E.ON Vattenkraft Sverige gjorde bedömningen att dammsäkerhetsåtgärder behövde genomföras vid vattenkraftverket Lagfors. För detta krävs det tillstånd enligt miljöbalken och E.ON lämnade in sin ansökan tillsammans med obligatorisk miljökonsekvensbeskrivning till miljödomstolen i februari 2008. Två år och sex månader senare fick de sitt tillstånd.

– Det tar för lång tid. Det finns för lite resurser i mark- och miljööverdomstolen och Högsta domstolen. Skriftväxlingen i det här fallet var inte omfattande och i Högsta domstolen förekommer ju ingen skriftväxling, så de har det som tidigare framkommit att bedöma utifrån. Sett till detta tar det för lång tid, säger Åke Henriksson, ansvarig för vattenmål på E.ON Vattenkraft Sverige.

När E.ON Vattenkraft hade lämnat in sin ansökan tog mark- och miljödomstolen upp ärendet och beslutade i juni 2008 att ge tillstånd för dammsäkerhetsarbetet. Kammarkollegiet överklagade domen till miljööverdomstolen, därför att kollegiet ville få saken prövad om det bara var själva säkerhetsåtgärden eller hela anläggningen som skulle behöva få tillstånd.

Knappt ett år senare, maj 2009, konstaterade mark- och miljööverdomstolen att det bara var för själva säkerhetsåtgärden som E.ON behövde tillstånd. Kammarkollegiet tog ärendet vidare till Högsta domstolen (HD). September 2010, alltså ett år och tre månader senare, gav instansen sitt utlåtande som var detsamma som miljödomstolens och miljööverdomstolens. I instanserna under HD är det möjligt med skriftväxling som då kan påverka hur lång tid ett beslut tar att fatta. Men HD tar inte in nya uppgifter utan bedömer utifrån det som framkommit i tidigare instanser.

Energibranschen ser en utveckling inom vattenkraftens tillståndsprocesser som innebär att när ett kraftbolag söker tillstånd för förbättringar av någon del, så överklagas ärendet och frågan ställs om inte hela anläggningens tillstånd måste ses över. Det var just det som hände i Lagfors-fallet.

Åke Henriksson är kritisk till att det tog så lång tid för ett dammsäkerhetstillstånd och tycker att kammarkollegiet borde arbeta utifrån en egen prioritering.
– Min uppfattning är att kammarkollegiet borde ha en egen agenda där de driver egna frågor och inte bara agerar på de ärenden som kraftbranschen initierar. Som det ser ut i dag tar de upp den här aspekten med tillstånd för hela kraftverket varje gång vi söker tillstånd. De borde ha en egen prioritering, säger han.