second opinion
Har vi med prinsessans liv att göra?

Det finns en viss rimlighet i att medierna berättar om bakgrunden till det inställda prinsessbröllopet. Förlovningen var trots allt en regeringsfråga. Men att öppna alla dammluckor och sida upp och sida ner fläka ut det mest privata - det är inget annat än ett stort pressetiskt övertramp.
Pressetik är ett slags format för att komma fram till vad som bör publiceras i medier och vad som inte bör göra det. Men det är mindre stelt än juridik, eftersom två tämligen diffusa storheter ska vägas mot varandra: det publicistiskt önskvärda kontra värdet av att människor slipper skadas av sårande eller integritetskränkande publicitet.
Vad betyder det här för prinsessan Madeleine? Gör kvällstidningarna och vissa andra redaktioner rätt som nu återger uppgifter om att prinsessans fästman hoppat över skaklarna med en norsk kvinna? Ja och nej.
Jag hörde nyss statsvetaren och hovexperten Roger Lundgren i SR P4 Extra. Han påminde om att prinsesssan Madeleine har en plats i successionsordningen, hon kan teoretiskt bli statschef om både Victoria och Carl Philip skulle avlida. När hon förlovade sig i sensomras kunde det ske först efter att regeringen hade samlats till ett beslut i frågan. Madeleines val av blivande make blir i detta ljus en angelägenhet för alla medborgare så länge vi har monarki, resonerade Roger Lundgren.
Jag har respekt för det resonemanget, det finns ett allmänintresse (med vilket menas ett legitimt allmänt intresse för att få kunskap om saken, alltså inte samma sak som ren, osofistikerad nyfikenhet). Men hur är det med publicitetsskadan för Madeleine och hennes fästman, den blivande hertigen?
Ja, som alla vet finns det grader i helvetet. Den smärta som det innebär att få djupt personliga omständigheter redovisade i nationella medier är sannolikt oerhörd för de inblandade. Och för personer med dessa roller kan det tyvärr inte hjälpas att de kommer att omfattas av en del publicitet som sårar och kränker.
Men när rapporteringen blir enorm i volym och intimitet, som i dagens kvällstidningar, då blir publicitetsskadan ännu större än vad som måste accepteras.
Enligt min mening är det rätt ATT berätta att prinsessans fästman är misstänkt för otrohet (förutsatt att det finns mycket stark grund för uppgifterna, givetvis). En viss, med detaljer återhållsam rapportering, vore pressetiskt korrekt.
Men om dammluckorna öppnas och vi får vara med om flera dagars frossande i den sönderslagna kärlekslyckan, paparazzibilder återpubliceras och "vänner" till paret får spaltutrymme för att fylla på med fler solkiga historier - då är det ett rejält pressetiskt övertramp. Tyvärr tyder allt på att det är just det som kommer att ske nu.
Pressetiken är alldeles för ofta antingen eller. Berätta nästan inget alls eller släpp alla gränser och fläk ut människors innersta sida upp och sida ner. Det är att hantera den publicistiska uppgiften ansvarslöst, anser jag.
Så det är både rätt och fel, det som sker i medierna just nu.
Staffan Dopping
Kommentarer. Kommentatorn har juridiskt ansvar för sina inlägg.
Staffan Dopping
Mats, jag ser det inte som otänkbart med hög pressetisk nivå för att det handlar om kommersiell verksamhet. Så gott som hela den svenska dagspressen är kommersiell, och tidningarnas behov av att ha läsarnas förtroende betyder åtminstone i teorin att det finns ett egenintresse för att ta publicistiskt ansvar.
Men jag medger att den senaste veckan inte på alla händer stöder denna teori.
Mats Ingelborn / @matsing
Så länge vi har en allmänhet som otörstigt suktar efter lättsmälta skandaler kommer vi fortsatt se den här typen av journalistik.
Att pressen skulle vara självsanerande är ju inte trovärdigt när alla press i första hand drivs av kommersiella krafter. Och så måste det nog tyvärr vara. Alternativet att leva i planekonomi med stadskontrollerad press tror jag inte någon (väldigt få i alla fall) vill se.
Det enda vi kan göra är att "rösta med fötterna" och sluta köpa skvallerpress och kvällstidningar vars journalistik styrs av lösnummerförsäljning och inte av journalistisk höjd.
John Ahlmark
Fast det faktum att de ingår i succesionen och har en speciell grundlag som reglerara detta, Kan ju också tjäna som argument för att inblandade personer inte själva valt sin utsatthet, utan är offer för en cynisk lagstiftning.
Christina Linnea Örtendahl
Staffan Dopping tar upp en oerhört viktig fråga. Eftersom pressetiken ska fungera självsanerande är det angeläget att frågan diskuteras och alltid finns på agendan. Om inte journalistiken själva märker när de trampat över den etiska gränsen kan det bli nödvändigt att att använda juridiken, och det vore olyckligt.
När det gäller innehållet i artikeln instämmer jag helt i Staffans resonemang. Det har blivit både rätt och fel eftersom rapporteringen övergått till ren snaskighet. Enligt min mening har det skadat personerna betydligt mer än vad det har gagnat allmänintresset.
Tur att det finns journalister som sätter ner foten ibland. Synd bara att det också finns de som är totalt fartblinda och förstör journalistikens rykte.

/images/Jonas_Morian_DSC7101_1.jpg)

/images/klara430_0.jpg)
/images/janemanuel430_1.jpg)
/images/stefan1._0.jpg)
/images/Anders_P_0 (1).jpg)

/images/SIL novak 03_0.jpg)
/images/Pressbild_Anna_Skarhed.ashx2_.jpg)
/images/expressen0_1.jpg)
/images/LindaH2_0_1.jpg)
/images/Lasse Edfast2_1.jpg)
/images/ulrica_1.jpg)