Ja, Gunnar.
Du har helt rätt det Du skriver om mitt inlägg (utom möjligen "okunnig"). Möjligen är det Du som är okunnig om hur elmarknaden fungerar. Du kanske ska läsa www.dubu.se/index.html ?

Jag har aldrig påstått att vattenturbinerna inte körs för fullt när utskovsluckorna öppnats/ska till att öppnas. Det jag skriver är att när luckorna öppnats ser en ekonom att det rinner en massa pengar förbi turbinerna och då stänger man det sista kolkondenskraftverket och därmed sjunker marknadspriset markant. När luckorna stängs igen sätts kolkondenskraftverket direkt igång igen (trots fullt vattenmagasin) med följd att marknadspriset igen går tillbaka till de "hälsosamma" höga nivåerna med hjälp av marginalprissättningen. Och detta samtidigt som vattenturbinerna fortfarande går för fullt och kolkondenskraften bestämmer priset på elmarknaden.

Stig har som vanligt fel. Vet kanske inte heller så mycket om vattenkraft. Jag vet efter mer än 40 års erfarenhet av vattenkraftskörning. Varför fortsätter Stig att påstå så ofta om sådant som han inte vet något om??

Gunnar är naiv. Elproducenterna kör sina anläggningar så att det resulterar i maximal vinst, det gynnar definitivt inte svenska samhället, gynnar inte heller största delen av ägarna (svenska medborgare som äger vattenfall och andra offentligt ägda anläggningar).

Däremot gynnar det definitivt finska och tyska ägare som har bjudits in av naiva och ovetande svenska politiker. Finnarna och tyskarna är så klart bara att gratulera, undrar hur många gånger de tänkt tanken ”dumma svenskar”.

Okunnigt. Björn vet t.ex. inte tillräckligt om vattenkraft. Är det för mycket vatten så körs först turbinerna fullt. Sedan öppnas eventuellt luckorna dessutom men fortfarande fullt genom turbinerna (Möjligen med minimalt ökande fallförluster). När sedan spillet upphör/utskovsluckorna stängs kör fortfarande turbinerna fullt. Elproduktionen är alltså densamma oberoende av om det samtidigt spills.
Vattenkraften o kärnkraften körs faktiskt optimalt o optimum sammanfaller faktiskt för ägarna o samhället.

Marginalprissättningen på elmarknaden är ett klart ekonomiskt incitament för elproducenterna att anpassa sin basproduktion (vatten- och kärnkraft) i Sverige i syfte att maximera vinsterna. Incitamentet ligger i det att den allra minsta produktion med fossil kraft sätter priset på basproduktionen vilket ökar systempriset (marknadspriset) med flera hundra procent på grund av den fossila produktionens höga bränslekostnader samt marknadspris för utsläppsrätter på toppen.

Detta faktum visades helt klart under hösten 2011 då vattenmagasinen var överfulla och producenterna tvingades skydda dammarna genom att släppa vatten förbi turbinerna. När dessa luckor kunde stängas tog det inte många timmar innan det första kolkondenskraftverket återigen togs i drift trots att magasinen var fulla och marknadspriset mångdubblades dagen efter.

Denna "manipulation" är tyvärr tillåten i denna "fria" marknad och hittills har ingen elproducent avstått från denna möjlighet av förklarliga skäl.

Det mest sorgliga i detta är att marknadspriset på utsläppsrätter, som skulle vara ett ekonomiskt incitament för elproducenterna att undvika produktion med fossilt bränsle, istället läggs på konsumentfakturan. I och med elmarknadens marginalprissättning hamnar utsläppsrätterna dessutom på basproduktionen vilket innebär att konsumenterna betalar utsläppsrätter som inte existerar. I ett fungerande rättssamhälle kallas det bedrägeri när man tar betalt för något som inte existerar men på den fria elmarknaden kallas det kreativt ekonomiskt tänkande och är fullt tillåtet.

I en fri elmarknad utan priskonkurrens där priset sätts efter det dyraste produktionssättet har elproducenterna ingen som helst anledning att inte utnyttja dessa fria händer. Den som är tvingad att betala hela kalaset är den som inte ens finns på elmarknaden och kan försvara sig, elkonsumenten och svensk industri.

Att det är en missuppfattning att elproducenterna skulle tjäna på en lägre produktionsvolym är minsann något man får höra om och om igen av elbranschens företrädare.

Faktum är dock att när man för svensk vatten- och kärnkraftproduktion månaderna januari och februari jämför åren 2009 (högre kärnkraftsproduktion) och 2010 (lägre kärnkraftproduktion), så blir utfallet när det gäller summan producerad volym * spotpris för året 2009 = 8,8 miljarder SEK och för året 2010 = 14,2 miljarder SEK. Alltså 5,4 miljarder SEK högre för året med lägre kärnkraftproduktion.

Om Vattenfall sen skulle ha hedgat bort mycket av den här tänkbara vinsten, har väl egentligen inte med saken att göra. Att det inte skulle vara tillåtet för Vattenfall att spekulera är dock för mig en nyhet, vad jag har förstått ska det i en ”fri marknad” vara helt tillåtet att sälja till vem man vill alternativt inte sälja alls.

Det är tyvärr en väl utbredd missuppfattning att energiproducenterna skulle tjäna på att hålla igen på elproduktionen. Producenterna tjänar på att verken går, särskilt som det mesta redan är hedgat i förskott. Och det är heller inte praktiskt möjligt att 'spekulera' med t ex kärnkraftproduktion på det sätt som en del tror. Elpriset är en funktion av väldigt många parametrar: förutom tillgänglig produktionskapacitet även väder, tillgänglighet i överföringskapacitet, produktion/konsumtion i länderna runt omkring mm. Att spekulera kring alla dessa faktorer är varken tillåtet eller ens möjligt.
/Oskar Ahnfelt, Vattenfall

Visst stämmer det att medierna missar helheten i energifrågan.

Kanske ännu värre är att medierna överhuvudtaget missar energifrågan varje gång det är dags för valrörelse. Genom att det helt klart är så att ingen företrädare för våra riksdagspartier vill ta i energifrågan ens med tång, så ställs de aldrig mot väggen när det som mest skulle behövas.

De senaste vintrarna med begränsad elproduktion har visat att det lönar sig för de svenska producenterna att hålla nere produktionen. Detta genom att elbörsens funktion medfört att priserna ökat så mycket att totalintäkterna blivit högre.

För de vinstmaximerande elproducenter som äger våra vatten- och kärnkraftanläggningar finns alltså inget incitament att hålla uppe produktionen. Det här är helt klart en fråga som politikerna måsta ta ansvar för, den kan inte överlämnas till ”marknaden”.