Poliser som läcker uppgifter ur en sekretesskyddad förundersökning till media skyddas i regel av meddelarfrihetens efterforskningsförbud, men JK kan besluta om undantag från meddelarskyddet i de fall då kvalificerad sekretess föreligger, berättar justitiekanslern Anna Skarhed.
– Kriterierna för kvalificerad sekretess är svåra att läsa sig till eftersom man måste bläddra mellan Tryckfrihetsförordningen, Yttrandefrihetsgrundlagen och sekretesslagen. Kortfattat gäller kvalificerad sekretess om man avslöjar saker som har att göra med rikets säkerhet eller läcker uppgifter om skyddsidentiteter och spridning av kärnvapen, men det är oerhört sällsynt.

Desto vanligare är att JK får in anmälningar om misstänkta brott mot efterforskningsförbudet, som innebär att arbetsgivaren har försökt att ta reda på vem som lämnat ut information till medierna.
"Vi får knappt antyda att vi är missnöjda", har Stefan Edin, chef för Narkotikasektionen på Västerortspolisen, tidigare sagt till Second Opinion med anledning av det misstänkta läckaget i Ola Lindholmfallet. Även Stockholms länspolismästare, Carin Götblad, har uttryckt svårigheter kring att föra en diskussion om polisläckor eftersom meddelarskyddet är så starkt. Anna Skarhed har förståelse för deras frustration, men poängterar att efterforskningsförbudet inte är samma sak som munkavle.
– Polisen anser ju i många fall att det är klarlagt att en uppgift kommer från en sekretessbelagd utredning och att då uttala sig om att det har skett och att de är oroliga kan inte vara felaktigt. Däremot bryter man mot efterforskningsförbudet om man börjar fråga runt eller försöker forska fram vem det är som lämnat ut uppgifterna.

Problem för utredningar
De fall då polisutredningar har försvårats av läckage och då enskilda blivit utpekade innan misstankar om brott är ordentligt klarlagda har fått Anna Skarhed att fundera över om dagens regelverk är korrekt avvägt.
– Carin Götblad har uttryckt polisens ståndpunkt, och jag kan tror att den är representativ för allmänhetens syn också. Ingen är betjänt av att en utredning inte fungerar för att till exempel förhörspersoner har påverkats av medierapporteringen. Självklart är det en viktig uppgift för media att ha koll på polisens arbete och att de får veta att allt går rätt till i utredningar, men den kontrollen kanske borde göras man väl ser vad polisen har kommit fram till.

Anna Skarhed menar att den danska pressetiska regeln om att medierna inte ska lägga hinder i vägen för rättsutredningar genom sin rapportering låter rimlig.
– Egentligen borde det här inte vara ett problem, för ingen kan ju ha någon annan uppfattning än att det är viktigt att en brottsutredning sker på ett sådant sätt att man verkligen får fram rätt uppgifter, men som vi har det idag förefaller det möjligen vara så att man måste hitta något sätt att kunna förbättra de möjligheterna.

Exakt hur detta ska gå till har hon ingen bestämd uppfattning om, men hon utesluter inte att meddelarskyddet kan behöva ses över.
– Om läckorna innebär att man måste inskränka meddelarskyddet, känns det ju inte bra, men så som det ser ut i dag kan jag tycka att det är ett problem att utredningar inte kan genomföras ordentligt.

Jannike Runquist
jannike.runquist@second-opinion.se