Anders Flanking, riksdagsledamot för Centerpartiet, tycker att dagens pressetiska system överlag är klokt uppbyggt, även om han fortfarande tycker att vissa publiceringar kan ifrågasättas. 

─ Som betraktare upplever jag att det har blivit vanligare med övertramp, framför allt när det gäller den enskildes integritet. Jag kan till exempel tycka att det är ett etiskt övertramp när man publicerar namn och bilder på personer som inte är dömda. Gränserna har helt klart förflyttats. Sedan kan man alltid fråga sig om det är en naturlig utveckling, men att vi fortfarande är betydligt längre komna än andra länder tycker inte jag är ett försvar för att tumma på en god etik. Många enskilda kan ändå fara illa. 

 

En anledning till förskjutningen kan vara det nya internetklimatet med bloggare och internetforum som förmedlar information utan större eftertanke, säger han.

─ Det är härligt ur ett yttrandefrihetsperspektiv att fler kan göra sina röster hörda på nätet och jag vill inte begränsa det, men det finns också faror med det här. Till exempel var det någon sajt som publicerade obduktionsbilderna på de mördade Arbogabarnen och det hade naturligtvis aldrig en tidning gjort, men det är tänkbart att de traditionella medierna kan smittas av det beteendet och börjar tumma på de etiska reglerna. 

 

Anders Flanking tycker att det är oroväckande att nyheten om Ola Lindholm läckte ut från rättsapparaten och blev en nyhet innan förundersökningen ens var igång.

─ Det finns så klart två bottnar i det här. Om publiceringen handlade om en trovärdighetsfråga eftersom han ledde Kamratposten och en del barnprogram kan jag förstå det, men tanken har i alla fall slagit mig att det kan ha handlat mer om allmän spekulation, nyfikenhet och sensationslystnad. Man refererar ofta till allmänintresset, men det kan ju också uppfattas som att den gränsdragningen görs utifrån ett säljintresse, även om man inte vill tro att det är så.

 

Just frågan om polisläckor är en av de punkter inom det pressetiska området som Anders Flanking anser borde diskuteras mer. 

─ Det är olyckligt att man inom rättssystemet lämnar ut, eller rentav säljer, sekretessbelagda uppgifter som är viktiga för att få till en korrekt undersökning och så småningom en eventuell dom. Jag har ingen lösning på problemet, men att sälja sådana här tips är omoraliskt och jag tycker att detta är en fråga för polisen att hantera i första hand. Jag tror säkert att de arbetar med det här, men eftersom det fortfarande förekommer läckor är det uppenbarligen en lång resa kvar. 

 

Anders Flanking menar att också medierna borde ha ett intresse av att fundera över publiceringar baserade på läckta förundersökningar för att motverka en opinion för ändrad lagstiftning. Till exempel vore det hedervärt om branschen kunde enas om att inte uppmuntra läckage genom att lämna ut tipspengar, säger han.

─ Även om systemet är bra i Sverige är förtroende och ansvarstagande en förutsättning för att det ska fortsätta vara som det är. Får man då blotta misstanken om att man köper sig tips i ett tidigt skede av en undersökning kan man fråga sig om uppgifterna är korrekta. Det kan både förstöra utredningen och visa sig vara totalt felaktigt i efterhand. 

 

Okunskap om systemet
Anders Flanking ställer sig positiv till en ökad offentlighet kring de anmälningar som kommer in till Pressombudsmannen och tror att allmänheten behöver mer information om var man kan vända sig med invändningar mot olika publiceringar. 

─ Det finns nog anledning att förmedla ännu mer hur systemet är uppbyggt, för jag tror fortfarande att det är många som inte vet de olika gränserna går. Det är viktigt att vi inte går och lagstiftar om etiska frågeställningar, men då krävs problematisering och diskussion, en diskussion som media skulle kunna vara med och leda.

 

Han ser också en risk för att EU-samarbetet och jämkningen mellan olika länders lagstiftning och utgångspunkter kan leda till inskränkningar i yttrandefriheten, något som han menar att man bör vara vaksam på.

─ Innan jag kom in i riksdagen var det till exempel en väldig diskussion kring FRA och när vi hade arbetat med den frågan i olika omgångar hade ursprungsförslaget förändrats på ett trettiotal punkter, till skydd för integriteten. Om man ägnar sig åt önsketänkande hade man kunnat gå ännu längre, men det gällde också att väga in andra principer som rikets säkerhet och skyddet mot terrorism.