Ekwall, den okända stiftelsen Jan Wallanders och Tom Hedelius forskningsstiftelse, där Hedelius är ordförande.

Borde inte sambandet ha framgått i DI, frågar Resumé som uppmärksammat komplikationen 2008-04-24.
- Det avgör inte jag. Det viktigaste är att redaktionen kände till det och det gjorde de, svarar Sophie Nachemson-Ekwall.

Men kopplingen till Hedelius kan väl skada tidningens trovärdighet?
- Vi upplevde inte det här som en jävsituation. Jag jobbar dagligen med den här problematiken. Min bror är börs-vd, min man är ir-chef på Nordea och mina kurskamrater från Handels sitter på många tunga vd-jobb. Jag har kompisar överallt. Editionschefen Anders Lundborg på Dagens Industri bekräftar för Resumé att man kände till kopplingen.

Marie Söderqvist Tralau är seniorkonsult och grundare av United Minds vars affärsidé enligt hemsidan www.unitedminds.se är: ”Vi på United Minds är experter på analytisk marknadsinsikt, som hjälper företag, organisationer och myndigheter att nå sina mål. Vi granskar och analyserar trender, tendenser och samhällsförändringar – samt hjälper dig att utforma strategier och skapa resultat i verksamhet och affärer”.

Bland kunderna finns Swedish Meats, men också organisationen Min Mat, ett samarbete som ska främja svensk mat. Bakom Min Mat står Kött- och charkföretagen, LRF, Svensk Köttinformation, Sveriges Nötköttsproducenter och Scan AB.

När Uppdrag Granskning 2007-12-05 visade hur Ica-butiker hanterade köttfärs var Söderqvist också kolumnist i Expressen. I en krönika 2007-12-12 försvarar hon beteendet. ”Jag är inte särskilt upprörd. Om jag ska vara ärlig tycker jag att det är helt rätt att inte slänga fullt ätbart kött.”

Expressens informationschef Irina Halling till Dagens Media dagen efter:
- Alla våra krönikörers uppgift är att vara fria oberoende röster och gärna gå emot strömmen, vilket hon gör i artikeln. Vi förutsätter att man inte blandat ihop sina roller och inte har knytningar och agerar för kunder när man skriver för tidningen, det är självklart vår policy. Vi vet så klart att hon jobbar för United Minds och vi får lita på att hon ser till att hålla sig oberoende.

Paula Asarnoj är ansvarig för mediekontakter för Profylaxgruppen. Hon är också frilansjournalist. Svenska Dagbladets Idag-sida publicerar artiklar om förlossningsskräck våren 2008 skrivan av just Asarnoj.

Ingenstans i artiklarna redovisas Paula Asarnojs pr-uppdrag. I en faktaruta nämns psykoprofylax, som Profylaxgruppen erbjuder, som en lösning på problemet med förlossningsskräck. Men Per Söderström, redaktör för Idag-sidan, ser inget problem med Asarnojs roll.
- Vi kom fram till att det inte fanns någon risk för jäv, säger Idag-redaktören Per Söderström till Resumé 2008-05-28.