Staten tar stor del av el-pengarna
Elmarknaden är internationell. Redan för nästan ett sekel sedan kopplades Sverige ihop med utlandet. Under det senaste halvseklet har mängder av ledningar tagits i drift, Inte bara mellan Sverige och grannländerna, utan även mellan andra nordiska länder och omkringliggande länder. Det finns starka förbindelser till Ryssland, Estland, Polen och framförallt till Tyskland.
Avregleringen har gjort att elmarknaden liksom de flesta andra marknader är internationell. Frihandel och borttagna tullar/avgifter har gett en marknad som är hypereffektiv. Elbörser finns inte bara i Norden utan även i flera andra länder. Börserna påverkar varandra (på samma sätt som aktiebörserna). På den nordiska elbörsen finns företag från flera än de nordiska länderna. Elpriserna blir därigenom utjämnade inom Europa.
Det finns mängder av elproducenter som handlar på börserna. Vattenfall, som ibland anses stor, är liten i sammanhanget (20 % i Norden men mycket mindre i hela marknaden). Därtill finns ändå många fler säljare av el. Enbart i Sverige finns fler än hundra.
Konkurrensen är alltså stor och priserna starkt kopplade till utbud och efterfrågan.
Inom varje land bestäms priserna huvudsakligen av annat än elbörspriserna. Statliga skatter och avgifter utgör ofta en mycket extremt stor del av slutpriserna på el.
Kritik mot höga elpriser bör därför i första hand riktas mot politikernas skatt- och avgiftspålagor.
Att elbörspriserna är som de är, är naturligt. I den stora marknaden är det alltid (nästan) kolbaserad elproduktion som ligger på marginalen. Sverige klarar sig inte utan att ibland importera och ibland exportera. Självklart blir då producentpriset beroende av koleldade elproduktionens priser.
Detta (Eftersom vi lyckligtvis har frihandel och inte gammaldags protektionism med tullar och annat effektivitetshindrande) leder till bästa samhällsekonomi.
Överföring el på ledningarna är fortfarande ett monopol. Det måste det vara, det är orimligt att olika företag bygger flera egna ledningar parallellt. Det finns dock övervakning av elnätspriserna så de kan inte sättas självständigt av nätägarna.
Politiska beslut har gjort elen allt dyrare. Sedan 1996 (tidigare var elskatterna ändå lägre, eller helt obefintliga) när elmarknaden avreglerades har elskatten inklusive moms ökat till mer än det dubbla. Till detta kommer kostnaden för el-certifikat och utsläppsrätter. Statens pålagor har därigenom fyrdubblats. Den del elföretagen själva tar in har inte alls ökat tillnärmelsevis lika mycket. De producerande företagen har dessutom drabbats av andra statliga pålagor som ökad skatt på olika produktionskällor.
Väldigt stor del av el-betalningen hamnar alltså hos staten. Det som elföretagen får behålla är därtill utsatt för internationell konkurrens.