Skip to Content

second opinion

Ursprunglig artikel publicerad i: skolraset.aftonbladet.se 12 April 2011 / Nyheter
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(14)     Begrav den här! +(2)

Aftonbladets "Skolraset" har redan en färdig tes

Brit_Stakston_2.jpg

Att Aftonbladet väljer just Skolraset som namn visar redan där att så många som möjligt av läsarnas fördomar ska bekräftas. Det är en debatt med en redan färdig tes. Så Aftonbladet, vad är egentligen syftet med Skolraset?

Dela |


Skolfrågan är hetare än någonsin. Den livliga och på många sätt unika debatt runt Jan Björklunds debattartikel ”Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder” som på nätet samlats under #merkateder har varit inspirerande att följa. Äntligen en aktiv, konstruktiv diskussion om lärarrollen, sprungen ur lärarnas egen frustration över beskrivningarna av dagens skola. IT-minister Anna-Karin Hatts runda bordssamtal om skolans digitalisering har också varit framsynta, hoppfulla och inspirerande.

Det här har varit välbehövliga korta pauser från en rasande debatt. Pauser med fokus på det riktigt betydelsefulla. Lärarnas självbild och deras förutsättningar att ägna sig åt det de är bäst på. Pedagogik. Med stöd av strukturer och kursplaner som strävar åt ett håll som utvecklar elever.

citatteckenlang.gifMen skolan är allmänt villebråd. Alla lägger sig i. Sliter skolan i bitar. Utan att ha en aning om vad de pratar om. Alla relaterar till hur skolan är. Vi har ju själva gått i skolan. Just det är skolans stora problem. Alla anser sig vara experter på skolan.

Senast att nu ge sig in i matchen är Aftonbladet som startat ”Sveriges största skolgranskning” under namnet Skolraset. Namnvalet förklaras såhär:

”Raset syftar på hur den svenska skolan faller i internationella mätningar, som PISA-undersökningarna. Både i matematik, läsförståelse, naturvetenskap och jämlikhet når Sverige betydligt sämre resultat än för 20 år sedan.”


Detta får sedan forma Aftonbladets utgångspunkt för sitt öppna gräv: ”Vi hade världens mest jämlika skola. Sverige var ett föregångsland. I internationella mätningar nådde vi toppresultat. Sen kom raset. I dag slås nästan 14 000 elever ut innan gymnasiet. Klyftorna mellan rika och fattiga barn växer i klassrummet. I många skolor får inte ens hälften godkänt i alla ämnen. Vad var det som hände? Nu börjar Skolraset – Sveriges största livegranskning. Tillsammans med våra reportrar kan du vara med och ta reda på vad som gick fel med den svenska skolan. Det här är vår gemensamma fråga och vår gemensamma möjlighet att syna skolan i sömmarna så att vi kan bli bäst i världen igen.”

Att Aftonbladet väljer just Skolraset som namn visar redan där att så många som möjligt av läsarnas fördomar ska bekräftas. Även den tidigare så framgångsrika tv-serien Klass 9A har under den senaste omgången förvandlat eleverna till passiva objekt i en berättelse om lärarkårens massiva misslyckande.

Aftonbladets utgångspunkt är tydlig de vill ”ta reda på vad som är fel med den svenska skolan”. Jag undrar kan det då kallas ett öppet gräv? Läser reaktionerna, ser hur redaktionen hamnar i försvarsställning och funderar om inte metodvalet, den öppna grävprocessen är den egentliga och stora drivkraften istället för att bidra till en öppen debatt som gynnar skolutvecklingen och det oroar mig. För visst det finns mycket i skolan som inte fungerar.

Orsak och verkan
Resultaten i PISA och andra undersökningar visar på försämring. Men det finns mycket som fungerar, många lärare, elever och föräldrar som kan berätta om hur en bra skola ser ut och om hur de faktiskt har förändrat sin egen skola till det bättre. Och ingen kan idag säga med bestämdhet om vad försämrade resultat i undersökningar står för. Politiska beslut från åttiotalet? Nya mätmetoder? Att andra blivit bättre? Försämrade villkor för eleverna i sina egna hem? Eller förändringar i det svenska samhället som går långt bortom skolans vardag.

Intressant är också att både PISA och McKinsey faktiskt ger ledtrådar till hur skolan kan förbättras. De forskningsrönen skulle kunna matchas med en mängd andra undersökningar och framgångsberättelser över lyckade satsningar i svensk skola och det skulle snabbt kunna sätta en agenda för vad politiker och andra borde leverera. Nu kommer Skolraset i ”bästa fall” leda till ytterligare populistiska utspel från politiker för att visa handlingskraft som resultatet av ett begränsat "realtidsgräv" istället för att agera på den sakkunskap och den levande diskussion som finns inom skolan för vad som kan göras.

En lite mer ödmjuk inställning skulle känts bra. Vi granskar skolan. För att se både det bra och det dåliga.

Så Aftonbladet, vad är egentligen syftet med Skolraset? Är det bara en metod som ska ha sitt eget liv? Är målet att jaga syndabockar? Hur har man tänkt sortera bland synpunkterna? Finns det plats för de andra perspektiven, vid sidan av de tragiska berättelser som kommer från missnöjda föräldrar, lärare, elever - samt en och annan rättshaverist? Och även om det ges plats, vill man ta plats? Vill en engagerad lärare eller elev ge sig in och försvara ”skitskolan”? Är det inte också så att man alltid tänker ”nej inte på min skola” men kritiken den tar man åt sig av ändå även om man inte känner igen sig.

Jag borde vara glad. Över en öppen skoldebatt. Men det här är inte en öppen skoldebatt. Utan en öppen skoldebatt med en redan färdig tes, den om att den svenska skolan är skit. Där allt handlar om att ta reda på vad som är fel och inte fungerar. Intresset för vad som är möjligt och kan göras är inte i fokus. Och jag förstår inte hur lärarna och eleverna i dagens skola ska orka mer.

Jag vet själv hur varje förälder sitter med frågor och kritisk blick, satt en gång i styrelsen för ett föräldrakooperativ. Föräldrar som alla tyckte de kunde pedagogik bättre än förskollärarna. Att utgå från Läroplanen för förskolan och den pedagogiska kunskapen var oväsentligt. Vilket fick konsekvenser som att barn som bet de andra barnen skulle skickas hem och pianolektioner skulle ges alla eftersom en drivande förälder tyckte det var det viktigaste barnen behövde. Det var en mardröm och en inblick i pedagogernas verklighet.

Aftonbladets maktagerande
Glädjande är att lärarna själva reagerat på #skolraset genom att starta #skollyftet där goda exempel ska lyftas fram. Ett initiativ som Aftonbladet igår försökte misstänkliggöra. Ännu ett tydligt tecken på med vilken agenda detta startats och att metoden är helt överordnad innehållet för Aftonbladets redaktion.  Dessutom ett tecken på maktagerande som får det att vända sig i magen på mig. Särskilt när det görs i öppenhetens namn. 

Hur käckt det än är med Aftonbladets metodförklaringar som syns i formuleringar som ”Lika mycket som Skolraset är en öppen granskning är det ett öppet sajtbygge” så är risken stor att det ännu en gång blir en gestaltning av hur inkompetenta lärarna är. Det skapar en håglöshet som är oroväckande för de unga som imorse gick till ännu en ny skoldag. I en skola som överallt beskrivs som en ”skitskola”.

Det är dags att ge skolan, lärarna och eleverna arbetsro – ge lärarna en chans att sträcka på ryggen och jobba med sitt eget självförtroende, sin egen utveckling och elevernas lärande. När lärarna sänks, ja i samma stund sänker man eleverna. Ansvaret alla bör ha är att värna om att skolan får bygga upp sitt egenvärde, att själva beskriva den. Det önskar jag Aftonbladet hade varit mer intresserade av. Det får vara nog med fokus på hur usel skolan är.

Brit Stakston

----
Redaktionens notering: Aftonbladet har nu bytt namnet "Skolraset" till "Skolgranskning" efter massiv kritik, bland annat här på Second Opinion.

Dela |
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(14)    Begrav den här! +(2)
CAPTCHA
Denna fråga är för att testa om du är en mänsklig besökare och för att förhindra program att spamma.
Image CAPTCHA
Skriv in de tecken som visas i bilden.
Kommentarer. Kommentatorn har juridiskt ansvar för sina inlägg.
Den 04 Februari 2013 13:48:11

Sture Eriksson

En ny pedagogisk optimism börjar synas i skoldebatten. Men ett radikalt nytänkande är nödvändigt för att gå från ord till handling!
Se min hemsida: http://home.swipnet.se/StureEriksson

Den 20 April 2011 16:59:15

Sture Eriksson


Den nya läroplanen LGR11 har en allvarlig brist då den reflekterar “enhetselevens” utveckling enligt Piaget´s stadieteori men saknar de differentialpsykologiska principerna för en genuin individualisering av undervisningen.

Vi behöver en skoldebatt där fakta accepteras i stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra frågan om hur undervisningen skall INDIVIDUALISERAS.

TVÅ HUVUDUPPGIFTER FÖR DEBATTEN OM FRAMTIDENS SKOLA.

Utifrån existensen av betydande intelligensskillnader mellan eleverna men framför allt utifrån divergensprincipens giltighet bör den skolpolitiska debatten som första steg syfta till att lösa följande problem av helt avgörande betydelse för utformningen av framtidens skola:
1. Hur skall läroplansmålen definieras för olika elevgrupper så att de inbegriper både den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt?
2. Hur skall läromedlen konstrueras så att de optimalt är anpassade både till den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt hos olika elever?

Se ”Sture Erikssons hemsida”: http://home.swipnet.se/StureEriksson/

Den 12 April 2011 18:55:33

Kennet Öhlund

Jag är inte personen med bästa kunskapen om hur man ska värdera den studie som uppmärksammas här: http://bit.ly/i9rv8D Men jag hoppas verkligen att någon tar detta ifrågasättande av Pisa vidare, och sätter mätverktyget under ännu mer lupp. Om det skulle vara så att verktyget har svagheter - hur ska vi då veta om skolan alls har rasat? - mycket, lite, eller inte alls.

Den 12 April 2011 09:52:11

Ellinor Eke

Tack för bra inlägg i skoldebatten. Som en motpol till Aftonbladets artiklar finns ju DNs serie skriven av Maciej Zaremba. Tänkvärda, läsvärda och utan dömande, tycker jag! http://www.dn.se/kultur-noje/sverige-har-slutat-undervisa-sa-forlorade-lararna-sitt-yrke