Just argumentet att publicera först ”när dom har fallit”, menar jag är ett uttryck för en passiv publicistisk syn som inte hör hemma i ett modernt medieföretag. Varför skulle vi överlämna ett publiceringsbeslut till de rättsvårdande myndigheterna?

Så här skriver Lasse Edfast:
”Menar Tidningen Ångermanland att det ligger i allmänhetens intresse att veta om att en rektor och förtroendevald är åtalad för våld mot tjänsteman? Och är det omöjligt att vänta tills mannen är exempelvis dömd för ett brott?”

På fråga 1 svarar jag: ja
På fråga 2 svarar jag: nej

Ja, det ligger självklart i våra läsares intresse att få reda på om en person som aspirerat på deras förtroende och som dessutom fått det är misstänkt för brott. Är personen i fråga dessutom högste operativ chef för två skolor blir allmänintresset inte mindre. I detta stödjer jag ansvarige utgivare Jimmie Näslunds bedömning helt och fullt.

Naturligtvis går det att vänta till en eventuell dom, men varför skulle vi göra det? Varför ska vi undanhålla den här informationen från våra läsare när en namnpublicering inte på något sätt strider mot våra pressetiska regler?
Men här skiljer jag och Lasse Edfast oss åt, se bland annat den här diskussionen som vi hade tidigare i år.

Att även SR Västernorrland, som normalt är mycket restriktiva med namnpubliceringar, också publicerar namn låter Edfast passera obemärkt (för övrigt både min och Edfasts tidigare arbetsgivare).

Marcus Melinder
Nyhetschef Tidningen Ångermanland