Helene Petersson, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, upplever att mediedreven har blivit allt hårdare på senare år. 
– Numera är det kanske inte en halvsida eller helsida, utan en väldigt stor del av editionen som omfattas av samma ämne. Självklart måste man då vara noggrann med den personliga integriteten och inte gå över gränsen så att enskilda människor känner sig väldigt kränkta och utsatta, men jag tycker fortfarande att pressetiken fungerar bra. 

Några goda exempel är publiceringarna om Håkan Juholts flickvän och Ola Lindholms drogtest, som handlade om offentliga personer och hanterades inom rimlighetens nivå, menar hon. 
– Det skrevs om Håkan Juholts sambo, men det lades ganska snabbt åt sidan och det blev inget stort allmänt pådrag. Ola Lindholm är också en allmän person och det är nog där gränsen går. Vi som har allmänna uppdrag får nog vara lite mer luttrade och finna oss i att bli omskrivna.

God pressetisk balans
I länder som Tyskland, Italien och Spanien publiceras det mer information om privatpersoner och rent skvaller än i Sverige, anser Helene Petersson.  
– Jag tycker att vi har det bra avvägt och speciellt Expressen tycker jag håller sig inom väldigt bra ramar. Den balansen och journalistiska medvetenheten beror nog på vårt system med en pressetisk ombudsman och Pressens Opinionsnämnd. När någon närmar sig gränsen för vad etiken kan tillåta upplever jag att det uppmärksammas och diskuteras. 

Något hon däremot tycker förtjänar mer uppmärksamhet är frågan om närbilder vid fotografering. 
– Jag reagerade väldigt starkt på frågan om fotograferingsförbudet, eftersom departementskrivelsen bara fokuserar på den personliga integriteten och inte alls på yttrandefrihetsaspekten. Den balansen måste man hålla och jag tycker inte att fotograferandet är den stora frågan, utan om bilden publiceras eller inte.

Liknande resonemang framkommer när hon talar om att redaktionernas tipspengar kan uppmuntra folk att för egen vinning lämna ut information som kan skada enskilda. 
– Jag har ingen synpunkt på det. Det är klart att det kan innebära att någon som exempelvis fotograferar någon annan i en ofördelaktig situation kanske får betalt av tidningen för det, men det ligger på ansvarig utgivares ansvar att se om det är något man kan publicera. 

Vill utreda meddelarskyddet
Helene Petersson har stor förståelse för sin partikollega, Susanne Eberstein, som varje år lägger varje en motion om att förundersökningar ska undantas från meddelarskyddet, men tycker att frågan fordrar en ordentlig utredning som väger alla för- och nackdelar med en eventuell inskränkning mot varandra.
– Det är en jättesvår fråga. Jag vill definitivt inte begränsa meddelarskyddet på något sätt, samtidigt som jag har stor förståelse för att läckor kan leda till hinder i förundersökningar, så att de som är föremål för förundersökningen kan röja undan bevis och kanske låser utredningen på något sätt.

Hon tycker att det vore bra om alla anmälningar till Pressombudsmannen offentliggjordes, oavsett utfall.
– Det kanske inte är så dumt att man kan gå in och se vad som har anmälts. Det kan ju också göra att man ser var gränsen går för vad man tycker är klandervärt och det kan till exempel vara intressant ur forskningssynpunkt att se över tid och om vi tolererar mer nu än vi gjorde innan.

Rättegångskostnader kan hindra
Att endast ett fall gått till allmänt åtal de senaste tio åren ser Helene Petersson inte nödvändigtvis som ett problem, utan hon vill hellre att de ekonomiska riskerna vid enskilt förtal ses över.
– Det här har vi tittat lite på i Yttrandefrihetskommittén. Om det kostar så mycket att man inte vågar dra igång en process kan det vara ett hinder. Där måste man se till att det finns en ekonomisk möjlighet för alla att dra igång en process och inte riskera att stå med en halv miljon i skuld och inte få rätt. 

Hon tycker också att frågan om att juridiska personer varken kan väcka åtal för förtal eller anmäla till Pressombudsmannen i andra frågor än genmäle är värd att lyfta.
– Jag kan varken säga ja eller nej där, men jag ska fundera på frågan, för visst kan det vara besvärligt för företag om man får väldiga medieskriverier som påverkar ens möjligheter att överleva.

Riskfyllt nära begränsningar
I övrigt ser inte Helene Petersson lagstiftning som en lösning på pressetiska övertramp, men det förutsätter att de redaktionella diskussionerna förs regelbundet och inte bara när det är något som händer. 
– Jag tycker också att man kan föra fram Pressens Opinionsnämnds resultat lite mer. En del tidningar tittar ibland på vad man har sagt där, men det kommer sällan till allmänhetens kännedom.

Hon poängterar samtidigt vikten av att inte ogenomtänkt ge efter för EU-rätten i frågor som krockar med svensk grundlag och är rädd att Yttrandefriheten är på väg att begränsas indirekt genom olika riksdagsbeslut.
– Både regeringen och vi har varit med och tagit beslut om exempelvis utlämning av passfoton och polisernas kommunikationssystem Rakel. Det innebär att medier har det svårare att få ut information om vad som händer inom blåljus och SOS, så visst händer det saker som jag tycker går riskfyllt nära att begränsa yttrandefriheten och gör det svårare för media att kunna granska.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se